Jag vet inte om det är ett Stockholmsfenomen men att vara i Humlegårdsparken på söndagar är som att sitta på frontrow under moodeveckan.Föräldrar och barn är så piffade så det förslår. Det är ganska tydligt vilka som är förskolebarn och vilka som är ”hemmabarn”. Hemmabarnen är liksom lite mer hämmade, tar inte för sig på samma sätt. Avvaktar och betraktar.
Hemmabarns-föräldrarna är de med minst distans. Det är svårt att avgöra om föräldrarna vaktar barnens vita cashmere outfits men minkkrage eller barnen själva. För de går som livvakter bakom barnen redo att bryta in och rädda dem från smuts eller ”attacker” från andra barn. Dessutom är de själva oftast påfåglarna i hönsgården, Uffe Ekberg-deluxe. ALLA är potentiella fiender. Oerhört underhållande.
Förskolebarnens föräldrar har lite mer distans och tycker inte att barnens kramning av någon man inte känner eller en impulslavett är hela världen. Jobbigt jo absolut, men inte hela världen. Men det tycker däremot hemmabarn-föräldern. De ser det som ett intrång innanför närgränsen. Ett övertramp. Det är en laddad stämning i parken.
Det är där man visar upp lyckliga eller lyckade familjen och det är lika mycket ett mingelevent för de vuxna som för barnen. Det finns så mycket sociala koder att knäcka av så du måste nästan vara en hacker. Personligen tycker verkligen att man få klä bar hur fint som helst men då får låta barnen bli smutsiga också. Lekparken är just en lek park. Ingen catwalk.
haha har reflekterat över samma sak fast i andra parker i stockholm. Men som du säger klä barnen hur man vill bara dom kan/får leka och skita ned sig.. Men sedan kan jag ju tycka att fina kläder oftast är stela och opraktiska så barnen inte kan röra sig ordentligt.. Så på mina barn är det kläder anpassade för sandlådan som åker på.
Håller med och tillägger att det är likadant på vardagar i Humlan.
Min dotter har inte en fin kappa på sig i LEK-parken för den skulle inte vara sig lik igen efter det.
Det låter inte som ett roligt söndags-nöje!
Undrar om många upplever det så som du beskriver. Osäkra människor som är livrädda för att inte passa in… Att man skuille märka skillnad på dagisbarn och de som är hemma med sina föräldrar tror jag inte alls på!
Jag blir mest irriterad på föräldrar som ska lägga sig i hela tiden. Som sitter och leker med sina barn non-stop och kommenterar allt de gör. Barnen har ju inte en chans att umgås, lösa konflikter, kommunicera och interagera med andra barn för tusan! Hur fasen ska de få kompisar om mamma/pappa alltid ska vara med?? Är folk så himla överbeskyddande eller tycker de själva att det är skitkul att gräva i sandlådan?? En gåta.. När jag går till parken sitter jag på en bänk och läser och griper bara in om det är typ slagsmål.
Penny ser ju inte direkt ut som hon är klädd för sandlådan. Men du kanske syftade på att du är den typen av mamma som är piffad och statusjagar i lekparken?
Varför har då Penny inte galonkläder som Belle har?
Klara: man går dit för att det är en fantastisk lekplats för barn! Såklart.
Låter som en hemsk plats att vara på en söndag, visa upp och samtidigt bli dömd. Den stora frågan är ju varför ni går dit? Inte kasta sten i glashus.
tror inte det beror på om barnen är hemma eller förskolebarn hur man väljer att klä sina barn på helgen.
Orka bry sig om hur andra klär sina barn! Lägg den energin på någonting viktigare…Var nöjd med att du klär ditt barn bra.
Hur kan du förresten veta vilka som går på dagis eller inte?! Ha en bra dag!
Har reflekterat över EXAKT samma grej. Det är nästan skrattretande och samtidigt sorligt hur en del barn i obekväma (fina?) kläder försiktigt vill delta i leken men blir påpassade av sin piffade mamma el pappa och bortlyft i sista sekund. Vad blir det av dom barnen undrar jag?