Jag är lite delad inför det här med julen. Kanske är det för att jag själv växte upp som ensambarn med liten släkt så julen var en ganska ”vuxen” högtid. Då jag var det enda barnet och alla runt mig var vuxna eller gamla. Å ena sidan var det ju fantastiskt because it was all about me! Å andra sidan så kunde det bli ganska ensamt också. Jularna fram till jag var nio-tio år var fantastiska. Men sen började de gamla släktingarna bli sjuka och tillslut dö. Då var det bara jag mamma och pappa kvar. Traditionerna dog lite. Det fanns inte längre någon agenda för julen och den blev ganska oviktig. Jag trodde inte på tomten och julen förminskades till en godis och prylhögtid.
Många vuxna och barnlösa jular har spenderats på någon härlig resort långt ifrån julbord och granar. Men sen man själv blivit familj så har man ju helt plötsligt fått tagit över stafettpinnen över att regissera julen. Det är inte helt lätt. Förra julen fallerade helt i och med att vi själva både var barn och nyföräldrar i ett. Vi slussades runt som man gör som vuxna barn. Det gör vi inte i år. Nu är det vi som är familj och det är upp till oss att regissera julen till en fin upplevelse för vårt barn, det är nu vi blir juljävlar. Det är nu vi gör julen bräcklig. Det är nu vi gör alla fel och alla rätt. Vårt regisserade drama. Med det är ju en del av julen. Julen är skör för den formges och uppfinns varje år. Känslor och människor som ska dela på samma förväntningar. Pennys blivande traditioner och julkänslor.
Tycker det är fint när det finns ett dagsschema och personliga jultraditioner som är familjekopplade snarare än allmänna. Jag älskar verkligen den jul som börjar ta form i idén. En stor familj med massa barn som kiknar av skratt bara för att få leka med varandra. Män som blir trivselfascister. Kvinnor med lätta nerver. Diskussioner som kanske inte når hela vägen fram eller för långt. Laddningar och urladdningar. Någon äldre som samlar alla. Stojet och lugnet. Maten, doften och stöket. Familj och släkt helt enkelt. För livet är det som händer när man planerar för annat. Det är julen ett typexempel på.
Jaa du, julen. Laddad högtid det här… Vi har bestämt oss för att sedan vi blev föräldrar åker vi inte emellan våra familjer på själva julafton utan gästar dem vart annat år. Juldagen firas hos den andra familjen och varvas den likaså. Känns ok för tillfället. Helst skulle jag bara vilka vara hemma hos oss men vi har varken ork eller plats att ta hem alla och det är ju stora familjen man vill ha omkring sig. Mitt arbete som sjuksköterska kräver dessutom att man jobbar jul eller nyår och det ställer till det ännu mer inför framtidens alla julfirande. Blä!! Men ett år i taget. Detta år blir julafton hos svärisarna och juldagen hos mina föräldrar. Nyårsnatten arbetar jag så min man får vara själv hemma med en sovande dotter. Så ser verkligheten ut för en del av oss.
Hej, vad bra att du skriver så ärligt om din upplevelse. Jag har samma situation själv. Pga splittringar och långa konflikter i familjen (bland den äldre generationen) är det bara jag, mamma och pappa kvar (förutom min sambo och hans familj), och jag har länge känt skam över det. Fånigt, jag vet, men har känt att julen varit påtvingad och falsk, bara till för att upprätthålla ett sken inför mig, även sedan jag blivit vuxen. Det får mig också att känna dåligt samvete över att jag tvingar mina föräldrar, som jag märker på många sätt själva är sorgsna över att vara ensamma, att stå och köpa paket och laga julmat för att i princip visa upp för mig som en fasad. Det ironiska är att jag gång på gång poängterat att vi väl kan göra något annat/strunta i paket/gå ut och hitta på något istället för att minska deras ok, men de verkar fast i deras charad där vi till varje pris ska ha ett traditionellt klistrat och fejkat julfirande, kosta vad det kosta vill. Jag skulle helst bara strunta i det traditionella firandet och göra helg på mitt egna sätt istället. Nu svävade jag ut, men tack för att du skrev om hur det kan vara i verkligheten, det får iallafall mig att känna mig lite mindre ensam och lite mer normal.
Jag saknar dina och Carolinas podcaster! När kommer det nya?
Angående ”hen”:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/hen-inskrivet-i-hovrattsdom/
Underbar liten tomte…:)
Det var den gulligaste jultomtedress jag någonsin sett!