Annika Duckmark

Ett år senare…..

Hej på er,

Idag har det exakt ett år sedan mattan drogs undan under min fötter och jag föll djupt ner i ett svart hål….. vi bestämde oss för att separera, inte längre vara en familj på det sättet som det var tänkt. Ja minns hur jag knappt kunde andas av tanken att jag inte skulle få se min lilla son varje dag och behöva sälja huset som vi lagt så mycket tid och kärlek på.

Tårar, massa massa tårar, dagen före min födelsedag som också tillbringades med ännu mer tårar….. hur skulle jag någonsin kunna resa mig igen och komma vidare, ja jag kunde i början inte se någon väg ut. Men med en stark kvinna vid min sida som guidade mig genom varje dag, underbara chefer och arbetskamrater, vänner och familj så gjorde jag det som behövdes. Bröt ihop och kom igen, uttrycket blev som en väg att följa. Steg för steg betade jag av alla praktiska saker, ny lägenhet, berätta för Justin, lägga ut huset till försäljning och allt annat som en separation innebär. Jag det var många steg att gå igenom.

Men nu står jag här ett år senare, starkare än någonsin. Jag har kommit igen och byggt upp ett nytt liv för Justin och mig.

Och det bästa av allt, vi mår alla bra. Framför allt mår vår älskade Justin bra, vårt gemensamma mål att hans välmående skulle gå före vår besvikelse. Vi samarbetar på ett fantastiskt sätt och så sent som igår fick jag lovord från en nära vän som tyckte att vi gjort det här på ett fantastiskt sätt.

Nu ser jag fram emot nya kapitel i livet och vem vet vad som väntar runt hörnet…..det är väl just det som är tjusningen med livet. Att inte veta allt och våga släng sig ut för stupet mellan varven.

IMG_8783

54

Va rädda om er <3

 

 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Diana

    Har det redan gått ett år?? Jag minns det inlägget så väl, den du la ut när ni bestämt att gå ut med det. Usch vad ledsen jag blir varje gång ett par väljer den vägen, att inget äktenskap någonsin verkar kunna hålla i dagsläge gör att jag bara väntar på min dag .. MEN samtidigt är det viktigaste i livet inte att hålla ihop till varje pris (även om det är det jag önskar att man kunde) utan det är viktigare att må bra. Och det gläder mig så enormt att höra att du är där nu, att du är starkare och tågar framåt, att du och din fina son mår bra. För det är det som är det viktigaste i livet. Njut, lev och må bra. Stor kram vackra Annika.