Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva så mycket ifrågasättande kring vårt liv som jag har under dom senaste sex åren. jag trodde missunnsamhet hörde till ungdomen, när man fortfarande var osäker på sina egna steg och som man hade valt rätt. Jag trodde att när man var vuxen så hade man valt sitt sätt att leva och struntade i hur andra valde…men jag hade fel.
Det började med att vi flyttade till Malmö fler sex år sedan. Va? Vad ska ni göra där? Vem flyttar från Stockholm till Malmö? Folk kunde inte släppa tanken att det var Manuel som hade övertalat mig (eftersom han är från Malmö) när det i själva verket var jag som hade övertalat honom, haha, men det gjorde att jag hela tiden behövde försvara den grejen att nej, jag har inte blivit tvingad…jag har valt. Men det verkade klia folk att vi bara stack. varför kan jag inte blir klok på. Hur kan det ens bekomma någon?
Sen var det valet att vara hemma med barnen. Redan när Chloe var ett så började frågorna. Men dom måste väl gå på förskolan? Hur ska dom klara ett socialt liv? Vad ska du göra, ska du vara mamma bara? Det BARA blev jag alltid galen på. Det är väl ett väldigt härligt jobb, om man nu är en typ som tycker om att hänga med sina barn 24/7, då är ju det ingenting som är jobbigt direkt. Tvärtom, jag ser det som en lyx.
Sen var det beslutet att spendera långa perioder i Los Angeles. Vad ska ni göra där? Stackars barn som blir rotlösa. Vad är planen? Det är nog den mest komiska frågan jag fick och flertalet gånger. Vad är planen? Det kändes som att en del blev väldigt frustrerade av det faktum att vi inte hade någon plan med.vår tid i LA, att vi bara levde här och nu.
Jag var på en tillställning i höstas, när vi ganska nyligen hade kommit hem, där jag hamnade i ett samtal där jag verkligen fick känna på det här med att folk frågar men man känner en…vad ska jag säga…bitter smak på nåt sätt.
Bl.a så pratade jag med en person om livet i stort och hur jag kan uppfatta det som att folk ibland lever för lite här och nu, framförallt Sverige på vintern, det är mycket inrutat, upp tidigt, stress till förskolan, jobba, hämta, hem, äta, sova och så upp igen och så pågår det. Då tittar personen på mig och säger. Ja, men det är ju inte alla som pallar att hänga med sina barn varje dag?
Nej, visst sa jag, det förstår jag, men jag pratar om att efter jobb och förskola så är det ingen som vill göra något, även om klockan är 15-16, man kan ju…Jag började förklara men då sa personen: jag skulle skjuta mig i huvudet om jag behövde vara med barnen varje dag. Och jag hör på rösten att den här personen är arg. Men säger man så. Tänk om jag skulle säga så om någons jobb, hade det inte varit konstigt.
Jag skulle skjuta mig i huvudet om jag skulle behöva vara lärare…fy f’*n vad hemskt…
Nej, det är en märklig reaktion tycker jag. Men det var förmodligen känsligt. men det är det jag inte förstår. Varför är det så känsligt att någon annan väljer en annan väg än en själv? Jag ifrågasätter aldrig andras livsval så varför ska vi bli ifrågasatta?
Rättelse: som en läsare skrev i en kommentar…det där var ju i och för sig att tycka om någon annans liv…men jag menar att jag aldrig skulle säga det direkt till en person. Jag kan ju tycka det…men att i en diskussion säga så till en annan person som inte har frågat om min åsikt…det skulle jag aldrig. Allas liv är deras ensak även om man självklart kan tycka och tänka vad man vill.
Jag är van nu. Vi lever inte helt enligt regelboken och det kommer uppenbarligen alltid reta några. Men det jag har lärt mig är att alltid lyssna på min magkänsla och rensa bort alla frågor och tveksamheter hjärnan kan komma med. Jag vet att min magkänsla är rätt, alltid.
Glöm aldrig det…gå din egen väg! Även om folk kommer att ifrågasätta dig! Bara gör det!
Puss! // C
Fy vad jobbigt att känna att ni hela tiden måste försvara er. Jag tycker ni gör helt rätt bara kör, gå er egen väg!! Lev era liv som ni vill. Det har ingen annan med att göra. Klart att man kan ha åsikter om saker och ting men man behöver inte öppet kritisera andra människors val. Så underbart att kunna vara med sina barn varje dag. Det är den bästa tiden. Tyvärr har ju inte alla föräldrar den möjligheten. Jag har dagligen dåligt samvete för hur lite tid jag har möjlighet att spendera med dottern på vardagarna. Ta vara på småbarnstiden den kommer ju aldrig tillbaka. Så härligt att höra att ni ska till L A igen. Underbart att få följa era äventyr där på sociala medier ?
Jag tycker ni gör helträtt Claudia! 🙂 Jag och min man gör också så att jag är hemma med barnen (Okej, de går visserligen 15/h i veckan på förskolan, men ändå). Han jobbar, jag sköter hemmet och barnen och vi, hela familjen har massa tid tillsammans eftersom han inte behöver jobba många timmar per dag.
Vi lever bara en gång, det ska man ta vara på. Många tjatar på oss om min pension, men utan att veta om vi sparar lite varje månad eller inte. Kram!
Kan det vara så att många personer för över sin avundsjuka, att de eg skulle vilja leva sitt liv mer här och nu men vågar inte ta steget för det skulle innebär andra uppoffringar som de kanske inte är beredda att göra?
Hur man än väljer o leva sitt liv kommer folk ha synpunkter. Det enda man kan ändra på är sin egen reaktion. Inte på hur folk är mot en. Jag brukar tänka på att dom människor vi möter i vardagen möter vi av en anledning, att vi ska lära oss något av dom. Både på gott och ont. Det är just det som är livet. Så underbara Claudia, fortsätt välj det som ger dig glädje i livet. Och det som får ditt livspussel att gå ihop. Ge ingen energi till missunnsamma bittra människor. Dom är inte värda det. Kram
Nej du ska inte behöva försvara och förklara ert sätt att leva. Men precis som du vill att andra ska förstå och respektera ert val får ju du också inse och förstå andras liv och val. Vem är du att tycka att folk lever för lite här och nu? Att det är jobb, hämtning, hem, laga mat etc? Ja hur tror du livet ser ut för väldigt många? Personligen har jag noll lust att arrangera playdates efter en 7-8 timmars arbetsdag. Då vill jag landa hemma, hinna vara närvarande med mina barn, höra om deras dag och varva ner oss alla. Barnen har fått full stimulans, social kontakt och lek under dagen och mår också bäst hemma då och att få tid med oss. Klart att jag/vi inte har samma behov som en hemmamamma och barn som inte haft så mycket social kontakt under en dag.
JAG tycker du (ni) gör helt rätt! Hade jag en annan åsikt, skulle jag bara SLUTA FÖLJA…. Hur svårt kan det vara…”KRAMAR” till er!!!!!!!
Du är så fantastisk Claudia! Och jag känner allt du skriver. Vill man inte leva precis som alla andra, då är det något fel, då gör man fel. Vi kan börja med det du skriver om rotlösheten. Min son och jag har flyttat en del, bott både i Sverige och utomlands, men hans trygghet sitter inte i ett hem, i saker, i en enda plats – han är trygg med mig, oavsett var vi är. Han älskar äventyr, att resa, att upptäcka nytt, att packa ner och packa upp. Och han är sju nu! Men det där med rotlösheten har jag fått höra irriterande mga ggr. Sedan till detta med de val man gör. Jag vill vara med min son så mycket jag kan, egentligen vill jag hemskola honom, men i Sverige blir ju folk fruktansvärt provocerade av att man berättar det. Då kommer detta med socialiseringen upp, att han inte skulle bli som andra. Nej, han skulle få växa i sin egen form! Jag har inget behov av att han ska stöpas i samma form som alla andra. Jag vill ge honom en bra utbildning, men tror inte nödvändigtvis att det måste ske i klassrumsmiljö med läxor i mängder, att lära sig för prov och att någon annan spenderar mer tid med honom än jag. Till råga på allt vill jag flytta utomlands igen.., ja du förstår ju! Men!, jag säger som du, man ska lyssna på sin magkänsla och man ska försöka att inte ta åt sig. Jag önskar varje dag att andra inte hade så stort behov av att döma, att lägga sig i, men tyvärr har många det, speciellt om man går mot normen. Stora kramar till underbara dig, du är en förebild!
Tack fina! Jag tror precis som du, att trygga barn är trygga barn oavsett var dom är. Jag tvivlar inte på vårt val. Aldrig. Stor kram!
Tycker det är helt fantastiskt att kunna göra så som ni gör, mångas dröm tror jag och det är då avundsjukan visar sig. Kör på er grej och barnen kommer ha massa fantastiska minnen från sin barndom-
Min lilla tjej blir ett i januari och jag har inte tänkt att börja jobba igen förrän september nästa år, det verkar också vara konstigt att vara hemma så länge, många som frågar hur jag kan vara det. Det är ju min ensak och min sambos, men är så himla glad att vi har möjligheten att göra så, vill ju vara med min lilla plutt så mycket som möjligt. (Hoppas på ett syskon nästa år så jag kan vara hemma ännu längre, vi får så vad som händer)
Jag önskar att jag hade haft möjligheten att umgås med mitt barn 24/7. Det är som du säger, en lyx!
Tycker du för helt rätt väl. Borde vara fler som väljer att vara med sina barn, iallafall så mycket man kan, jobba mindre m.m. våran stora tjej som är 4,5 går på förskolan varannan veckan ca 15 h. Å våran lilla tjej på 2 går inte på förskola alls, vi tycker hon är för liten. Mer tid med barnen är det bästa för barnen 🙂 heja dig/oss 🙂 Vi får också väldigt mycket frågor varför hon inte går på förskolan, hon behöver det o bla bla bla.
Herregud Claudia, när ska du sluta älta och tycka synd om dig själv? Ge dig och sluta skryt/framhäva och få ditt liv att låta som det enda rätta. Lev ditt liv och lägg inte så mycket energi på vad andra tycker. Varför älta? Tror att det bara är några ytterst få som ger dig kommentarer som de du skriver om. Å kommentarerna kanske snarare beror på hur du framställer dig själv hela tiden och framhäver dig som den perfekta människan/mamman. Acceptera att alla inte vill leva ditt liv och försök inte göra alla avundsjuka hela tiden. Det räcker nu. Å dessutom behöver du inte döma ut alla och tala om hur fel de lever sina liv som jobbar, hämtar barn, äter, badar, sover. Många trivs med att vara hemma och vill umgås med sina barn efter förskolan istället för att gå på playdates med dig. Rutiner och vardag behöver inte vara hemskt och tråkigt. Låt folk få göra som de vill utan att framhäva ditt liv som bättre..
Men på riktigt.. Varför läser du den här bloggen? Vart nånstans i detta inlägget skryter och tycker Claudia synd om sig själv?! Du skriver att det räcker nu, ja det gör det.. Men med elaka kommentarer som dina. Sluta läs om det tar din energi så mycket..
Heja dig och din blogg Claudia. Jag och Ellie kommer alltid hänga med. ♥️ kram
Det är helt irrelevant vad andra människor tycker/säger/skriver om hur du och din familj valt att leva ert liv. Att du väljer att vara offentlig med hur dina val ser ut och ibland hur er tankeprocess ser ut innan ni gör era livsval innebär tyvärr att många kanske anser det vara fritt fram och tycka/tänka/skriva sina åsikter.
Jag gillar att titta in här på din blogg och läsa om ditt liv, dina prövningar och dina livsval. Men alla är vi olika. Jag skulle aldrig drömma om att döma någon för att de gör andra val/har andra värderingar än vad jag har. Vi måste låta varandra vara olika och respektera det.
Man kan aldrig veta hur det är att leva någon annans liv eller varför någon gör de val i livet som de gör. Det är ju du och din familj som vet vad som är bäst för er.
Jag kan känna att det är slöseri med värdefull energi att ens försöka bemöta sådana åsikter/förutfattade meningar.
Heja Claudia! Tack för att jag få följa en del av ditt liv, funderingar, misstag, glädje, ilska och annat du väljer att dela med dig av.
Heja!
Absolut ska man göra det som passar sig själv och sin familj bäst! Skönt att du känner att du/ni är nöjda, det är ändå det viktigaste!
Och alla kommer inte alltid hålla med och ibland kommer folk säga vad dem tycker, kanske ännu mer när man är en offentlig person som du är.
Däremot tyckte jag, som några andra som kommenterade att ibland blir det lite överdrivet – tänker på ”det är såna som ni som förstör” Skulle önska mer svar på kommentarerna under det inlägget då jag tycker det skulle visa att vi ska lyssna på dig men du även på oss. Utan att det ska bli bara massa sura miner. (Hoppas du förstår hur jag menar)
Välkommen till Sverige! Exakt det här fick mig att flytta från Sverige. Nu var jag inte ens någon rebell men i de kretsar jag rörde mig räckte det med att man avvek lite från normen för att man skulle behöva motivera sina val. Jag valde också att vara hemma längre med våra barn, eftersom jag hade den möjligheten. Men det tyckte många var ett jättekonstigt val istället för att ”göra karriär”. Som det visade sig hann jag med det också, var bland annat av den anledningen vi flyttade hem. Men även det stack i ögonen på folk. All denna negativa energi gjorde till slut att jag valde att inte längre umgås med dessa så kallade vänner. Har inte ångrat det för en sekund.
Nu för tiden tycker jag faktiskt det är kul att vara lite motvals. Är ju också äldre nu och då är det på något sätt ok att inte vara så där jäkla konformistisk som är det drag jag harar mest hos svenskar. Till och med de som vill vara annorlunda är det på exakt samma sätt. Det räcker bara med att ta en tur till Östermalmstorg och Nytorget så förstår du vad jag menar. Verkar vara viktigt att ”tillhöra” och att visa det. Om det då dyker upp en person som man inte kan stoppa in i ett fack väcker det stor frustration ?
Det väcker ju alltid reaktioner när man gör något som öht är utanför norm, vad det än gäller. Jag tror att det är mycket där skon klämmer. Jag tror också att många inklusive jag själv lever för lite i nuet, ofta pga av att nuet är rätt slitsamt. Att inte behöva jobba 8-5 året runt är nog rätt få förunnat, och säkerligen finns det mycket förlorade drömmar och ömma tår och ledsamhet bakom de kommentarer du får. När man själv för den livstil man vill så blir man inte provocerad av att andra gör annorlunda, iaf inte på samma sätt tänker jag. Sen är man ju dubbel i sin natur, vi trivs också på resande fot men har samtidigt börjat känna att barnen behöver en annan stabilitet än tidigare, då är det ju också liite jobbigt när andra fortsätter att resa som om det inte fanns någon morgondag ? Jag tror att de flesta bara kämpar på i sin egen motvind trots allt, och helst vill bli bekräftade och speglade i det. Men ingen annan lever ju ditt och mitt liv, ingen annans beslut/erfarenheter eller tankar är applicerbara, därför är man ju skyldig sig själv att följa sin egen väg. Förståelse all the way tror jag på.
Väldigt bra svar! ?
Fin reflektion! Jag håller med, jag tror att ganska många drömmer om ett lite annorlunda liv, slippa jobba 8-17 varje dag, vara mer ledig, ha mer tid för familjen, ha råd att resa mer osv. Så hur trist det än låter så tror jag att det kan ligga en del avundsjuka bakom kommentarerna. Det är lyxigt och ganska få förunnat att ha råd att vara hemma med barnen på heltid, ha råd att resa mycket, att ha ett jobb som gör att man kan bo och jobba utomlands under vissa perioder, och dessutom ha råd att unna sig mycket. Jag tror det är lätt att man försöker hitta något negativt i er livsstil, för att ens eget liv och val ska kännas lite bättre, att ni minsann inte bara har guld och gröna skogar. Men som man säger, avundsjuka är den uppriktigaste formen av smicker!
Det jag har reagerat på är att jag ibland upplever att du inte riktigt förstår andras situation. Du har skrivit att ni bl.a. valde att åka till LA pga folks ovilja att umgås. Det handlar väl mer om att folk inte hinner (pga jobb och vardspussel) än att de inte vill? Och i det här inlägget, visst man kan göra saker efter jobb och förskola, men mina barn är oftast alldeles för trötta (och hungriga) för det. Det tar mycket energi att vara på förskolan en hel dag. Ibland får du folk att låta så tråkiga, men alla har ju inte råd att vara hemma på heltid!
Du gjorde det ju precis nu i ditt eget inlägg ”folk lever för lite här i Sverige, inrutat mm. Är inte det att ha åsikt om hur andra lever?