Jag vet att det inte är lätt med att få ihop allt men man kan inte maxa på alla fronter samtidigt. Folk i min bransch är busy bees och har man jobb som kräver mycket tid då kan man inte lägga den tiden på familjen. Så är det bara. Alla har 24 timmar och hur de fördelas är individuellt men man kan inte maxa överallt samtidigt.
Min kompis har fyra barn om inte hon hade ett jobb som ser relativt likadant ut varje dag, med fasta arbetstider fritt från toppar och dalar skulle det inte fungera. För all logistik hon kanske skulle lagt på ett stressigt jobb, den måste hon lägga i hemmet. Ett annat par jag känner är båda heltidsarbetande karriärister, barnflickor hämtar och lämnar på förskolan. Men på helgerna är de bara med familjen. Det är deras tid. Deras lösning. Vänner sorteras in på luncher eller sena middagar i veckorna för att de ska hinna tillgodose allas behov men inte stjäla något från någon öronmärkt familjetid och det funkar bra. Alla är nöjda och glada.
Ibland blir illa berörd när jag hör om hur vissa heltidsarbetande tar med småbarnen, flänger och far för på diverse tillställningar, sena middagar på krogen etc. för att de ska maxa allt på alla fronter. De kanske har svårt att säga nej eller skaffat sig för mycket att göra. Inte vet jag. Själv tycker jag att det är jättejobbigt när man har vänner som inte förstår att två-tretimmars middagssittningar med barn inte är så härligt för någon inblandad. Varför då utsätta sig för det och prata i halva meningar då man ständigt blir avbruten?
Jag tänker mästra någon och säga så får man inte göra jag förutsätter att de flesta gör väl vad som funkar bra för dem. Så länge man inte kompenserar sina egna tillkortakommanden på barnen.Värdera och optimera de där 24 timmarna på bästa sätt har jag lärt mig efter lite egna klavertramp. Det lilla jag förstått på den här tiden med små barn är att de älskar rutiner de mår som bäst när livet ser ganska likadant ut varje dag. De har så mycket intryck att ta in så de ska inte behöva utsättas för mer än dom nödvändigtvis måste. Stressa det kan dom göra senare i livet.
Oj, vad jag håler med dig coh verkligen hoppas att folk inte kompenserar sina egna tillkortakommanden på barnen. Självklart får vår lilla tjej följa med på middagar ibland, men isf om vi är hemma hos någon annan som har barn etc, roligare för henne, lättare att äta för oss, win-win helt enkelt. Fast nu har ju vi turen att vara två närvarande föräldrar vilket ger oss tid till att även umgås med våra vänner var för sig och Alva kan få egentid med sin andra förälder återigen win-win för alla. Men jag förstår precis vad du menar och hller med dig till fulla. Att vi stressar runt och har oss ska inte på något sett gå ut över barnen, ok, ibland kan jag köpa att vissa föräldrar ”måste” ta med barnen på en del saker som egentligen inte ger dom någonting överhuvudtaget och ofta gör dom nog inte det helt frivilligt, men, men bara det fungerar för dom och barnen inte mår sämre av det så tycker jag att det är helt ok, men som du säger, kompensera inte egna tillkortakommande på barnen. Oj, vad jag gillade det här inlägget, du slog huvudet på spiken 😉 Kram Madde
Jag har vänner som ofta och gärna säger att de, om de får barn, ska leva precis så som de gör nu, de tycker det är såååå fånigt med småbarnsföräldrar som ändrar sätt att leva, slutar göra saker för att de får barn, slutar följa med ut om kvällarna osv. Jag ser verkligen fram emot den dagen då de får barn och kommer att inse att livet förändras av naturliga skäl och av skäl som jag hoppas de då kommer inse inte är förfärliga! Och att de inte kommer att sitta hemma och mossa börjar växa på dem för att de inte gör något kul längre… Den som lever får se..