På riktigt det spökar i vår lägenhet. Det började egentligen redan när vi flyttade in men då var det så subtilt jämfört med nu. Mer en ”förnimmelse” för att använda ett spökigt begrepp. Jag ska inte påstå att jag är en skeptiker men jag gillar logiska förklaringar. Jag hade en del märkliga upplevelser i min barndom. Sen har jag liksom inte varit med om något spökigt alls förrän för några år sen. Jag är inte så lättskrämd och har egentligen inga problem med trevliga spöken. Men gillar inte när saker blir ”för nära”.
I den här lägenheten bor det en liten pojke och en hund tror jag. Han pojken är född i början av seklet. Han vill leka med Penny. När hon var bebis kunde han ibland komma in i sovrummet och bara tittade på henne. Så där som ett storasyskon kan göra. Lite nyfiket men avvaktande. Ibland lekte han med hennes leksaker för att göra oss uppmärksamma på hans närvaro. Ju äldre hon blivit desto mer har han kämpat för hennes uppmärksamhet så till den milda grad att det nu börjat ge fysiska uttryck. Sista månaden har lampor tänts och släckts. Förra veckan tyckte Calle jag gick gick in på toaletten när han stod i köket. Han såg någon gå förbi köket, men jag var i sovrummet. Nyss så hörde jag Penny leka på sitt rum fast jag såg ett barn iklädd en ljusröd morgonrock gå in i köket till Calle från hennes rum. Men det var inte Penny för hon var kvar i sitt rum och hade på sig sin svartvitrandiga pyjamas. Hon har inget sånt plagg ens.
Men det märkligaste hände i förrgår natt. Vi har några heliumballonger här hemma. Helium är ju antingen tyngre eller lättare än luft. Alltså antingen är ballongerna på golvet eller i taket. Penny älskar att leka med ballongerna och de är på hennes rum. På kvällen hade Penny extremt svårt att sova vilket hon i princip aldrig har. Hon drömde mardrömmar och vaknade gråtandes. Tillslut gav jag upp nattningsförsöken som bara tog allt längre och längre tid. Så hon fick komma upp med mig ett tag innan vi gick och la oss i min och Calles säng. Men hon vägrade sova och hon ville absolut att lampan skulle vara på. Jag släckte, hon tände.
Det här är så klyschigt. Men, ni får tro mig om ni vill. Exakt när klockan slår om från 23.59 till 00.00 tänder hon lampan. En klockradio är precis vid lampströmbrytaren därför såg jag tiden. I spegeln som sitter i en liten mellanhall utanför sovrummet ser jag ut i vardagsrummet och bort till Pennys rum. I spegeln uppenbarar sig en utav heliumballongerna på ca 120 cm höjd och förflytta sig i en bestämd riktning mot sovrummet. Den flyger liksom inte omkring okontrollerat utan i en perfekt linje som att någon håller den i knuten eller den i ett snöre. Den rör sig ganska fort. Fast det känns som att tiden står still och rummet blir oerhört tyst. Jag är ganska paralyserad. Mobilen ligger på nattduksbordet men jag förmår mig inte ta upp den och filma. Jag pekar på ballongen för Penny som tjoar omkring i sängen. Hon blir väldigt exalterad och springer ner på golvet efter den. Då flyger ballongen in bakom gardinen till vårt sovrumsfönster men kommer tillbaka ut och börjar liksom leka tafatt med henne. Det hela är mycket surrealistiskt. Men jag får nog och ropar ”sluta”. Då åker ballongen tillbaka in bakom gardinen igen och upp i hörnet på fönstret.
Vid det här laget är jag ganska skakad. Jag har faktiskt aldrig varit med om något så märkligt. Jag ringer Calle som har varit på middag på en närliggande restaurang. Jag berättar om den sjuka upplevelsen och ber honom komma hem för jag är ganska obehagad. Han gör det och jag förklarar scenariot. Vi kollar efter ballongen som är kvar uppe i sovrumsfönstret. Penny är fortfarande vaken och Calle tar upp Penny på armen. Då flyger ballongen ut i rummet mot henne igen. Men då fångar vi ballongen och smäller den.
Ni behöver inte tro på det här men jag vet att det inte var något vinddrag eller fanns någon logisk förklaring till detta. Vi ska ta hit ett medium som får kolla läget. Nu får det vara nog på spökerierna. Återkommer med en rapport. Har ni varit med om något spöklikt?
Samma sak hände med heliumballonger som min brorsson hade: Ju mindre helium, desto ”tyngre” blir de med tiden och då ligger de på en lägre höjd. Deras ballonger brukade ”flyga runt” av sig själv i lägenheten med draget eftersom de är så lätta (förklarar varför er ballong drogs till fönstret). Läskigt ändå, min brorsa kom hem, öppnade ytterdörren och möttes av skenande ballonger i ögonhöjd!
I lägenheten jag växte upp i brukade jag se en man som gick genom mitt rum till mammas och pappas. Pratade aldrig med någon om det då jag inte var rädd. Men när vi flyttat och var lite äldre satt jag och pratade med min syster och pappa om det, och min syster hade upplevt samma sak med en man som liknade han jag sett.
Men det värsta jag har varit med om var då min sambo var hos sin mamma över en natt för att gå på en konsert, så jag sov ensam hemma den natten. Tidigt på morgonen vaknar jag av någon smyger omkring i lägenheten, dörrlister som knakar, lådor som öppnas och stängs tyst. Tänkte mest att det var sambon som var hemma tidigt och inte villa väcka mig. Sen kommer fotstegen in på sovrummet och jag känner hur någon stirrar på mig och hela personen skickar ut signaler att den är arg. Jag drog täcket över huvudet och somnade om igen. Sambon kom hem många timmar senare. Det var inte kul alls.
Sjukt coolt. Jag har inte upplevt något övernaturligt själv och/men det här får jag rysningar OCH välbehag av. Berätta mer!
Jag vaknade en natt, klarvaken, av att sambon gick in till sovalkoven där vi sover, han drog isär gardinerna och gick mot mig, sedan böjde han sig över mig och pussade mig på pannan.. Jag vände mig om mot väggen för att han skulle få plats i sängen, men där låg han redan! Jag skrek och väckte han och grät floder. Detta var riktigt läskigt.
Här om natten vaknade jag av att någon var framför mig och kastade något vitt, nästan genomskinligt i mitt ansikte, sen försvann det.
Duschen har också satts på av sig självt här i lägenheten.
Vet inte om jag håller på att bli koko i huvudet? tror ju inte på sånt här egentligen…
Jag skulle nog bokstavligen kissa på mig!! Är jätterädd för sånt här, även om det skulle vara en liten oskyldig leksugen gosse. 🙁
Vi har haft nåt hemma länge. I våran förra lägenhet hade vi ”Det okända” hemma. Aktiviteten har ökat när våra barn varit nyfödda och vid större högtider.
Senaste tiden har vi varit med om otäcka saker nattetid. Nån gång mellan 03-04 vaknar man med ett ryck och känner sig iakttagen. Igår låg jag och kollade mobilen när vi hade släckt lampan. I ögonvrån ser jag maken som kollar på min telefon och vänder mig för att fråga vad han glor på ( vi skämtar alltid med varandra så)
Ja, det var ju självklart inte min man och när jag väl vänt mig var det ingen där heller..
grymt obehagligt detta
Det kan ju vara så att några har mediala förmågor, inte vet jag, men alla som vaknat på natten eller har upplevelser vid insomning eller uppvaknade kan kanske veta att detta är ganska vanligt, det heter sömnparalys: http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys
Har själv varit med om det och det är obehagligt som attan.
Usch ja, förstår precis! Vi var påväg att sälja våran lägenhet redan efter ett år då det blev för mycket.. Nycklar sattes i dörren, jag vaknade 2-3 gånger/ vecka av en man som höll fast mig, min sambo vaknade upp med rivsår över ryggen. Tillslut kom en kompis hem till oss som har mediala förmågor, han lärde oss att inte vara rädda och att de andar som var hos oss närde sig på vår rädsla. ett tag vågade ingen av oss vara ensamma hemma, vår vän sa att vi skulle berätta för tre personer som var nära och skulle förstå, de var beredda på att vi kunde ringa närsomhelst om vi var själva. Det var skönt att bara kunna säga att nu är dom jävlarna här, och sedan få prata om annat, så man kan nästa säga att vi fick bort dom med kärlek och genom att stänga ner oss själva, det kan ett medium hjälpa er med! Hoppas att det löser sig för er, som jag ser det så får dom gärna komma och hälsa på, men det är inte ok om de skräms.
Har varit med om flera händelser som inte går att förklara på något logiskt sätt och jag blir lika rädd varje gång.
I min förra lgh sattes tv:n på efter att jag gått och lagt mig ett par gånger i veckan. Superläskigt att gå upp och stänga av den. Och det konstigaste är att det slutade när min pojkvän flyttade in. Det är bara ett exempel av allt som har hänt runt mig.
Jobbigt att Penny blir rädd. Hade jag också blivit. Elda Salvia har jag också hört att man ska göra. Hoppas att spöket lugnar ner sig och försvinner.
Kul att du skriver om det här. Jag har varit med om massa liknande saker men känns som att det nu är en ”paus” då jag inte varit med om något större på lång tid.
Jag var väldigt nära min faster och hennes man, de var som mina föräldrar. När fasters man gick bort vaknade jag varje natt kl 03.30 av att någon satte sig på min säng och kollade på mig. Eftersom jag kände dem väldigt väl kunde jag känna att det var fasters man väldigt tydligt. Han satt där och vakade mig kändes det som. Som att jag inte skulle känna mig ensam och ledsen, vilket jag då var.
Ett halvår senare gick min faster bort och då upphörde det direkt. Jag tror att när min fasters man gick över till andra sidan när han älskade hustru också gick bort.
Jag ser även ofta bortgågna människor på stan ofta. En flicka i min skola gick bort i tsunamin i thailand. Jag ser henne än idag på stan. Väldigt förvirrande, för jag tänker alltid säga hej och sen är hon borta.
Vad hemskt! Jag är också en väldigt rationell person som inte borde tro på sånt här. Men för några år sedan fick jag mig också en tankeställare. Då var min familj på gång att köpa sommarstuga och var bl.a och tittade på ett litet torp i Västervikstrakten. Jättegulligt litet hus men mitt i alltihop så fick jag en sån konstig känsla och såg något halvgenomskinligt flyga runt utanför huset. Jag sa ingenting till de andra då, men när vi pratade om huset på kvällen så berättade jag, varvid min 10-åring säger samma sak. Han hade också sett något. Eftersom jag egentligen inte vill tro på sånt här så ber jag honom rita det han sett. Jag gör samma sak själv. Vi köpte inte huset, men än idag pratar vi om hur konstigt det var att våra teckningar såg exakt likadana ut.
Var med om liknande i min förra lägenhet, oreglebundet under de 7 år vi bodde där (jag och mina tre barn) skedde märkliga saker. Men det var mer av karaktären att vi upplevde saker, såg aldrig något. Ex. kunde jag höra att min äldsta son kom hem från en fest, nycklarna i dörren, spola i kranen, stänga dörren till sitt rum mm. Men på morgonen visade det sig att inte sovit hemma. När även han ngt år senare upplevde att vi som var bortresta på semester, plötsligt hördes i hallen letandes efter dotterns baddräkt, så ringde han och undrade senare på dagen varför vi inte sa hej då när vi låste och gick igen! Vi hade alltså inte varit hemma alls på en vecka, han var då 18 år och blev så rädd att han flyttade till en kompis :)) Sen kunde vi vakna av att någon klappade på kinden, lite för hårt för att vara en smekning bara, som en fjäderlätt örfil, mysko. Även att någon tryckte lätt över bröstkorgen upplevde vi ibland att vi vaknade av på natten. Jag är ingen lättskrämd människa men googlade och hittade ett recept mot andar: Elda Salvia, öppna ett fönster i mörkret och ställ ut ett ljus, blås Salviaröken mot ljuset och säg högt och bestämt ”gå mot ljuset” Jag gjorde detta när jag var ensam hemma en kväll, skiträdd, men efter det fick vi vara ifred. Fick sedan reda på att en granne tydligen fått ta över detta ”spöke” .
Har haft närkontakt i åldern 14-21 (är nu 27). I farmors lägenhet fick jag nog när jag låg och försökte somna på mage hörde steg (tofflor) närma mig. Tittade upp och ingen där. Steg igen något senare som stannade vid mig och någon lade sina händer på min ländrygg. Inget hotfullt men då fick jag nog och sa högt ”lämna mig ifred!”. Lugnt sedan dess förutom när jag två år senare var i lägenheten efter farmors begravning och vattenkokaren gick på av sig själv. Men det kändes mer tryggt och roligt att farmor var där 🙂
Jag och min sambo spenderade semestern i deras gamla timmerhus i Dalarna. Som hennes morfars far byggde en gång i tiden. Varje natt kl 00.00 sattes radion på ute i köket när vi satt i vardagsrummet. Jag är minst sagt skeptisk och tänkte att den var programmerad eller något men detta hände varje natt exakt samma tid och bara om vi var hemma. Jag höll på att skita på mig av det lilla. Hade nog dött om det du var med om hänt mig! Det visade sig i alla fall att det var allmänt känt att han kom på besök ibland och håller koll på huset. Då kändes det bättre när jag visste att det var en släkting och därmed inte ville något ont.
Sablar. Läste detta kl tre på natten i mörkret i sängen o är nu för rädd för att ha lampan släckt. Lät så otäckt med ballong-ungen ju!
Jag tror absolut på era upplevelser,
Kommer ihåg att Calle skrev i sin förra blogg om programmet Det okända och att han tyckte att det var väldigt bra. Ni kanske kan kontakta produktionen till det programmet (om ni vill medverka i tv som man ju då måste göra)
Barn är ju ofta väldigt öppna och har lätt att känna av övernaturliga saker.
Har själv inte varit med om så mycket övernaturliga saker men mina döttrar har varit med om en del och tycker att det är jättejobbigt och obehagligt.
Min farmor var också med om mycket och hon var inte rädd utan såg det som något naturligt.
Berätta gärna i bloggen hur det går med spökerierna.
Det har hänt flera gånger att jag (på riktigt) hallicunerat när jag sovit dåligt. Sjukt. Men har vid dessa tillfällen sett skepnader och vanligt att ansikten byttes ut mot andra osv, vid extrem trötthet (oftast i samband med hårt jobb).
Blev galen. Sömntabletter har jag också fått hallicar av. Och droger. Men det var bara kul!
När jag tog Stilnoct som insomningstablett och sedan vaknade till såg jag hallucinationer. Riktigt riktigt obehagligt då jag såg sakerna som inte fanns lika tydligt som allt annat.
Visste faktiskt inte att hallucinationer är en relativt vanlig biverkning av Stilnoct. Jag tog lägsta dosen och hade kanske bara använt det i 3-4 dagar. Aldrig mer!!
Säger inte att Anitha använt dessa. Ville bara berätta att en vanlig medicin kan få en att se saker.
Åhh, jag älskar sånt här. Det är ju jättespännande! Jag vill gärna höra fortsättningen.
Jag rekommenderar dig all läsa böcker skrivna av James van Praagh och var inte rädda. Ta dit ett medium, det är klokt.
Oj vad spännande att läsa. Jag har aldrig varit med om något sådant men tror stenhårt på spöken!! Väntar på en uppföljning…..
Det är olustigt att ha besök hemma som man inte har bjudit in. Vissa tro och vissa inte. Det är det som gör det svårt. Jag har själv haft besök i mina lägenheter som ligger i samma hus. Det blir obehagligt när det blir för nära. Som att någon sitter på din säng kant och pratar med dig eller det som ni upplever hemma.
Jag har lärt mig att stänga av men i bland när det är stressigt runt mig och jag inte har mitt skydd uppe så tar dom sig in. Vet inte riktigt hur jag ska förklara…
Men jag började tänka mig en bubbla som jag drog runt mig och sa till mig själv att ingen som jag inte bjuder in kan komma innanför, sen har jag övat på det och gjort den större som hela min lägenhet osv och att de som är mina nära oxå skyddas av denna. Jag gör det framförallt när jag ska sova för det är då jag blir störd. Jag ber då alla som inte ska vara i mitt sovrum att lämna rummet, min lägenhet och respektera att jag inte vill bli störd och så tackar jag för visad respekt. Jag fick detta tips av ett medium och det har funkat bra men man får öva och öva på att stänga av.
Det funkar för det mesta.
Sen får man tänka på att barn ofta är väldigt öppna och drar lättar till sig saker dom kan ju inte stänga.
Hoppas att du fick något vettigt ur detta kanske lite underliga tips 🙂
Att läsa det här var både spännande och väldigt väldigt läskigt. Jag är SÅ rädd för sådan att jag inte skulle klara av att uppleva det själv.
Jag har, som tur är, inte sett något själv, men det har hänt saker här hemma hos mig som jag inte får veta något om. Det hände när jag var i Dublin förra året, och min mamma var här en vecka för att passa min katt. Hon vägrar berätta för mig vad som hände då både hon och jag vet att jag kommer bli så rädd att jag på livstid kommer bo på ett psykhem. Ja, så rädd ÄR jag.
Jag har dock varit med om några saker själv, men det kan bli lite av en roman om jag skriver ner det.
Jag hoppas ni får ro hos er då det är NI som bor där. Vem är mediumet som ska komma?
KRAM på er!
Ja, bla en bok som stod inklämd mellan andra böcker i en djup hylla som plötsligt for ut och i golvet… Det finns absolut ingen fysisk förklaring.
Eller steg i huset och dörrar som öppnades och stängdes. Jag låg vaken och kunde inte somna, det hade varit dagen för min mammas begravning. Blev först lite oroligt men tänkte sen att det säkert var min pappa eller bror som gick på toa. Flera gånger. Nästa morgon fällda jag en kommentar och då visade sig att ingen av dom hade gått upp en enda gång! Dessutom låg en skål som stått i en hylla nu på golvet med innehållet utspridd. Gissa om jag kontrollerade ytterdörren! Men den var låst. Då fick jag kalla kårar. Men det var nog bara min mamma gissar jag.
Sånt här är så jävla spännande och intressant samtidigt som det är läskigt! berätta om mer saker du har varit med om gärna! du skriver så bra och jag vill bara ha mer! 🙂
kram Elin
Jag har alltid andar kring mig, man får lära sig att stänga av. Synd om Penny blir orolig, ta dit ett medium så fort som möjligt men var noga när ni väljer vilket. Kanske Allan som leker med tösen.
Kan också vara en klibbande som följt med hem.
Ser fram emot att höra fortsättningen, tills dess frid…