Anitha Schulman

Med första dottern blev jag sydd med så många stygn att jag inte kunde sitta ordentligt på flera veckor. Stygnen som skulle försvinna av sig själv gjorde inte det utan på efterkontrollen blev barnmorskan helt förskräckt över hur jag såg ut därnere och drog bort stygnen. Jag var knappt ute och gick överhuvudtaget.
Barn nummer två födde jag snabbt och lätt på tio minuter i bilen på väg in till BB. Hon var dessutom en lugn och tyst bebis så fyra dagar efter förlossningen ville jag gå en runda på stan alldeles själv medan hon låg hemma med pappsen och sov sött. Man var ju erfaren tvåbarnsmamma nu!! Vis av tidigare erfarenheter la jag dubbla bindor i trosorna och amningsinlägg i bh och körde ner till biblioteket. Det var varmt så jag hade ingen jacka på mig, bara en långskjorta över mammajeansen. Stod glatt och pratade med personalen när jag kände hur mjölken började rinna till. Jag låtsades som ingenting, men såg hur folks ögon riktades mot mina bröst. När jag tittade ner såg jag två stora våta ringar över brösten och jag kände hur mjölken bara rann. Det blev en lååång promenad tillbaka till bilen…

Den 12 juli 2010 vid kl. 16 såg vår dotter världens ljus för första gången. Det var några veckor tidigt och förlossningen gick snabbt så jag fick en sfinkterruptur grad 3. Direkt efteråt syddes jag på op i ett par timmar. Var bedövad=förlamad testen av kvällen och natten. Vaknade innan flickan och msken morgonen därpå. Minns hur överlycklig jag var över att få ta den där berömda duschen så ljudlöst smög jag ur sängen helt omedveten om att jag via muffen satt fast i en kateter i sängen. AJ! vad helvetes ont det gjorde när jag knallade iväg 😉 När katetern väl bar borta och duschen genomförd åkte mjukiskläder fr POP på. Jag speglade mig stolt och tänkte helt allvarligt att ”wow!! Jag är verkligen en av de lyckliga som blivit supersmal på en gång!” I efterhand har jag ju sett på kort att jag inte alls var smal 😉
Stärkt i min självkänsla (och hög på hormoner kanske) deklarerade jag för perdonalen att vi nu var redo att åka hem. Det var högsommar, platsbrist och vikarier och alla verkade tacksamma över en tidig hemgång. En rätt avgörande faktor var även att det är en klinik dom ej tillåter maken att sova kvar utan man får dela rum med 6 andra mammor och bebisar. Bara tanken på att komma underfund med mammaroll och bebis på egenhand gav mig panik! Så knappt ett dygn efter förlossning av första barnet inkl komplikation för mamman så drog vi. Eftersom bebisen kom tidigt var inget förberett förutom barnvagnen. Så jag promenerade ensam med min dotter hem ca 1 km i mina mjukisar, vrålsvettig pga högsommarvärmen, med min grad 3 sfinkterruptur men ändå var jag världens mest stolta kvinna precis just då. Min man körde hem bilen och väl hemma fick vi landa i allt det nya – tillsammans i lugn och ro. Och vi 3 har haft det underbart tillsammans sedan dess!

Nu sitter jag här gravid i v 36 och ser fram emot nästa äventyr… 🙂

Vi var bjudna på bröllop en vecka efter att vår son föddes. Vi hade meddelat att vi inte skulle vara med på festen men att vi skulle försöka komma på ceremonin. Jag hade under slutet av graviditeten köpt en jättefin klänning, som jag ju inte kunde prova, men jag var säker på att den skulle sitta perfekt, och dessutom fungera bra att amma i. Och visst, till amningen funkade den ju, brösten trillade i princip ut av sig själva… Dessutom satt den så tight att trycket gjorde att mjölken bara sprutade… För att inte tala om hur tight den satt över mage, rumpa och lår. Jag såg ut som en stoppad korv! Det slutade med att vi inte åkte på bröllopet, skyllde på att allt var kaos med nya bäbisen, ville inte erkänna att det berodde på att jag var för tjock för min klänning…

Hejsan!
Härlig blogg:-)
Jag har 5 barn och glömmer aldrig då vi fått vårt 1:a barn då jag ber min man ta med mina icke gravid jeans till BB !! kärnde mig som en smal som en ”sticka”! magen var ju ”nästan” platt!?
Var nyduschad och fräsch och skulle dra på mig dem då vi skulle hem med lillan, fick ej upp dom över rumpan..det tog som tvärstopp!
Ja ja jag tar de jag hade då jag kom in tänkte jag och provar sen hemma i lugn o ro så slipper jag vara stressad här på BB 🙂
väl hemma gjordes ett till försök utan ngt lyckat resultat och hur kul var det att ha sina normala jeans ochdessutom ha en stor ”segelbåt” mellan benen.
Det var bara att konstatera att det skulle dröja ett tag innan jag kom i mina vanliga jeans.Det tog ngn vecka innan det lyckades! Men efter att jag fått ut det lilla barnet ur magen så kände jag mig så väldigt smal och fräsch;-)
Efter att ha fått mitt 5:e barn (vår lilla sladdis) så har jag lärt mig att sänka kraven:-)

Mina vänner hade precis fött barn innan mig och det syntes knappt, de var tillbaka i gamla jeansen redan på BB. Härligt tänkte jag och packade BB-väskan med en blus och ett par jeans (man måste ju va lite snygg när besöken kommer, det kommer ju att fotas en del). Min sambo åkte hem och hämtade mammabrallor och en utav sina skjortor…
4 dagar efter förlossningen med thigts och en lång kofta ska vi ge oss ut och köpa en fin amningsfåtölj. Den kostar lite grann och säljaren smörar… Min sambo frågar om hemkörning och berättade att jag skulle amma i den, varpå hon klappar min på magen och säger: än är det väl inte dags… Jo, han ligger där säger jag och pekar mot vagnen. Fri frakt it is, fick jag till svar :-).
Precis som du så köper jag inte mammakläder, kanske borde lära mig en läxa och satsa på snygga byxor. Det ska ju trots allt fotas på BB ;-)…

Jag gick över tiden två veckor, och hade då hunnit gå upp 27 tunga fläbbiga kilo. Det lustiga var att jag inte åt särskilt mycket, och inte heller tyckte att jag var så stor just då även om jag kände mig som en elefant. Jag fattade inte varför folk skrattade åt mig. Sak samma, i samband med att jag åkte in till förlossningen tänkte jag sturskt att jag slänger alla j-vla mammabyxor och leggings som utgjort min garderob under en längre tid. Jag menar, jag kommer ändå vara smal igen när jag kommer hem. Jag behöll ett par byxor som jag åkte in till BB med, och tur var väl det. Efter en sjukt lång förlossning (3) dygn, som slutade i kejsarsnitt, fick några dagar senare i mina handtvättade mammabyxor åka hem från BB. Jag var bara lite svullen från snittet tänkte jag, det skulle snart gå ner. Ett par dagar senare skulle jag ut och gå och insåg väl att jag fortfarande var lite ”svullen” så jag tänkte att vanliga leggings fick nog duga, det borde ju i alla fall passa. FY FASIKEN vad jag såg ut. Det vällde över både här och där plus att jag var så stor över arslet så dom blev ju dessutom lite transparanta där bak. Besviken och skamsen åkte jag in till stan för att köpa nya byxor, vilket säkert hade gått om jag kom i storlekarna som i allmänhet säljs. Jag som vanligtvis var en 38 fick nu inte på mig ett enda par byxor i affären. Stapplade gråtandes bort till HM och köpte mammaleggings, mammamjukisar och ett par mammajeans. Inte så kul.

Jag födde min dotter 12 juli 2010 på eftermiddagen. Fick en grad 3 sfinkterruptur och syddes på op direkt efter förlossningen. Var ”förlamad” i hela nedre delen av kroppen under resten av kvällen och natten. Morgonen därpå var jag naturligtvis överlycklig över att kunna stiga ur sängen och smyga iväg mot duschen. Inte visste väl jag att jag satt fast i en kateter i muffen. AJ! vad ont det gjorde när jag gick iväg 😉 När den väl var borta fick jag min härliga första dusch. Tog på mig mjukisbyxor och tröja fr POP. Tittade mig i spegeln och tänkte helt på allvar att ”Gud, jag är en av de där lyckliga som blivit helt återställd i kroppen direkt! Guud vad smal jag är!” I efterhand har jag ju sett att så var inte fallet 😉 Magen var fortfarande stor såklart men jag är så glad att jag kände mig så nöjd med mig själv oavsett.
Hög på hormoner deklarerade jag att nu är bebisen här, nu ska vi hem. Redan? Undrade han. Japp sade jag, jag stannar inte en sekund till. Sagt och gjort, vi skrev ut oss mindre än ett dygn efter första förlossningen (trots komplikation) och jag tog barnvagnen, iklädd mina mjukisar, i den extrema högsommarvärme vi hade just då och GICK hem (ca 1 km) trots min sfinkterruptur. Svetten rann men jag brydde mig inte. JAG gick med VÅRT barn på den allra första promenaden (flickan kom lite tidigt och bilstolen var ej uppackad). Vi 3 löste den första omtumlande tiden i hemmets lugna vrå på egen hand. Och vi 3 har varit harmoniska tillsammans sedan dess. Ljuva minnen <3

Är nu i v 36 och ser såå fram emot äventyret med 2:an 🙂

Med vår dotter som nu är 3år gick jag upp 24 kg och hade väl gått ner ca 5 kg när jag skulle ut på promenad dag 4. Varför ska man prompt ut och gå bland folk! Jag hade på mig en klänning men pga min vikt såg den mer ut som en skjorta med en väldigt fet bak som stack ut under. Jag hade också pga förlossningen kateter i en vecka men jag band fast den vid benet på något vis för jag tyckte att jag var så fin så fin så ingenting syntes. Vi gick och åt på ett fik vid Odenplan och när vi skulle gå hem så hängde katetern nere vid foten som en död hund i koppel. Kan för mitt liv inte förstå vad vi skulle ut och göra. Nu väntar jag nr 2 och i sommar ska jag sitta och gosa med den lilla hemma i lugn och ro länge innan jag ska trycka i mig för tajta kläder och gå ut. Ha en bra dag! / Kristina

Första promenaden alltså… min man och jag tog barnvagnen (och dottern 🙂 och promenerade till närmsta gatukök. Det var slutet av augusti och lite halvblåsigt. Eftersom jag var så ”smal” (7 dagar efter förlossning) tog jag på mig ett par jeggings och en tröja. Snyggt- trodde jag.
Jeggingsen var på tok för små. De åkte ner när jag gick så jag visade myntinkastet för hela stan.
Tröjan var dyblöt av mjölk efter halva promenaden. Dottern skrek och det hela slutade med att vi hetsåt varsin korv och sedan fick mannen gå hem med dottern i rask takt. Jag var ju långt ifrån läkt och fick lunka efter i maklig takt.