Jag ber om ursäkt, jag har varit insnöad. Efter att ha jobbat i det egna bolaget själv det senaste året har jag glömt bort varför jag slutade jobba för andras. För att i mitt yrke, nu när jag själv är chef/beställare. Är alla urgulliga. Men jag tänkte härom dagen och nu minns jag.
För att det alltid fanns någon ”bättre snubbe som fick jobbet”. Att man alltid som tjej valdes bort då bästa kompisen dök upp eller den gamla kollegan. Även om man själv var mer kompetent. Margret Atladottir har rätt, varje dag så påminns man om sexismen. Hur ”grabbar löser problemen”. Hur man som tjej mitt i natten ska kunna väckas och veta var toalettpappersförrådet och postlådan på jobbet finns. Hur man alltid bortprioriteras ”när det gäller”. Om du som tjej inte är på chefsnivå dvs. för i den världen är alla jämna. Där räknas i de flesta fall kompetens och inte kön. Där slipper du svettiga blickar från män på kundmöte. För det är dig de gör affärer med. Även de män du trodde och de själva också var jämställda, är det inte. Deras spontanval är ofta en man.
En väninna som varit föräldraledig kom tillbaka till vad hon trodde var sin tjänst. Men den nya manliga singelchefen berättade för henne att här kan man inte tro att man ska springa och vara föräldraledig och tro att saker och ting ska vara som vanligt när man dyker upp ett drygt år senare. Företaget är så toppstyrt och alla är så rädda för varandra och sina chefer. Så ställer man sig inte i ledet eller kontaktar facket. Då blir du utfryst av alla för att du är en svikare. Så nu jobbar hon flera nivåer under sin utbildningsgrad och kompetens. Jag har själv som ”tjej man inte vad vad man ska göra av” när arbetssysslorna förändrats blivit ihopsatt med praktikanten för att ”göra något” som får tiden att gå tills mitt kontrakt går ur. Istället för att kunna bli uppgraderad, blir du oftare nergraderad och ny kompetens köps på stan. Även om du har högre kompetens. Hur svårt är det inte som tjej att bli bekräftad i en arbetsgrupp som kreatör exempelvis? Om du inte bevisat dig på egenhand.
Eller ta en fest som exempel att en man, en pappa, sitter med gamnacke på fyllan och en kvinna, mamma är lite glad i hatten. Vem pratas det om dagen efter? Jo kvinnan, mamman. Jag var på en fest för något år sedan och en överförfriskad snubbe, försökte våldspussa mig på dansgolvet. Detta förstörde min kväll och dagen efter så kontaktade Calle honom. Calle fick skäll av vänner för det var ju synd om mannen ifråga, han höll ju på att separera. Calle borde ha förståelse. Att vi fortfarande är är så mycket hårdare i att döma kvinnor än att döma män. Att vi kvinnor som femkampare aldrig kommer bli lika snabba som 100 m sprintern. Det vet vi om men när inser man att femkampare är betydligt mer kompetenta än en som är bäst på en grej?
Jag mailade en gång en gammal arbetsplats och uttryckte att det fanns en övergripande känsla av grabbighet som inte funnits där tidigare. Fyra dagar senare fick jag tillbaka listor och tabeller som bevisade jämställdheten på bolaget. Det som inte uttrycktes så tydligt i listorna och tabellerna var bara att nästan inga chefsposter besatts av kvinnor även om vi rent könskvotsmässigt var lika många män som kvinnor.
Jag uppmanar alla mina läsare att registrera olikheterna på era arbetsplatser fördelat män och kvinnor. Även ni som är på bra sådana. Summera dem här för er själva och vågar ni inte posta dem själva till er chef. Ge mig dennes mailadress så gör jag det. Kör!
Verkligt bra inlägg! Beklämmande att se kommentarer som ifrågasätter problemen, som tyvärr är mer verkligaän fantasin skulle tillåta.
Är själv ung jurist, och kvinna, och har upplevt allt det du skrev och mer. Rena sexuella anspelningar känns lättare att tackla då de är så genomskinliga. Men däremot degraderingen- den svider djupt och är mycket allvarligare i och med dess mer sk rumsrena framtoning då den skyfflar över problemen på kvinnan, ”som inte klarar pressen”.
Argh.
Heja anitha!
hur ser det ut på Calles jobb? Börja förändra på hemmaplan först så att lilla P får sunda förebilder med sig hemifrån!
Maste tillagga att pa alla mina arbetplatser har jag lost problem .. killarna har varit vardelosa (hogskoleutbildad).
Var inte sa naiv! Tror du verkligen att du kan fa till en forandring genom att mejla att det ar orattvist pa foretaget!
Det ar orattvist! Det kommer nasta alltid att vara orattvist och vad fan skall man gora at det?! Livet ar orattvist. Det ar sjukt irriterande javisst – men jag tycker att tjejer skall vara mer aktiva. Krav hogre lon vid ingangslon. Sedan om ni inte trivs forsok byt jobb oftare. Det borde finnas en kvalitet stampel pa arbetsplatser som betalar sina kvinnliga kollegor samma lon och som promotar upp dem lika ofta som man. Pa en sadan arbetsplats vill jag jobba.
Jag driver mitt egna företag sedan 1,5 år tillbaka och är nu uppe på en personalstyrka på 10 pers. Av dem är 8 kvinnor. Däremot så är vårt yrke ett typiskt kvinnligt sådant. Inom servicesektorn så krävs det ett speciellt öga för detaljerna som absolut männen också kan ha men det krävs mer yrkeserfarenhet. Utan mina anställda hade mitt företag inte varit så framgångsrikt som det faktiskt har blivit och det är något jag påminner dem om ofta. Kvinna eller man spelar ingen roll, huvudsaken är hur de utför arbetsuppgifterna. Trots att jag har en dotter på 2 år och ”bara” är 23 år gammal så är jag så himla STOLT över vad vi som grupp faktiskt kan uppnå och deras tålamod för att tiden ibland inte räcker till.
Varför är tjejer så känsliga när det gäller tafsande? Jag kan lova dig att det händer oss unga killar också, förmodligen bra mycket oftare men med skillnaden att vi inte tar på oss offerrollen och gräver ner oss över en sådan sak utan det skakar man bara av sig, big deal, på riktigt, det är ingen stor grej vad fan. Men gäller den en tjej så ska det polisanmälas och gås i terapi ett par år innan de kan släppa en sådan småsak.
Försvarar inte beteendet men kärringar kan vara precis lika slemmiga som vissa män fast de kommer alltid undan med det.
Jag jobbar på ett företag med högutbildad personal inom den medicinsktekniska sektorn. De flesta är civilingenjörer och därmed blir könsfördrlningen sned. Jag känner mig respekterad av kollegor och här bra betalt. Jag upplever också att mina chefer historiskt här sett mig och min potential. Jag har jobbat där länge. Jag vet inte om jag tidigare varit naiv, men det är först nu jag förstår att det troligen inte finns ngn vidare karriär för mig där. Endast män blir chefer i linjeorganisationen med ngn chans att hamna i ledningsgrupp osv. Så även om det är högt i tak så slog jag tillslut i det, det där glastaket.
Hör till de få som inte riktigt känner igen mig i det du skriver. Tycker att det är supersorgligt att du har så dömande bekanta (exemplet m fyllegrad på fest – kvinna vs man) och att du helt uppenbart bara har jobbat på hemska ställen. Jag tror inte att den typen av metod du föreslår – hänga ut och leta 50/50 – funkar. Jag tror mer på att skaffa sig vettiga bekanta och att sätta ett pris på sitt huvud och våga gå vidare när man inte uppskattas/blir illa behandlad/inte får rätt lön för sn kompetens. Och, kanske ett töntigt, ordmärkande ps:varför hörde Calle av sig till killen som behandlade dig olämpligt på festen? Vi bor väl inte i Kabul?! Det kanske fanns skäl, men jag tycker att det låter helmärkligt så som du beskriver det. Först ”kvinnor kan” (vilket jag håller med om!!) och sedan ”min kille ringde och snackade m en annan kille som var dum”) ? Förklara gärna om jag missar någon nyans!
Det gör mig GLAD att det känns som att du släppt prestigen, tänkt efter och förstått hur det ligger till! Tack. Bra diskussion. Bra tankar.
Nästan på liknande ämne. Vad anser du om företag som igen och igen anställer, vänner, kompisar, släktingar, kompisars barn, någon de är skyldig en tjänst, morbrors kompis dotter etc? Även kallad svågerpolitik? I många av mina tidigare jobb inom samma bransch som du varit i, har jag upplevt att folk man får i sin teamlista inte är anställda för sina kvalifikationer och man måste acceptera deras lön och bita i det sura äpplet..Betala och göra jobbet som x personer som någon annan har bestämt ska vara i ditt team. Under mina 11 år inom tv, har jag varit på en intervju. Nu när jag äntligen sökt mig därifrån så hade jag tre! intervjuer med blivande chef, hr och vd på två dagar. De ringde mina referenser och erbjöd mig ett jobb. Känns som det borde vara vägen att gå…Oavsett. I TV branschen har man sin beskärda del av både nepotism och mansdominans. Även om de flesta som verkligen är doers är kvinnor. Har inget med hen, han, hon att göra, utan en sjuk bransch från början.
Jag är ensam tjej på mitt jobb, jag har fått utstå allt från inte ok sex”skämt” till att ingen tror ett jag duger till något annat än enklaste sysslorna! Efter 8 år inom företaget har jag inte utvecklats något och blir inte betrodd att kunna något! De män som började samtidigt som mig har idag mycket mer givande arbetsuppgifter och blir betrodda bättre och fler Saker. Det är fruktansvärt ojämställt! Från början krigade jag och ville minsann visa att jag också kunde, Nu har jag gett upp, för jag har ju iallafall ett jobb! Det ironiska är att jag är smartare (ja!) än de flesta och har kommit med massor av idéer som förbättrat… De har ingen betydelse då du är kvinna!
När jag skulle börja på mitt nuvarande jobb och hade ett möte med arbetsgivaren för att diskutera ingångslönen så sa han, eftersom jag mest satt och var blyg och sa att jag inte hade någon aning, att jag skulle säga en summa som var så hög att jag blev spyfärdig och sen plussa på några tusen till på det så skulle jag närma mig den siffran en man skulle ha svarat på frågan om vad han tyckte att han var värd.
kan det ha nånting att göra med hur olika vi behandlar pojkar och flickor från start, i förskola/skola, hemma, media, kläder, leksaker? kan du förstå det istället för att fortsätta motarbeta genusvetenskapen? tack!
Precis som någon nedan skrev så kommer män undan med så mycket mer. Typ som i skolan när killarna kunde gapa å skrika å flickorna satt å var duktiga så är det samma på jobbet. Många av mina manliga kollegor kommer sent, blajjar bort massa tid, glömmer saker och är o-organiserade medan tjejerna är fast i någon ”duktighets-fälla ” och väldigt måna om att prestera…..sjukligt deppigt.
Vart har du jobbat, kan man undra? Jovisst finns det skillnader, ffa i lönen. Men på den nivån du beskriver – det har jag faktiskt aldrig varit med om. Och då jobbar jag ändå på ett av Sveriges största mediaföretag. Känner faktiskt inte igen den där strukturen alls.
Jag vill absolut inte göra reklam för min blogg på något sätt och det är inte därför jag ber dig läsa och sprida vidare mitt senaste inlägg. Det är så att en bekant till mig på sin resa hem från Bryssel fick sin rullstol borttappad av SAS och blev liggandes på golvet på Luleå flygplats i flera timmar. Detta är oacceptabelt och Jesper har själv skrivit ett fbinlägg om det som sprids supersnabbt. Har du tid och lust så uppmärksamma gärna 🙂
Jobbar inom psykossektionen på ett stort sjukhus. De med högst lön, på min avdelning, har en kuk mellan benen. Trots samma utbildning Det är så skevt så det finns inte. Könsfördelningen på arbetsplatsen är 60-40 med fördel åt männen.
Kvinnor får lägre lön än män. Så är det bara.
och detta börjar så fort man föds, Pojk & Flickbebisar behandlas olika från start och fortsätter genom livet.
Fast det där tror jag inte på. Jag tror att du överdriver.
Kudos, Anitha! Det är en bedrövlig verklighet du beskriver och beklämmande att utvecklingen går så långsamt framåt, eller kanske till och med är på tillbakagång?! Alla vi kvinnor och män som har fattat att det här är en viktig fråga måste uthålligt kämpa vidare, och ta upp frågan till diskussion i olika forum. Heja!
Fan vad fint skrivet Anitha och vad GLAD jag blir att du ser strukturerna.
På mitt jobb är det så här: Tjejerna/Kvinnorna sliter som djur medan männen kan ta det piano och till och med slacka bort dagen och at the end of the day så har vi samma lön. Ett pissigt exempel var när jag tillsammans med två manliga kollegor smet lite tidigare från jobbet och vem blev kallad till chefen dagen efter? Jag såklart! Killarna har till dags datum ännu inte konfronterats med smitningen. Som rörde en kvart, och är jävligt löjlig att som chef ens bry sig om, men vad fan liksom?! Skulle jag sänka mig till en manlig kollegas nivå så skulle alla (inkl chefen) tycka att jag sög. Men inte killarna inte. De kommer undan med det och jag fattar inte varför.
(Jag är akademiker och alla jag arbetar med har också högskoleutbildning.)
Bra inlägg, jätteviktig diskussion!
Jobbar själv i ett företag som har varit och fortfarande är, en riktig ”boys club”. Alla ledande positioner upptas av män, det är män som befodras och män som är med ”där det händer”. Vi blev uppköpta av en stor koncern för nåt år sen och här är klimatet betyligt annorlunda, till min förtjusning. Totalt i koncernen finns det många kvinnor på ledande positioner, trots att det är IT-branschen vi är i. Det kändes så underbart att vara i ett möte där en mansgrisig chef blev satt på plats av en kvinna på en ännu högre position – han blev förvånad kan jag lova! Så nu hoppas jag att detta kan komma även vårt bolag till godo, och att det blir fler kvinnor som får komma framåt och uppåt i framtiden.
Ricard:
I’ve had it up to here
Bra inlägg!
Jag kan bli lite irriterad på när män i affärssammanhang vill krama mig istället för att skaka hand. Händer ibland men jag ser väldigt sällan två män som efter ett affärsmöte kramas så varför behöver det vara någon skillnad där? Har inget emot kramar men väljer gärna själv vem jag ger dem till. Blir alltid lika awkard när jag ser kramen komma och snabbt sträcker ut min hand istället..:)
Har nyligen börjat jobba som servitris på restaurang och förbluffas av hur gammalmodigt arbetsklimatet känns. Tydligen är det helt okej att kockar och övriga män slänger ur sig sexistiska kommentarer om kvinnorna eftersom det bara ”är på skämt”. Vi kvinnor förväntas fnissa åt en klapp på rumpan eller en nudd på brösten och himla lite med ögonen med ”så är ju grabbar” attityden. Jag gör precis som de andra kvinnorna för jag är rädd att annars ses som en bitter person som inte är trevlig med gäster och förlora jobbet. Dessutom är ju chefen såklart ”en av grabbarna”. Tror också problemet kan vara att de flesta servitriser inte jobbar mer än ett par år på restaurang som ett extraknäck, ingen som orkar ta tag i frågan. Så tänker i alla fall jag.
Det förekommer tydlig könsdiskriminering på min arbetsplats. Männen tjänar mer än kvinnorna och får högre ingångslön trots att vi gör ett bättre jobb. Dom har lättare till lönehöjning och trots att vi har mer erfarenhet, är äldre och som sagt presterar långt bättre är det alltid killarna som befordras. Dessutom finns det en mycket högre tolerans bland männen. Sena ankomster och dåligt beteende är mer accepterat hos dem än oss tjejer. Vi har tagit upp detta med både VD och chefer men det bortförklaras hela tiden. Tack för erbjudandet men jag tror dom skulle skratta åt oss om du skickade ett mejl och tar den här striden. Det är ju faktiskt bara konstigt.
Jättebra och viktigt inlägg! Jag är också sjukt trött på att män alltid värderas högre än vad jag gör. ALLA mina manliga kollegor har högre lön än jag, trots samma utbildning.
Listor med hur jämställt allt är löser ingenting. Det är denna grabbighet, som du pratar om, som måste bort och att kvinnor alltid döms och bedöms hårdare än män.
I’ve had it to here