Det är en hungrig liten tjej vi fått. När hon först kom ut ammade hon 30 minuter på båda brösten, och det har hållit i sig i de 1,5 dygnen som hon funnits här. I natt alltså – my God! Inte mycket sömn… Men jag är glad att jag kan liggamma i alla fall.

Man glömmer liksom bort att det inte bara är mysigt att amma – det gör djävulskt ont också i början! Det var ingen som berättat det för mig när Harry föddes, jag blev helt chockad över smärtan! Men det ger ju med sig. Så småningom. När mjölken runnit till ordentligt (typ dag 3, 4eller?) så ammar hon kanske lite mindre.

Eddie köpte sådana där bröstvårtsskydd från Medela på Apoteket igår, ska använda dom om det börjar göra för ont. Har sluppit sår och sånt hittills, men jag tror hon tar för litet tag ibland för det känns som nålar typ, men jag vill inte avbryta henne och få henne att ta nytt tag – hon blir så arg då ;) Skydden kanske hjälper lite.