Anitha Schulman

Hej Penny jag vet inte hur gammal du kommer vara när du läser det här. Men jag tänkte att jag kanske ska försöka skriva till framtida dig en gång per år. Offentligt det vet jag inte. Men den här gången blir det så. När jag och din pappa träffades var du det enda vi ville ha vi fantiserade om dig. Jag hade som målbild hur vi skulle ligga och sova med en liten bebis i sängen. Jag visste ju inte vem du var då. Men jag hade en idé. Men du lät oss vänta på dig. Det var ett par stycken som strök med för din skull. Det var tungt då innan man fattade att det var DIG man väntade på. Då var allt värt det. Du har liksom alltid varit med mig och din pappa även när du liksom inte fanns i fysisk form. När vi gifte oss så låg du i min mage och jag kanske inte hade varit lika lätt i sinnet på bröllopet om jag vetat att du bara skulle komma en dryg månad efter att den här bilden togs. Du hade nämligen lite mer bråttom än vad vi visste då. Det var slugt av dig att inte informera mig om detta. För vi hade ett magiskt bröllop.

Dina föräldrar har väldigt kul tillsammans. De har liksom hittat sin andra hälft. Du är resultatet av kul. DU är kul. Du är medveten om det och lite klurig. Innan du kunde formulera ett enda uttryck, så kunde du skratta. Innan du kunde krypa så kunde du dansa. Hela du är en liten boll av glädje och när jag ser dig ser jag all den glädje jag känner för din far. Ibland är du jobbig som få, men du är alltid väldigt rolig. Det är vi med. Du är oss sammanfogat.

Jag vet inte hur vårt liv ser ut när du läser det här men jag hoppas att det inte är så förändrat och all den lycka du känner grundar sig lyckliga föräldrar. Vi älskar dig väldigt mycket Penny och om något ting vi har är kärlek i fysisk form så är du den personifierad. Vi älskar dig. Grattis till oss.