Anitha Schulman

I flera månaders tid höll jag på att bli galen över att Calle  la den blöta handduken från badrummet på sängen efter duschen. Så irriterande såklart för upptäckte man det inte innan man gick till jobbet så var sängen blöt på kvällen. All energi jag la ner på det här ärendet. Herregud. Gnällde och suckade, bar tillbaka, markerade missnöje och påpekade ständigt. Skällde. Ingen förbättring skedde på den fronten.

Sen påpekade Calle såklart alla tabbar jag gör, när han fått nog av mitt gnäll. Typ plockar aldrig upp ur diskmaskinen eller tömmer kylen på gamla matvaror. Det blev en slags kulmen, man är ju inte felfri. Vi kom i alla fall fram till att det kräver mindre av oss att okommenterat hänga tillbaka handduken eller plocka ur disken. Då gick även irritationen ur kroppen. Jag omvärderade och la bara in handduken som ytterligare ett stopp på vägen av mina morgonrutiner.

Helt plötsligt en morgon var handduken borta av sig själv och det visade sig såklart att det var Calle hängde in den. Nu gör han det i sin morgonrutin precis som att jag plockar ur diskmaskinen. Fred göder fred och bråk föder mer bråk. Så är det bara. Man ska värdera allt i vad allt kostar i jämförelse med smakar. Välja sina strider med omsorg. För i en livslinje i en relation så jämnar allt ut sig i slutändan och lägger man energin på saker med minsta motstånd och då vinner man jämt.

Så ikväll tar jag det ytterligare ett steg vidare och skiter i reklamteve och program jag halvhjärtat brinner för. Utan kollar på min favoritfilm i alla kategorier Happiness  av Todd Solondz på Filmnet.se sån jäkla bra grej älskar sånt! Missa inte  Sigge Eklunds filmtips, bästa Sigz.