Jag ber om ursäkt för dåligt bloggande. Men Calle är ju på sin födelsedagsresa. Så jag är själv med Penny och det är en prövning i sig. Aldrig paus med andra ord. Eller sen paus. All respekt till ensamstående.
Tänker ni ibland på hur det kunde låtit ifall vissa artister inte gått bort i förtid? Eller om man fått en gåva som det musikaliska är och faktiskt bara har X antal spår i sig. Att det inte skulle blivit mer oavsett livslängd.
Jag tänker ofta på musiken man aldrig fick höra.
Hur de där oskrivna ackorden och textfraserna tillsammans lät, vet ju bara artisten. Vad hade vi fått få höra för musik av Jan Johansson, Michael Jackson, Janis Joplin, Amy Winehouse eller John Lennon.
Vilka låtar skrevs aldrig? Sådana tankar kan göra mig både upprymd och blå. Hopplösa funderingar. Fyra dagar kvar till N.Y.!
Senaste kommentarer