Okej, då kör vi operation sova egen säng. Jag vill ju ha henne bredvid mig – dels för att det är sjukt mysigt och dels för att det är bekvämt när man ammar, MEN, jag sover som en ostbåge. Plus att det ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Usch, vidriga tanke!

Jag hade samma problem med Harry, men när vi flyttade honom till egen säng, inskjuten intill min sida, tyckte jag att han låg för långt bort. Kunde inte sova med honom, kunde inte sova utan honom ;)

Tanken är att försöka få henne att sova åtminstone första passet i sin säng, och sedan lär hon somna med tutten i munnen vid nästa amning. Och jag med ;) Det är bara att önska oss lycka till! Natti natt

Matkoma deluxe