Kolla in de här brutalt snygga klänningarna jag köpt av min kompis Freja som jobbar på Drylake. Jag köpte fel storlek så jag tänkte tävla ut dem jag köpt i storlek Small. Jag har en av varje.
Lämna er rätta mail i kommentaren så kontaktar jag er om postadress. Berätta om när ni var helt fel klädda i ett sammanhang?
Shoot!
Nja, felklädd och felklädd… Jag gick iallafall hem från träningen med ett jädra trosskydd på min svarta keps. Typiskt att det skulle fastna precis på skärmen och jag märkte det inte förrän jag kom hem och såg något vitt fladdra till när jag gick förbi hallspegeln…trodde först det var en fågel, men inga vingar på detta trosskydd som ej var använt. Men aj vad jag skämdes efteråt, gick inte till det gymmet mer och en av dina sköna outfits skulle bli ett gött plåster på detta sår…
För några år sen fick jag en festinbjudan med temat uppstyrt-slampigt, vilket jag uppfattar det som uppstyrt/slampigt(uppstyrt eller slampigt)
Kul med tema på festen tänker jag och går all in på den slampigastilen. Jag tar på mig en leopardmönstrad genomskinlig tunika som ”klänning” och strumpeband som inte det minsta döljs av den muskorta tunikan. Till detta gör jag en hård sminkning med mycket färg.
Väl på festen gör jag en storstilad entré där jag knappt hinner gå in förens jag märker hur alla tappar hakan och tittar åt mitt håll. Sekunden senare hör jag hur flera börjar skratta och fnissa. Jag ser ganska snart att alla andra tjejer på festen har långklänningar med urringning vilket då täckt upp det slampiga i inbjudan.. Det var inte direkt någon idé att dra ner klänningen då det bara resulterade i att urringningen bara blev större och drog jag upp klänningen blev effekten tvärtemot.. Jag kände mig utan att överdriva som bridget Jones när hon ensam kommer utklädd till bunny.
Kommer i min balklänning från studenten till en kompis 30 års fest ”theoscars” givet tyckte jag att gå på röda mattan i en riktig balklänning men inte de övriga tjejerna som passat på att ta på sig den lilla svarta kvällen till ära. Kände mig helt fel klädd i detta sammanhang men var egentligen väldigt rätt klädd enligt inbjudan så visst vore det värt en snygg kort klänning till mig denna gång att komma i på nästa fest som övriga,, maskerad står på tur men jag kan ju komma som bara väldigt snygg i snygg klänning eller så att säga en tuff brud i lyxförpackning=)..
Kommer aldrig glömma min första jobbintervju inom hemtjänsten.. Jag klädde mig tajt svart midjekjol med en vit skjorna under och klackar och pamiga silverörhängen och ringar. Kommer in på intervjun och chefens första kommentar var ”du har redan brutit på tre av hemtjänstens regler. Av hygieniska skäl får man inte använda smycken, heller inte åtsittande kläder och klackar är olämpligt”.
Inte tänker väl jag på att jag skulle klä mig som de gör när de väl är ute och arbetar, jag ville ju bara se ”propert” klädd ut. Så jag fick skämmas och gå där ifrån..
Efter en bal med lång balklänning, skyhöga klackar och tusentals nålar i håret slutade kvällen hemma hos en kille. Dagen efter skulle jag på släktmiddag och råkade efter en sen natt försova mig så att jag inte hann hem emellan för att byta om. Min mor och jag skulle samåka och när jag ringde för att ge henne adressen förstod hon självklart vad jag gjort och suckade när jag satte mig i bilen med balklänningen på, klackarna, rufsig baluppsättning och gårdagens utsmetade smink. Vad jag skämdes! Väl framme fick jag mig världens dinner of shame när mormor, morfar, mostrar och deras män samt kusiner blängde på mig, balklänningen och hela min dagen-efter-uppsyn! Har aldrig varit på en sådan stel middag, varken innan eller efter.
Jag besökte några barndomskompisar en helg och blev informerad om att vi skulle på halloweenfest vilket betydde utklädnad. Jag tog ned mig den enda utklädnad jag hade, något min mor köpt med sig till mig på skoj från USA. Jag sminkade mig fin, drog på mig min kostym och gav mig iväg. Väl hos mina vänner började jag känna mig fel då nästan ingen av dem klätt ut sig något särskilt alls, vilket gjorde att de få med medtagen häxhatt ändrade sig och lämnade den hemma. Jag däremot hade inget annat med mig och var tvungen att gå på festen i min kostym. Jag tänkte att det med största säkerhet skulle vara fler utklädda där…
När vi kom dit blev vi dock varse om att det inte var en halloweenfest med utklädnad utan att A-laget i fotboll och deras respektive och vänner hade haft galamiddag med kostym och långklänning. Så där stod jag, mitt i havet av festfolk i långklänning, utklädd till en milkshake! En stor milkshakekostym man klev in i och stack ut armar och ben utanför. På ena axeln stack det upp ett stort sugrör så hela jag var bokstavligen en milkshake! Jag gjorde det enda jag kunde och gick fram till baren… och frågade om jag kunde få beställa en milkshake! /emelie
Jag skulle flytta till Italien för att jobba, men jag var snål och reste med ett flygbolag som inte tillåter särskilt mycket bagage. För att vara ”smart” och få med så mycket som möjligt tog jag på mig hur mycket kläder som helst, bland annat mina stallskor med stålhätta. Jag träffade min kompis precis innan säkerhetskontrollen, hon skulle vara au-pair i Florence (jag skulle jobba med hästar) och var klädd på ett helt annat betydligt svalare och fräschare sätt….Kände mig fruktansvärt fel när det började pipa i säkerhetskontrollen på grund av mina stålhätteskor och när vi väl klev på planet var jag högröd och blöt av svett i mina lager på lager fleccetröjor och jackor. När vi kom fram blev jag hämtad av min manlige chef, alla hade sagt att han var flörtig men han tittade inte på mig överhuvudtager utan frågade bara ut mig om min kompis.
Jag har tidigare försökt undvika dop, jag tycker inte att det är så skoj. Men den här gången var det en nära vän till min sambo. Jag tog på mig kavaj, fiinklänning, skyhöga klackar, rött läppstift. När jag kommer till dopet är det en ”namngivelsefest” på en bygdegård och alla är super casual klädda. Alltså mer hippie än finklädd. Bebisens mamma har tex en tunika i batikmönster och går barfota. Jag ser alltså ut som en lyxprostituerad, ett fnask. Jag kilade snabbt in på toan och torkade av mitt röda läppstift men skadan var redan skedd. Jag strök omkring och gömde mig under hela kalaset… Idag ska jag på dop IGEN, denna gång som gudmor (fadder) och har försäkrat mig om vilken dresscode det är som gäller. Klänningarna på bildern hade ju passat fin fint 🙂
Hej!
Jag fick en inbjudan till en Halloween-fest där man skulle klä ut sig! Jag antog utmaningen att hitta den bästa klädseln och gick all in! När jag kom till festen insåg jag att det endast va JAG som tagit detta på allvar. Resterande festfolk va finklädda, jag va hmmm jävligt utklädd! …jag bjöd på d och hängde på ut i festnatten i min vackra utstyrsel 😉
Disco i femman. Mamma hade våfflat håret satt på mig rida kalasbyxor, jeanskjol,skjorta och jeansväst. En outfit jag burit många gånger under året. Kommer till discot på skolan, på en liten ort på en står ö på västkusten. Denna Pool som va så rätt nån vecka innan va fel fel fel! Ingen hade kalasbyxor alla hade hängslejeans ned ett hängsle hängande! Jag sprang hem i tårar och jag kommer aldrig glömma hur har kände mig i denna stund. Och hur jag nu, när har fyller 30 nästa vecka vara vill gå tillbaka och hålla om mig och säga att ”du är fin” ”du kommer va den som flyttat från hålan sett världen och insett att det finns mer än Pelles hångel bakom skolknuten att du
Detta hände alldeles nyligen och en fin klänning i garderoben skulle verkligen sitta bra!
Jag är ny på jobbet och för några veckor sedan ordnades en stor leverantörsträff. Jag klädde mig i extra snygga ”arbetskläder” och kände mig på topp ända tills jag möter upp mina kolleger. De hade missat att informera att leverantörsträffen var en cocktailfest… Svårt att mingla runt och känna att man ger ett bra intryck när allt man kan tänka på är hur fel man är klädd!
Min man, vår son och jag lyckades vara fel klädda bara genom att klä oss som vanligt. Förra sommaren bilade vi genom USA, blev hungriga i Oregon och bestämde oss för att åka av motorvägen för att hitta någonstans att äta. Det visade sig att vi hamnade i en liten på med ett par tusen invånade, där alla kände alla, som låg kring ett sågverk. Måste jag säga att vi kände oss som i Twin Peaks? Där kom vi in på den lokala dinern i våra tighta, italienska märkesjeans och välstrukna skortor, bland folk i 80-talsbyxor, flanell och missade framtänder. Jag insåg hur larviga och självmedvetna vi måste ha sett ut i deras ögon. Sedan hörde vi expiditen prata med någon i telefon. ”Bob är här, och Carol och Susan. Och så a couple of out of towners.”
Jag var rätt ensam i lågstadiet, mina kompisar gick i andra skolor men en gång i femman så bjöd klassens coolaste tjej mig på sin ”fest”. Jag tror inte jag blev så jätteglad, men hoppades väl på att få tillhöra poppisgruppen så jag och mamma gick verkligen all in. Vi åkte till stan och köpte en riktig partytröja, med hål på axlarna och en rosa pussmun med strasstenar. Mamma lockade mitt hår och jag sminkade mig för första gången. Jag kom dit alldeles för tidigt, och när de andra börjar droppa in ser jag att ingen ens bytt om efter skolan. Jag var alldeles för uppklädd och kände mig helfel. Tydligen var det inte coolt att klä upp sig på festerna och jag minns den jävla råångesten jag hade hela kvällen. Lite mer humoristiskt var det däremot den gången jag och min pojkvän gick på hans jobbfest med tema blått. Vi tolkade det som vatten, och han var dykare komplett med simfötter och jag den Lilla Sjöjunfrun med snäckor över tuttarna, lyckligtvis ovanpå en topp. De andra hade nämligen tolkat det hela lite mer bokstavligt och hade på sin höjd blå strumpbyxor till den lilla svarta, eller turkosa pumps. Vi gjorde det bästa av kvällen och det blev jäkligt roligt! Inte fasen tycker jag att man ska sluta klä upp sig och visa att man ansträngt sig, det tycker jag visar på respekt och tacksamhet mot den som anordnat alltihop!
Jag modifierar och berättar min mosters klädmiss. Vi har kvar min mammas föräldrahem på landet och en allhelgonahelg för några år sedan hade släkten samlats där. Vi fick besök av grannen som bor i herrgård bredvid. Han hade på sin gård bjudit in vänner från Sthlm, bl a en känd regissör, för en Halloweenfest och bjöd över oss också. Halloweensfest, alltså maskerad utgick vi ifrån och spec min moster gick all in och klädde sig i en kartong inlindad i silverglänsande aluminiumfolie och toppade med en huvudbonad i metall med vickande antenner. Väl på festen möttes vi av ett sällskap i svarta, eleganta kläder som andades kulturelit – ingen annan var utklädd! Jag tänker på detta i tyngre perioder när jag behöver skratta, min moster kan ännu inte nämna händelsen.
Jag vet inte om jag kan kalla det fel kläder i fel sammanhang, eller bara fel kläder i alla sammanhang, men jag har ett par gamla mjukisbyxor som jag älskar, och bara bara bara myser i hemma i soffan. Grejen är att det blivit ett hål framme i grenen,lite större än en fem krona typ
Bor i ett villaområde där det finns en matbutik ca 2 min från vårt hus. Kommer på en kväll för ca en månad sedan efter jag tränat och duschat att vi inte hade allt till frukosten dagen där på.
Kollar klockan och ser affären stänger om 5 min. Kastar på mig mysbyxorna, tröja, skor och lobbar in i affären.
Märker när jag öppnar kyldörrarna till mjölken att det blir lite extra kallt om fifi… Jo men visst så du, no pantys där, dom hade jag visst glömt.
Den gångstilen jag hade fram till kassan och hem för att inte bjuda på en sneekpeek gjorde nog att jag nog ändå blev ett samtalsämne för de som såg mig…
Det värsta är att jag har fortfarande inte hjärta att slänga byxjäflarna .. så det är väl inte sista historien med dom.
Jag skulle hälsa på mina föräldrar och de skulle till min pappas faster för att hon fyllde 80-år. Mamma uttryckte sig som att vi skulle gå dit med en blomma och att min faster också skulle med, så det gick bra att jag och min son följde med. Så jagbhade klätt mig lite slappt i en stor luvtröja, leggings och slitna converse! Håret uppsatt i en mer än lovligt slarvig knut. Mamma frågade om jag inte hade tänkt byta om? Nej det är väl inte så noga tyckte jag, det är ju bara vi så det är ju ingen som bryr sig. MEN det var bara det att det var ett stort kalas för ca 60 pers! ALLA som kom hade verkligen klätt upp sig, klänningar kostymer ja du fattar! Där stod jag och kände mig som en tolvåring och försökte dra så lite uppmärksamhet som möjligt åt mig. Men det sista som händer är att fastern håller ett tal och tackar alla som varit där! Och avslutar med att säga: Fast den finaste presenten var att jag fick träffa Lotus idag ( min son alltså) Så då vände sig ju ALLA emot oss och jag hoppas att de flesta kollade på bebisen och inte tänkte så mycket på in outfit:) Hemskt!
I somras så sprang jag runt på så sjukt många intervjuer hos klädföretag med lite bättre prislappar och kvalité. Så var det en morgon, jag var lite rödvinsbakis, hade bråttom och var stensäker på att jag skulle till filippa k, klädde mig i deras märke från topp till tå, en blus och ett par jeans ihop med ballerinaskor, fresh tänkte jag och sprang ut genom dörren! Tog en taxi till rätt adress och väl där så började jag grina. Det var ingen intervju hos Filippa k JUST den dagen, jag skulle ju till Tiger of Sweden. Jag ville dö i känslan av att håna klädmärket. Noll tid över till att åka hem och byta om, gick in, stammade mig igenom intervjun, fick stå ut med deras granskande blickar på mina plagg, gick därifrån, fick inte tjänsten som jag sökte! Kul misstag men så onödigt slarvigt. Måtte kläd-guden förlåta mig!
Jag hade precis flyttat till London och allt var nytt och spännande. Jag hade kommit i kontakt med en promoter som bjöd in oss till en fin klubb. Detta var torsdagen innan haloween-helgen och promotorn skrev flera gånger och tryckte på att vi verkligen behövde vara ”fancy-dressed” då Bruno Mars skulle vara där och de var högt tryck.
Jag som i vanliga fall inte är så mycket för att klä upp mig gick all in och tog på mig min mest ”fancy” klänning. En svart sexig sak och höga klackar och tänkte att det borde göra succé.
Väl framme vid klubben så ser vi en lång kö av människor med de mest extravaganta haloweenkostymerna. Vi förstår tillslut att Fancy dress tydligen betyder utklädnad och inte snyggt klädd så vi fick skämmas rejält. Det slutade med att vi inte blev insläppta och fick snopna gå hem igen i våra inte så ”fancy dresses”
Jag (tillsammans med min man och son har klätt oss fel vid ett tillfälle. Eller, rättare sagt, vi var RÄTT klädda, men alla andra var fel klädda… Låt mig berätta. Det var Halloween för tre år sen. Vi hade bjudit in ett flertal kompisar till en Halloween-fest. Min man och jag lade ner mycket tid på våra outfits och vi beställde t.o.m. Halloween-kläder till vår son från USA. Festdagen kom och vi lade ner flera timmar på förberedelser i form av mat, pynt och så klart påklädande. De första gästerna ringde på dörren och jag öppnade bara för att upptäcka att de inte var utklädda. Där stod jag i full katt-mundering, kattöron, morrhår, nos, svans, ja hela konkarongen! Min reaktion var dock att jag skämdes för deras skull. Så pinsamt att komma till en Halloween-fest och inte ha klätt ut sig liksom! Gästerna fortsatte att komma och… ingen var utklädd!!! Nu skämdes jag istället. Vi måste ha varit extremt otydliga i vår inbjudan och tog för givet att till en Halloween-fest kommer man utklädd. Eller…?
Det var bara att bita ihop och servera gästerna mat och dricka med svansen mellan benen, så att säga. Min man, som var utklädd till sheriff, gömde diskret knallpulverpistolen och sheriffstjärnan. Vår son, som var en bedårande liten kossa, fick dock behålla sin outfit och var helt klart kvällens sötaste!
Skriv din kommentar här!Jag jobbade utomlands och en högre uppsatt kollega hade börjat flirta med mig och jag var helt med på noterna. En kväll var jag ute med tjejerna när vi började smsa varandra mer och mer intensivt. Jag var klädd i en kort skinn kjol och ett svart, vågat linne som var bart mellan brösten och på sidorna, därför var bh uteslutet. Vi bestämde oss efter några timmars sms-kontakt för att mötas upp, han ville att jag skulle komma till honom. Jag trodde att han också var ute och blev förvånad att han ville ses hemma hos honom direkt. Men ok 🙂 Jag var vid det här laget rejält onykter efter diverse drinkar och shots med tjejerna. I taxin smetade jag på lite extra allt av sminket,”snyggade” till (rufsade) håret lite och det pirrade i magen. Han öppnade och jag fick luta mig i hallen för att inte snubbla. Väl inne insåg jag till min fasa att han inte alls varit ute, han var nykter. Då frågar han om jag gått sådär hela kvällen och pekar på min ena tutte som hängde ut på sidan av linnet. Jag kände mig plötsligt så vulgär, onykter och helt fel i hans fina våning. Så med tutten utanför linnet, läppstift långt ut på kinderna och rufsig frisyr försöker jag krångla på skorna igen utan vidare succe och säger något om att jag mår dåligt och går därifrån. Vi fick dock ihop det vid ett senare tillfälle och kunde skratta åt hela situationen 🙂
Detta hände förra helgen!! Jag och min kille skulle på oktoberfest med våra föräldrar på restaurang Man in the moons årliga oktoberfest-firande. Jag har bott i södra Tyskland tidigare och hade därför på mig min tyska folkdräkt dagen till ära! I oktoberfest-sammanhang funkar det naturligtvis bra, men efter ett antal glas öl fick min svärmor för sig att vi skulle ta en ”night cap” innan vi skiljdes åt. Det blir väl hemma hos dom tänkte jag. Men ack så fel jag hade! De ville till Museet! Min första tanke var att jag skulle få dom att genast avspisa den idén.
”det är säkert fullt”
”är det inte mycket mysigare att vara hemma hos er utan den väldigt höga musiken?”
Dessa desperata undanflykter viftades bort och vi travade alltså iväg till Museet. Väl där möttes jag av ett antal blickar som undrade varför jag var den ända i sällskapet som hade två barnsliga flätor och någon slags folkdräkt på mig. Hon ser ju nästan minderårig ut, såg det ut som de tänkte. Resten av kvällen satt jag i ett hörn och försökte tänka bort detta, men det gick inte. Kvällen som hade börjat som en kul grej, blev till en mycket pinsam situation. Visst kan jag skratta lite åt det, men där och då var det ångest!
Jösses vilka fina klänningar! Har ingen värstinghistoria att komma med direkt men för ett tag sedan när jag var i Stockholm på kurs hade en annan person bokat bord åt hela sällskapet på kvällen. Jag tänkte att det skulle vara en vanlig restaurang, vad det nu är, men han hade bokat Fredsgatan 12. Och jag hade bara med mig jeans och tröja. Kände mig som kusinen från landet och kunde tyvärr inte riktigt njuta av all fantastisk mat för jag var så väldigt medveten om hur underklädd jag var.
BONDFEST tolkades lite fel kanske…..snickarjeans, halmhatt och rutig skjorta kändes lite malplacerat bland alla smokingar, flådiga drinkar och festklänningar. :/
Lite väl tidigt att skratta åt detta, men för en av de klänningarna så…
Efter en väldigt lyckad maskerad med allt vad det innebär, är det ett gäng som plötsligt blir sugna på utgång. Argument som: ”det blir kul” och ”vi är ju alla utklädda” utropas. Jag har några öl innaför kostymen och är absolut på! Till sist är vi ett gäng som står på Helsingborgs hetaste nattklubb. Det är då jag inser… när jag ser blickarna. Att jag är ute med två st Catwoman, en älva från sagan och ringen och en lilla sjöjungfrun. Själv är jag KALLE ANKA!?! Med knalloranga strumpebyxor, vita boxershorts stoppade med bommul och fastsydda fjädrar. I strumpebyxan har jag stoppat en bit papp i varje fot, formade som ankfötter. Behöver jag säga sjömansskjorta, näbb och hatt. De andra får extremt mycket uppmärksamhet då de aldrig varit sexigare, jag försöker smyga ut, inte obemärkt men tyst…för jag är ju barfota så när som på nylonstrumpa och papp!!!
Jättefina klänningar och jag gillar speciellt den första! När jag började plugga till sjuksköterska för 3 år sedan fick jag mail om att man skulle komma till nollningen i oömma kläder för att det skulle vara olika aktiviteter. Jag kom då dit i träningskläder men det var ju ingen annan som gjorde det, De andra hade fina jeansshorts o blus typ.. då skämdes jag rätt mycket. Att jag dessutom var nygravid och svimmade av värmen gjorde ju inte saken bättre.. men jag fick fina kompisar ändå och snart tar vi examen!
Åh vad kul jag älskar klänning nummer två!
Jo det var faktiskt så att jag kom att tänka på detta när jag lyssnade på din och Carolinas podd om lantisar som kommer till stan. Jag är också från en riktig håla i Södra Sverige. Redan som yngre kände jag väldigt mycket frustration över att bo där och tyckte att ärligt talat att det var pest och pina väldigt tidigt. Jag deklarerade för mina föräldrar att jag skulle flytta därifrån så fort jag fick möjlighet:-) Det gjorde jag också, dagen efter studenten bar det iväg och sedan dess har jag bott i de flesta större städer i Sverige samt rest väldigt mycket medan mina äldre systrar o släktingar, alla bor kvar där vi kommer ifrån (inget fel med det, man ska vara där man trivs). Inte alls för att jag skulle vara bättre än dem för det men iaf så blev jag lite av släktens ”svikare” och attityden mot mig är att ständigt tala om för mig att ”jag minsann inte är bättre än dem” osv osv. Alltid lite jobbigt att åka tillbaka dit och träffa släkten och bemöta detta men efter några år på resande fot skulle jag närvara på en kusins student och fick höra att det skulle vara en stor anordnad fest. Jag klädde upp mig i festklänning och högklackade guldsandaler och tog tåget till närmaste station där mina föräldrar hämtade mig för att samåka till festen. När jag kommer fram visar det sig att det är ett partytält mitt ute på en åker och att alla är klädda (ungefär) i bekväma skor, jeans och fleecejackor. Där stod jag och gjorde mig själv och mitt dåliga rykte en jävla otjänst. Återigen åkte jag därifrån malplacerad, skamsen efter att mött alla blickar ”hon den där tror verkligen att hon är nått speciellt”. Samtidigt tänker jag att jag ändå delgav dem några ordentliga gapflabb när de såg mig sjunka djupare och djupare med klackarna ner i gräsmatten:-)
Mitt sämsta klädval var en blaklänning som för det första var för lång så jag antingen snubblade eller fick blåsa upp mig på ett sjukt sätt så att jag själv skulle bli längre! För det andra var det tre stycken till som hade likadan klänning som jag ! För det tredje hade jag valt att bära den utan bh och axelbanden var något lösa vilket bara kan resultera i en ständig oro för tuttchock! För det fjärde hade frisören samma dag färgat sönder mitt hår så att jag gick omkring med en platinablond utväxt och askblonda länger. Behöver jag säga att jag har slutat tro på att en bal på slottet a la askungenn! 😉
Jag hade bara varit tillsammans med min pojkvän i ett par månader, han/vi var bjudna på ett bröllop med temat svart/vitt. Det hör till historien att min pojkvän inte hade träffat de som skulle gifta sig på flera år! Men jag ville gärna gå, bröllop är kul! Jag frågade min kille (och även vänner om hur de skulle tolkat det) om det där med svart/vitt tema. Han sa att äh, det är säkert bara för hon är vit och han är svart. Det var svårtolkat. Jag klädde mig till slut i svart för så tolkade jag det. Jag hade bara inget vitt och det kändes ännu värre att komma i vit klänning. Jag ville heller inte lägga pengar på en ny klänning för det var ändå ett par jag aldrig träffat som skulle gifta sig. Min kille hade svart kostym och vit skjorta så han slapp ju tänkta på det. Väl på bröllopet var alla klädda som vanligt, INGEN hade enbart svarta kläder. Jag kände mig så dum som kom i en svart långklänning till ett bröllop! Men håll med om att det var ett konstigt tema, svart/vitt!? 🙂
Ni vet när man åker iväg till andra städer, större städer, egentligen bara till andra länder, gärna åt varmare breddgrader. Då händer det oftast att byggarbetarna helt plötsligt börjar att ropa efter dig. ”Uuuhhuuh, looking gougerus”, ”hello hotstuff”, visslar osv, ja, ni fattar! Som svensk känns detta helt befängt och man vet helt ärligt inte vad man ska ta vägen. Ska man bli förnärmad, glad, smickrad, VAD?! De lokala går helt oberört förbi som något aldrig hänt men eftersom man ÄR just svensk och aldrig fått höra en komplimang från en okänd i hela sitt torra liv, tar man ändå åt sig lite. I början kanske man blir lite fnittrig, svarar HELLOOOO och viftar med armarna som en annan latino chica. Sedan ler man bara, sedan säger man ingenting, sedan blir man faktiskt lite störd, för sedan bli litelite irriterad, för att sedan bli mycket irriterad. Har de inga JOBB att sköta?! För att till slut, som de lokala, fortsätta gå helt oberört och knappt märka av det. När jag var i NYC senast gick jag (återigen) igenom alla dessa faser och hade precis kommit till den sista. Alltså, fortsätta att gå bara gå och stirra ner i marken. I lurarna snurrade Alicia Keys ”New York” på låg volym (jag vet, men det var resans soundtrack. No excuses.) Killarna i alldeles för varma reflexvästar börjar vinka och ha sig. Jag ba, ”guuuuud vad jobbigt”. Fortsätter gå. Det viftar och de viftar och jag hör att de börjar ropa. Jag går nu in i näst sista stadie och blir irriterad, höjer volymen på NRJ hiten och lägger på en rem. Höjt volymen måste de också ha gjort, för när jag FORTFARANDE hör dem gapa vänder jag mig om och ba, på svenska. ”VAD?!!” Vänder mig om och kan, konstigt nog, inte låta bli att känna mig lite snygg och småflinar lite. Jag börjar, ännu konstigare, att hoppla fram och bara ”mååå”. Livet leker! Jag är snygg och snart ska det drickas drinkar, tänker jag bubbligt. De FORTSÄTTER gapa och när jag, helt från ingenstans, har fastnat med mina Svenska Hasbeens i nylagd cement, förstår jag varför. Jag har liksom, helt uppe i min egna självupptagenhet och hopplandes, missat både varningsrop, nejnejnej viftningar med armar och rödvit avspärrningstejp för att sedan skutta rätt ner i deras nylagda trottoar.
Note to self, spela då inte Bambi, gör inte hundögon och sträck inte ut armarna i ett förtvivlat sooooorry. Och tro absolut inte att de kan förlåta dig för att du har en nyköpt kortkort secondhand klänning på dig. Man vill INTE ha ögonkontakt med några 100 kilos byggnadsarbetare som skriker ”fuck you”, ”what the fuck were u thinking” och kommer springandes, ja, springades, mot dig. Då ska du bara skutta därifrån, snabbt!
Det ska jag tänka på nästa gång, det och kanske dra ner lite på musiken då…
Detta är ingen pinsam ”åhnej jag har bunnydräkt på coctail kalaset” historia. Men det är såå pinsam (och lite rolig) för att jag lät min nyinköpta, ”Rachel Zoe bohotrash men ändå sexyfashion” klänning, stiga mig till huvudet och tro att jag var bättre än alla andra. Japp, så kan det gå!
haha åå jag har en jobbigt. Jag och två kompisar skulle iväg på en stor utklädningsfest (trodde vi) på universitetet, temat var det ljuva 90talet (bör nämnas att vi inte kände många och tanken var väl lite att vi skulle dit för att ha en trevlig kväll och träffa trevliga killar;) Vi tyckte i vilket fall att temat var super och vi letade febrilt efter jazzbyxan med kojen ovanpå, champion luvtröjan och plattådojjorna. Vi blev SÅ fula, men vi var också så nöjda. Väl påväg fick vi många blickor på våra faketribles och alldeles för mörka läppennefärg. På plats dunkade 90tals musiken och vakten tittade lite väl snett på oss och utbrast nånting med att ojj ni ser som hämtade ur den där fjortisfilmen fucking åmål. Jaa wow tänkte vi, vi har verkligen lyckats! Vi släpps in, fråga mig inte varför..väl inne möts vi av cocktailklänningar, skyhöga klackar, perfekt sminkade fejjor och kostymnissar. VADDDÅ 90tals tema!? herrejösses..i bakgrunden hördes Mr. Loverman och vi hann skymta en tjej som hade tagit på sig en röd peruk ala Gerie i Spice girls…det tog inte lång tid innan vi vackla ut i våra klumpdojor, smetade av oss läppennan och försökte riva ur hårmascaran. Väl hemma satte vi på Cotton eye Joe på högsta volym och dansa natten lång. Killarna fick vänta 🙂
Jag gick på simskola med min 2 åriga tjej. Hade inte någon baddräkt utan körde med bikini vilket aldrig mer kommer hända….eftersom det här med simskola verkar vara en ”pappa” grej så blev det ännu jobbiare när jag upptäcker att en brösten har varit utanför bh:n hela klassen…..köpte mig fort en baddräkt efter det.
Haha, skulle nog kunna säga att fel klädsel är mitt mellananmn. Jag har bland annat lyckats med konststycket att klä mig tjusigare än bruden på ett bröllop men priset tar nog ändå när jag lyckades välja en klänning med djuuuup urringning till min dotters dop. Den har liksom omlott ringning och det såg inte alls illa ut när jag stod still hemma framför spegeln. Men jisses när jag gick fram i kyrkan, tuttchock! Stort dop, massa äldre släktingar. Say no more!
Halloj!
När jag började på juristprogrammet ganska nyligen var det dags för en så kallad ”gasque”. Jag som nybliven universitetsstudent och helt oinvigd i vad allt det innebar hade inte den blekaste aning om nått, ännu mindre vad en gasque innebar. Googlade lite snabbt (kanske för snabbt) och fick reda på att det innebar middag, men framför allt såklart efterföljande fest!
Frågade mina få bekantskaper jag har på universitet hur man skulle klä sig och fick kortfattat och enkelt förklarat att man vid just denna första gasque enbart behövde klä sig i det man normalt festar och käkar middag i! Skönt tänkte jag!
Som den jeans- och tshirt-tjej jag är kommer jag dit i ett par tajta slitna jeans (dessutom med hål på knäna!!) och en blus utan bh. Detta är alltså vad jag personligen festar i när jag går ut t ex! Oj så fel allt blev! Möts av propra små unga damer i coctailklänningar och herrar i slips och kostym. Behöver jag säga mer…. För dessa ladylika djursholms-tjejer jag tidigare frågat om klädseln var det väl för dem självklart med propra coctailklänningar vid fester, så därav var väl deras riktlinje inte helt fel för dem, men blev uppenbarligen helt uppåt väggarna feltolkad av mig som inte alls kommer från samma ”värld”.
Kunde inte göra annat än snopet, med gråten i halsen (om sanningen ska fram) åka hem igen och förbanna mig över att ha gått miste om chansen att lära känna lite folk i min nya studentstad… NU, vet jag iaf till nästa gång, men ord kan inte beskriva hur jobbig den kvällen var. Hade sett fram emot den så länge att bara få festa loss och lära känna nya vänner!
Jag hoppas och önskar nu innerligt att få vinna dessa två vackra klänningar, då det är plagg jag knappt äger i min garderob och av ovanstående skäl skulle behöva i mitt nya universitetsliv som juriststudent 😉
Tack på förhand!
Vi var bjudna tll vänner på middag – det skulle enligt värden vara en lugn och skön fredagsmiddag med några kompisar till dom som vi inte kände. Vi umgås en hel del med detta par och vet att dom är helt ”vanliga” människor:) Jag tar därför på mig ett par byxor och en topp med håret i en tofs, min man kör på jeans och skjorta (hur mycket kan en man variera liksom) När vi sen kommer dit för lite fredagsmys möts vi av marschaller vägen fram till huset, mysigt tänker jag… Vi ringer på dörren och värdinnan öppnar i högklackat och en klänning som måste kostat en halv månadslön! Jag skrattar lite och tar av mig mina uggs 🙂 Kommer in i vardagsrummet och ser en fantastisk dukning och det andra paret uppklädda till öronen – jag har aldrig känt mig så fel! Genomled denna middag (med tal!!) skällde ut min stackars man på vägen hem som inte fattade nåt och inte heller tyckte det spelade någon roll (oj vad han bedyrade att jag var vackrast oavsett vad jag hade på mig – sure…) Pratade med min väninna några dagar senare som inte hade nån förklaring alls till denna ”galamiddag”, det var ju bara en vanlig fredagskväll… Jag vet fortfarande inte vad som hände men jag antar dom ville glänsa lite… Idag kan jag skratta åt det men det tog lång tid kan jag säga…. P.s jag älskar mina uggs och tycker dom är fina;)
Kanske e inte fel klädd men iallafall på temat: jag hade med mig mina vanliga jeans till bb. Vad trodde jag egentligen? Kom så klart inte i jeansen (kommer fortfarande inte i dem så här 2 månader efter nedkomst) så mannen fick åka hem och hämta mina gravidmyabyxor.
Jag skulle på dejt med min nuvarande man. Jag hade på mig korkort och högklackat till hundpromenad i skogen, jag var helt enkelt lite för desperat, men hey, det fungerade ju, vi har varit tillsammans i 9 år och gifta i 4. Jag tycker den översta klänningen hade suttit fint på mig till nästa dejt. Dessutom så har jag gått ner 15 kg i vikt och kan äntligen ha på mig small igen jag är helt enkelt den mest ”patetiskt” klädd vid fel tillfälle bästa kandidaten. 😛
Hej! Efter att ha varit gravid i två år, har en på 2 år och en på 8 månader så var det länge sen jag hade på mig sexiga underkläder. Ingen lust då allt bara satt fel. Så kom ett bröllopsinbjudan, tänkte att nu skulle jag göra om mig till mitt gammla sexiga jag. Tog på mig ett par skitsnygga string under klänning! Klänningen åkte in i rumpan konstant! Det var mitt försök till sexighet som gick totalt fel. Älskar klänningarna, skulle bli glad för vilket som. O ingen string under.
Jag brukar inte vara med i tävlingar speciellt ofta, men denna tävlingen, herregud vilka fina klänningar! Och dessutom får jag lov att berätta om en riktigt roligt minne som jag ofta får höra om av kompisar och berättar ofta för andra. Det var en fredag i juni förra året, jag som bara jobbar halvtid är ledig på fredagar och denna fredagen var inget undantag men just denna fredagen skulle jag gå på maskerad vid 17-tiden och jag som älskar maskerader hade förberett mig ordentligt. Jag skulle klä ut mig till Isabel Adrian (då vi var ett gäng som skulle köra hela hollywoodfru-klanen) men för att göra outfiten roligare och mer maskeradlik så hade jag fått låna en riktigt gravidmage som man använder på filminspelningar. När jag väl fått på mig den förbaskade magen som satt som karlssons-klister på mig så ringer mobilen, det är en påminnelse på en jobbintervju jag HELT glömt bort att jag skulle på. Fullt påklädd i min ”gravida Isabel Adrian outfit” slänger jag mig i bilen för att köra de ca 45 minuterna det tar att åka där intervjun skall hållas. Jag hinner inte ta av mig någonting och kan inte heller eftersom jag är tvungen att sticka direkt till maskeraden efteråt. Innan det är dags för intervjun har jag hunnit sudda bort lite ögonskugga och solpuder (som jag har alldeles för mycket av), jag stiger in och de två männen ser förbluffat på mig då jag aldrig nämnt i de personliga brevet att jag väntar barn och dessutom ser det ut som jag skall föda vilken dag som helst. Jag står i valet och kvalet om jag skall erkänna mitt misstag att jag helt glömt bort intervjun och att jag skall på maskerad precis efter eller om jag skall spela med. Efter några sekunders betänketid beslutar jag mig för att spela med, slutföra intervjun och sen acceptera att jag inte hade fått jobbet oavsett om jag hade ljugit eller erkänt mitt misstag…
Ett roligt minne att skratta åt nu i efterhand och minen på männen som skulle hålla i intervjun ser mig komma in som en spacklad, höggravid, festklänningsklädd tvättäkta hollywood-fru kommer jag inte glömma i första taget!!! Ha ha…
Och Anitha, tack för en superblogg 🙂
/Emma
Haha hade inte tänkt kommentera men så kom jag på en riktigt hemsk upplevelse jag hade för länge sen. Jag var 14 år och hade följt med min pappa till Sydafrika. Det var första gången jag var där och allt var nytt och främmande. Min garderob var ju såklart väldigt ungdomlig och innehöll bla mina favoritjeans som jag nött ner så totalt att tyget precis under skinkorna gett med sig och istället var det stora revor. En dag skulle jag följa med några kvinnor ut i en liten by och medverka på ett bymöte, alltså var alla som bodde där samlade i ett community center. Jag hade inte fått någon info om klädkoder eller så och väl där insåg jag att det för det första var fel att ens ha jeans på sig (kvinnor bör täcka midjan ner till knäna med ex en lös kjol) och att det självklart var helt åt helvete att visa skinkorna för hela byn! Med mitt stora blonda hår och tajta linne + trasiga jeans kan jag säga att jag skämdes något fruktansvärt. Alla var förstås jättetrevliga mot mig men jag vill nog inte veta vad de tänkte haha.
Den nedre klänningen var riktigt snygg! Behöver lite kontorskläder nu när jag håller på att starta eget. Kram
Jag läser din blogg flitigt och ständigt, har inte barn, men när jag har det ska jag bli en morsa som dig som ser allt ur ett sunt (ibland härligt ego) perspektiv!
Mitt värsta minne var när jag va i London med min kille och kolla på tennis. Jag va rätt alldagligt klädd, jeans, topp och helt ok skor. Vi skulle ju bara kolla på tennis. Efter matchen skulle vi möta några vänner som bor i stan och även de hade varit och sett matchen, då hade jag kappan på (såg väl någorlunda välklätt ut) de föreslog en bar vi inte alls kände till, och vi begav oss dit. Vi kommer in, möts av en magisk bar, lyxig, flådig, dyyyr. Och väl där ska jag ta av mig kappan och står i mina jeans med häng i rumpan och toppen som aldrig känst mer nopprig och fel än då…Alla va så uppklädda och snygga, även våra vänner. Jösses vad jag skämdes och inte kunde njuta av den snordyra (men goda) drinken. Dagen efter klädde tog jag på mig min snyggaste klänning till tennisen =)
Oj vilka snygga klänningar! Den nedre är ju helt makalöst snygg. Läser flitigt bloggar men har aldrig vågat kommentera tidigare, men klänningarna är helt klart värda ett försök. Ett pinsamt klädtillfälle var när jag ammade, (hela amingstiden var egentligen ett enda stort klädmisstag, eftersom det är svårt att hitta snygga amningsvänliga kläder.) Nu till skott. Jag var trött, sliten och allmänt förvirrad, vi skulle på dop och jag ville vara extra fin. Tänkte mig inte för utan tog min favorit klänning. Väl inne i kyrkan blev lillen hungrig och dags att amma, hm för att kunna göra det var jag tvungen att knäppa upp hela klänningen, snirkla ur armarna, dra ner den så den precis täckte någonting av mig. Denna process var inte smidig och i en övrigt tyst kyrka med endast ett hungrigt barn som hördes ångrade jag att jag inte bara hade ett linne på mig. Nej för där satt jag i min urtvättade amningsbh och någonting klänningsliknande som hängde runt mig, och som inte täckte någonting av överkroppen (magen!)
Tänkte att det var dags att unna mig någonting nytt och fint nu när jag inte ammar längre. Tack för en klok blogg!