Om två månader blir Penny två år och jag läste precis att trotset peakar vid tre åh. Hahaha säger jag åt det nu. Peakar, vad är då detta, uppvärmning? Jag kan säga så här att trotset är för oss ett normaltillstånd. Jag tror liksom att riktiga Penny är en liten rabiat unge som får psykbryt och kastar sig på golvet. Bits, rivs, klöser och slår. Hon nyps inte, men det är nog snarare för att hon inte vet hur man gör än att hon besparar oss det. Tydligen ser man inte så mycket av det här på föris. Jo hennes starka vilja och envishet, men det är främst föräldrarna som är i skottgluggen för trots har jag förstått.
Jag är jätteglad att hon är så viljestark och fantasifull. Mellan varven så är hon absolut en sprudlande och kärleksfull individ. Men dagens agenda sätts baserat på vilket humör Penny vaknar på om jag säger så. Hon har komplett makt i hemmet och vi kan inte annat än följa efter och lösa problemen hon vill och orsakar. Har nog aldrig förhandlat så mycket om saker och ting i som i detta nu. Det spelar ingen roll om vi blir arga, för hon blir ännu argare. Klart man markerar att det är fel att bitas och slåss. Men det är ju inte direkt så att hon lär sig till nästa gång. Men det är ju bara att nöta på.
Igår ritade hon med svart kol (från ett ljus) på nya soffan, så tre dynor är på väg till kemtvätten. I morse så rev hon ut hela sin garderob och kastade ut alla mina smycken i sängen som jag hade sorterat. Två koppar juice hällde hon ut på golvet så fort hon fick påfyllning, (jag vet inte hur många gånger per dag jag torkar golvet i köket).
Ibland vill man själv bara kapitulera och vara barnet men det finns liksom ingen tid för det utan det är bara att bita ihop. Jag antar att man bara skrattar åt sånt här när man har flera barn. För då är det kaos nog ändå hela tiden. Men snälla ni, alla tips är välkomna just nu.
Jag tror inte på bestraffningar, inte alls. Inte på timeouts heller. Jag tänker att barnen gör så gott de kan och sitt bästa i varje stund och om man tänker så är det lättare att inte bli arg när de gör saker som inte är lämpliga. Klart man ska berätta och informera när de gör fel. Men inte bestraffas absolut inte.
Jag tror bara att alla barn upptäcker sin egen vilja vid olika åldrar.
Penny har ju iaf hittat sin!
Hej Anitha, ljuvlig bild på din lilla busunge!:). Jag har tyvärr inga bra råd då jag är på precis samma plats med min dotter i Pennys ålder! Vi får nog bara rida ut stormen! Bli arga, trösta, gråta och förlåta. Jag har en dotter till, på 6 månader som tar mig tillbaka till bebismyset!:). Det är en ljuvlig men utmattande tid vi lever i, Sanna mina ord! Jag ville bara du skulle veta att vi är två, du och jag, i samma båt, åtminstone!:). Kram på er
Med risk för att vara cynisk så säger jag bara att ja, det där med terrible two…vänta bara tills hon blir 3-3.5, då sätter det igång på allvar!!! Med min son på snart 4 bara ler jag åt hur han var som 2-åring…
Gå ut på balkongen ( eller lås in dig på toan!) och räkna till 10 eller 20! Mitt bäst knep. Och det varar inte inte för alltid!
Det finns en bok som heter Trotsboken som är toppen. I den står det som man behöver höra för tat klara av dom älskade små när dom är jobbiga eller väldigt trotsiga.. Som att barn behöver att man skäller på dom ibland och att man är inte en dålig mamma för att man blir arg.
När jag läser om dom olika trotsålderna i den blir jag lugn och känner att detta klarar jag.
Jag känner igen det så väl! Med min tjej började det innan 2 och hon är drygt 4 nu och jag kan säga att hon är MINST lika trotsig nu, bara lite annan karaktär på det hela då hon pratar mkt bättre nu. Hon har en HELT egen vilja och vi föräldrar kan ärligt talat inte göra så mkt åt det… vi tror trotsåldern kommer peaka vid 6års-krisen och sen kanske det ger med sig…? 😉
Mamma Grön av Ingamaj Beck. En bok både för dig och Penny. Bästa barnboken nånsin.
”Ditt kompetenta barn” av Jesper Juul. Ett måste för alla föräldrar…
Det är ju så individuellt! Jag tycker att allt lättade i stort sett på tvåårsdagen. Då började min son kommunicera och allt blev lättare, och framförallt roligare. Hela tredje året var helt underbart och nu har han precis fyllt tre och känner inte att det är någon sorts trotspeak just nu. Tycker det var som jobbigast när han var runt 1,5. Konstant givande och mindre tagande för föräldrarna.
Visst är de små liven underbara 🙂 Tänk på att buset hon gör, gör hon för att hon kan. Hon undersöker hur det låter när juicen träffar golvet, vad som händer där hon drar något svart på något vitt osv osv. Jag tror på att markera när det är fel och ösa beröm när hon gör rätt så brukar det bli bra tillslut 🙂 Barn som uttrycker stark vilja när de är små, brukar ofta bli starka individer som vuxna 🙂 Hon har två starka individer att brås på!
Håller med, det är inte trots – det är ju för att hon upptäcker vad hon kan som hon gör allt det där. dessutom så härmar hon ju dig, hon pysslar också med smyckena även om du inte ser det så :). Bli inte arg utan förebygg problemen istället. Ställ ljsstaken högre upp, göm undan dina smycken för tillfället och sätt någon liten tillfällig låsanordning på garderoben så behöver du itne ha så många konflikter utan kan fokuesera på det positiva, att hon är en påhittig, kreativ och smart liten person som utvecklas. Slutsats, var glad att hon är så påhittig och ”bygg bort” problemen.
massa kärlek Du är vacker och fantastisk
Sprid NÄTKÄRLEK Kampanjen
Hej! Boken Fem gånger mer kärlek hjälpte verkligen mig. Kändes väldigt skönt att få en strategi och lite redskap. Hjälper inte alltid att lösa situationen snabbt, men gör det bättre på sikt och gjorde mig mer tålmodig eftersom jag hade en plan liksom. Kram o lycka till!
Förhandla inte så mycket med så små barn, det är bara förvirrande. Klara tydliga besked, två alternativ är bra som ex med tandbortarna, man tar bort udden av det som det kan trotsas om (tandborstningen) och de får vara med och välja. Sedan är vänligt men bestämt ett mycket bra uttryck, inte bli arg utan lugnt bekräfta att jag förstår vad du vill men det går inte utan …
Rekommenderar VERKLIGEN till ALLA föräldrar att läsa Jesper Juul’s ”Ditt kompetenta barn”. Se allt ur en annan synvinkel, stärk ditt barns självkänsla.
Läs ”The Happiest Toddler on the Block” by Harvey Karp. Den har hjälpt mig, rekommenderar varmt
Markera att det är fel att slåss men ge det inte mycket uppmärksamhet. Försök istället att uppmärksamma allt hon gör som är roligt, snällt med mera. Sätt ord på vad hon tycker om att göra så att hon lär sig det själv. Ge inte falskt beröm men uppmärksamma och sätt ord på bra grejer. Det kommer att göra så att hon vill sträva efter den bra uppmärksamheten istället för den negativa, men man får vara ihärdig. (från ABC- alla barn i centrum, föräldrautbildning)
Lycka till
Håller med Åsa, var konsekventa, använd inte hennes namn stup i ett och avled med intressanta saker. Hon vill säkert ha er reaktion och uppmärksamhet, ni ansvarar för hur positiva dessa blir. Kanske reagerar ni olika och det gör henne osäker, så bestäm att ni agerar på samma sätt. Ett tips är att var ute så mycket ni bara kan så hon får fara runt och göra över med sin energi…
I hear you, har tvillingar som är 3 år. Lyckligtvis är det sällan de får för sig att balla ur samtidigt. Vad som hjälper oss är:
– rutiner. Trötta/hungriga barn är bajs och påverkar humöret direkt
– Precis som någon annan föreslog, lämna två alternativ. Då känner de att de får bestämma något själv.
– Välj era strider, bestäm ett antal punkter (ex slåss/bita/kasta/etc) som är absolut NEJ. Där är det aldrig någon förhandling utan om detta sker så är det den metoden ni kör som ”bestraffning” som gäller. (alltså inte slag men en del tar ju time-out, en del plockar bort någon leksak, en del kör att de får gå in på sitt rum etc)
Och det blir roligare när de kan kommunicera mer. Nu kan vi (ibland) få barnen att förstå att sättet de beter sig på inte fungerar och att vi då tex aldrig kan gå ut och fika igen. Fungerar ungefär var tredje gång nu – alltså stort framsteg.
Vi gick igenom samma men det gick mycket bättre när vi började att ständigt ge alternativ eftersom tvååringar är gigantiska kontrollfreak. Inte: Ska vi borsta tänderna? Utan: Vilken tandborste vill du borsta med, blå eller gul? Alltid två alternativ vad det än gäller och det verkar hjälpa i många lägen. Vi höll på att bli totalt galna.
Samma här! 🙂 Annars var/är ju standardsvaret ”nej!” på allt. Fast det egentligen var ”ja” haha.
sen underlättar det ibland om man faktiskt inte frågar utan säger till vad man ska göra. och gärna lite innan. Att förbereda en 2-åring på vad som ska hända kan hjälpa. Kontrollfreak som sagt. 🙂
Håll ut, det kommer inte vara så här för evigt. Läs trotsboken, det hjälper tycker jag. Har själv gått igenom en tvååring och är på god väg med det andra barnet, hon är 1 och ett halvt nu.
Hej
Mitt tips är att vara så konsekvent det bara går och använda sig av ungefär lite av de kommandon man säger till hundar: Nej, Kom etc. Man ska absolut inte säga inte. Barn hör inte det ordet. Häll inte ut jucien. (barnet hör häll ut juicen..) Säg istället Nej och flytta undan glaset. Upprepa så länge det behövs.
Mitt andra råd är att välja sina strider.
Extremt modigt att köpa ny soffa med en tvååring hemma. Vår soffa går på övertid men så länge som de tre barnen är små och spiller, ritar, ev kissar (olycka vid potträning) etc i soffan får den vara kvar. Vill ha ett hem där barn får vara barn och inte behöva oroa mig för om möblerna blir förstörda.
Du beskrev just min son som är två dagar yngre än Penny. Jag är höggravid också så mitt tålamod och min ork med honom är väl kanske inte riktigt som vanligt heller.
Igår när jag kollade ett avsnitt av Homeland där ett barn dog så började jag nästan gråta över hur hemskt det skulle vara att förlora sitt barn och fick sjukt dåligt samvete över att jag blir halvt tokig på min sons trots/gnäll/humör.
Imorse sa jag till honom att han är den finaste som finns och att jag älskar honom över allt annat fastän jag blir arg ibland och då sa han ”Tack” 🙂
Jag ser fram emot att se vad du får för tips av andra här.
Känner igen det där 🙂 Håll ut, försök att tänka som så att sortera ut de konflikter som är ”värda” att ta, det blir inte många när man väl zoomat ut. Det är inte lätt med en 2 åring, min är 3 fyllda nu och jag kan säga att det är en underbar ålder, man kan resonera med ungen nu som både talar och förstår. Hittills har 3 års åldern varit den mest fascinerande och roligaste men alla åldrar har sin charm så klart. Tiden går fort.