Idag kom Eddie hem med tulpaner och en fet chokladkaka (Frukt & Mandel – så klart). ’Tänkte att du haft en tuff dag, älskling´var hans ursäkt :) Eh, ja. Det har inte varit en superhärlig dag direkt. Höll på att bli galen här hemma på förmiddagen. Zoe är mitt i ett utvecklingssprång och panikar ur så fort hon inte är klistrad på mig. Helst vill hon amma h e l a tiden, men när det kommer mat och hon bara vill snutta blir hon arg. Fäktar och sparkar och har sig.

Försöker med napp men det går så där. Ibland funkar den, men oftast åker den ut fortare än kvickt. Men vi övar varje dag. Förr eller senare. Hoppas på förr! Dagar som denna är jag extra glad för min Baby Björn! När vi skulle äta frukost fick hon ligga och skrika en stund. Har i testat att äta frukost/laga frukost/få i en 2-åring frukost samtidigt som en bebis SKRIIIIIIIIIIIKER sig blå? Det går jävligt snabbt kan jag säga ;)

Vid 9-tiden drog vi ut på PW. 5 km på typ 50 minuter med  dubbelvagn och 2 knoddar. Det ni! Och så avslutade jag med mördarbacken Allan. Alltså, den är så låååång va! Att jag kom upp är fasiken ett under! Men jag gjorde det :) Och sedan förstörde jag allt med den där jäkla chokladkakan… Men det var den sista, jag lovar!

’Tack älskling för blommorna och chokladen’, sa jag till Eddie. Och sedan ’Men köp aldrig mer choklad till mig, OK?’ ’Inte ens om du ber mig?’ frågade han. ’Nej. Aldrig igen!’ 

Nu ska jag gå och lägga mig med Zoe. Eddie har försökt att natta henne i typ 1 timme, men nä, hon vill bara ligga i famnen. Så det är bara att langa fram maten. Hoppas på en bättre natt än i natt. Och en senare morgon i morgon är i morse. #måstefåsova God natt!