Ecochicas

Den ruffa industrilooken har knappast undgått någon med minsta inredningsintresse. Själv är jag tämligen oberörd av trenden. Det är liksom för…grått. Och hårt. Men. Byggarbetslamporna som kommit i ropet och hottats upp av olika designers faller mej på läppen. Det gör emellertid inte deras prislappar. Så – vad göra? Jo. Jag uppsökte Clas. Clas Ohlson,…

Min man Johan tycker själv att han har ovanligt snygga fötter. I mina ögon är de helt normala, möjligen lite plattare än en standardfot. Denna iakttagelse stör dock maken nåt alldeles väldigt: ”De är inte platta! Det är du som har skumma referensramar eftersom du har DINOSAURIEFÖTTER!” Dinosauriefötter?! Va? Vilken förolämpning. Rent förtal om du…

Så som hon är nu, just precis nu, två år och nästan fem månader gammal, så vill jag att hon ska vara…ja, kanske inte i all evighet, men bra länge till. Hon är så HIMLA charmig. Och skojfrisk. Och mysig. Och så har hon det där patenterade Doriska glugglappet mellan framtänderna och sin eldröda kalufs…

Jag tror Doris var knappt ett år när första insinuationen kom: ”Snart är det väl dags för en till?” Jaså? Det tycker du? Jag blev rätt ställd. Vad i hela friden hade den här mänskan med vår familjeplanering att göra? Sen dess har frågan kommit många gånger i olika skepnader: ”Ni är ju inte så…

När vi flyttade in i vårt hus var fönstren utrustade med fönsterbrädor av ursnygg brunbeige perstorpsplatta. Problemet var bara att de var så himla slitna, söndervattnade och skeva. Sedan dess har jakten på nya fortgått, på loppis, nätet och förstås i vanliga byggbutiker. Men inget har känts rätt. Förrän nu i veckan, när jag hittade…

”Blinka lilla särna bajs, hu ja ynda blinka bajs.” En liten bajspaus på nån månad följdes av en fullskalig comeback i samband med nya dagis. Ordet bajs är numera så festligt att Doris nästan trillar omkull av fniss varje gång det uttalas – och det är ofta det. För det är ju så himla användbart. Som…

Konsttemat höll i sej hela helgen. Doris och schascha Ingman (farfar Ingemar) jobbade hårt med vattenfärgerna. Inte så mycket på papperet dock. ”Ja måla naaagarna” förkunnade Doris och höll fram två små tassar med omväxlande orangea och svarta små naglar, så välmålade att jobbet omöjligt kunde ha utförts av en 2,5-åring. ”Schascha buuusar. Bus-schascha!” Jo…

Ja, ni ser ju själva. Konst! Förtjänade att hamna bakom glas och ram pronto, tyckte (den alltigenom opartiska) modern. När dottern kände sej klar med verket övergick hon för övrigt till lite okonventionell kroppsutsmyckning. Det blev misstänkt tyst vid bordet men sen avslöjade hon sej med ett förnumstigt ”INTE jita jumpan”. Och ja, det var…