När jag inte hade barn kunde jag gärna kommentera eller ge tips skulle jag nog själv kallat det. Till folk med barn. Dessutom kunde jag störa mig på att vissa med barn gjorde det så komplicerat för sig. HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Jag hade liksom glömt bort det där men för ett tag sen sa en barnlös kompis åt oss att vi borde få ordning på Pennys sömnrutiner och lära henne att sova i vagn. Jag kände att det brann till i huvudet. För när ska jag göra det är det? Mellan 14 dagar förkylning med feber och oregelbunden om ens någon sömn nattetid. Eller när tänderna kommer eller växtvärk eller utvecklingssprång? För jag kan nämligen inte prioritera när jag ska lägga den tiden. Jag bara vet att vi gör vårt yttersta och så gott vi kan. Det gör nämligen alla föräldrar och alla barn är olika och har olika behov. Något man kanske inte fattar som barnlös. Så barnlösa håll snattran när det kommer till att ge förnumstiga uppfostransråd!
I vilket sammanhang kom detta råd från din kompis? Kan det ha varit så att du påbörjade samtalsämnet ”Penny är grinig, sover dåligt, jag är så trött, stackars mig”? Det är nämligen väldigt ofta totalt ointressant för en barnlös att höra om problem som har med barnet att göra så din vän kanske bara gav ett tips för att ha något att säga. Eller ringde vännen bara plötsligt upp och sa detta? Låter inte så troligt.. Folk med barn borde hålla snattran med sina barnhistorier istället när dom snackar med folk utan barn, då skulle heller inga dumma tips och idéer komma från dem barnlösa = alla glada och nöjda
Så innan du fick barn var det helt ok att du ”kritiserade”
men nu får ingen ”kritisera” dig… I vilket fall som så skulle väl alla må bättre – med eller utan barn – om man försökte sätta sig lite in i den andras situation innan man börjar ge ovälkomna råd…
Bra sagt! Fast det värsta är nästan när folk som redan har barn kommer med ovälkomna råd och inte fattar att alla barn kanske inte är likadana som deras. Så irriterande!
Så sant, så sant. Innan jag fick mitt första barn tyckte jag själv att jag visste precis hur man skulle göra, och hur andra förädlrar borde göra, och vad de gjorde för fel. Jag skäms en del nu när jag tänker på det, men som tur var sa jag aldrig till någon vad jag tyckte då. Men det var först med andra barnet som jag lärde mig en läxa, för mitt första barn var väldigt lugnt och lättskött och jag fick vatten på min kvarn. Där ser man – bara man är konsekvent och gör rätt så blir det bra, tänkte jag. Barn är väldigt olika. Därför är det inte bara barnlösa som ska hålla snattran utan öven föräldrar kan låta bli att lägga sig i. En del barn är lätta att få in i bra rutiner, andra svårare.
Malin: summa summaro;
1. unga psykologer är alltså inte tillräckligt kvalificerade för sina jobb? vart går gränsen? vid typ 40-50? i den åldern man är som mest öppen för andras livsstilar osv?
2. barnlösa styvföräldrar är heller inget att räkna med då de är avundsjuka. på barnen då? för barnen har samma relation till mamman/pappan som ens partner har? de är ju två helt skilda kärlekar.
malin….jag ger inte mkt för de du säger. du har samma intellekt som en 3åring i ditt sätt att argumentera.
Word!
Jag hållet med dig! I synnerhet då sk råd som att ”ni borde få ordning på sömnrutinerna” inte ett råd utan ett konstaterande av något uppenbart, ungefär som att ”Grekland borde få ordning på sin ekonomi”. Är själv barnlös, kan tilläggas.
Nej men det är klart att barnlösa ger de bästa råden och också visar bäst var gränsen går för acceptabelt beteende hos andras barn (och deras föräldrar). Ungar till föräldrar som inte lärt dem tex. att sova då det ska sovas blir odrägliga för oss andra. Din kompis gjorde helt rätt då hen påpekade var ni borde öva lite. Okritiska föräldrar gör livet sjukt besvärligt för oss andra. Småbarnsföräldrar borde hålla käft och ta mera hänsyn till sin omgivning!
Louise:
En ung, nyutbildad och oerfaren psykolog ger jag faktiskt inte mycket för.
En vuxen som själv är barnlös men ska uppfostra sin sambos barn brukar mest ställa till oreda och vara avundsjuk.
Sen kan jag ge dig rätt i att det finns hemska och olämpliga föräldrar som aldrig borde skaffat barn men det är väl en annan diskussion?
så om man inte har kärleksfulla känslor för ett barn, som en förälder har, så kan man inget om barn eller vet låt säga vilka metoder som skulle kunna fungera på ett barn. så en psykolog som aldrig gått igenom ett trauma kan ALDRIG hjälpa en patient vidare från sin sorg eller trauma?
de vuxna som uppfostrar sin sambos barn? kan de yttra sig om barn? eller ska de oxå hålla snattran.
man blir inte Gud allsmäktig för att man föder ett barn. visst lär man sig bättre vad just sitt egna barn har för behov vilket är naturligt. men en barnlös kvinna eller man kan väl veta lika mkt om barn som ngn annan? de finns dem som är hemska föräldrar och inte borde fått skaffa barn och de som inte KAN få barn som kan hur mkt som helst om barn och förstår barns behov. eller hur?
Det är en väldig skillnad på att ha erfarenhet av att jobba med barn kontra vara förälder. Du har inte alls samma känsloaspekt med när det gäller andras barn, därför kan man inte applicera den erfarenheten till föräldrarollen. Så har du inte egna barn (trots att du tex är förskollärare) gör du bäst i att hålla tyst för du vet inte ett dyft vad du pratar om då!
Calle: hur ser du skillnaden på svaren? Jag menar; hur kan du se på vilka av kommentatorerna som har barn och inte. Dör att få veta svaret.
Har du tänkt på en annan sak? Det råder en annan kamp mellan de mammor som har ett barn och de som har två/flera. Jag kan störa mig något grymt på enbarnsföräldrar som klagar över hur jobbigt det är emellanåt och tror sig veta allt om hur det är att ha barn. Ni har ETT barn, EN liten individ att anpassa er efter. Utmaningen kommer när syskon kommer in i bilden och man har två eller flera små människor som ska vara mätta, utvilade, tillfreds och stimulerade. Och så ska de helst hålla sams också.
Det enda jag kan rekommendera att prova på (det fungerade hos oss, vilket inte betyder att det fungerar för alla) är att köpa en växa säng. Vår dotter var 1½ år och vi höll på att dö av sömn brist, då vi båda hade börjat jobba. Från att ha legat mellan oss, till att ligga i eget rum, i sin ”stora” säng. Det var en underbar upplevelse för oss alla. Hon har sovit hela nätter i sin säng sedan dess
Fast visst skulle du bli irriterad även om människan hade barn? 😉 Så det har ju inte riktigt med saken att göra.. Det är som att säga att man inte få ha åsikter om krig, för att man inte varit med.. För att överdriva.
Anitha, jag kan förstå din frustration över att någon snusförnuftig människa tror sig sitta med alla svaren när hen uppenbarligen inte är i din sits. Men att dra alla BARNLÖSA över en och samma kam känns så orättvist. Om man vänder på det, det finns många Mammor därute som tar sig rätten att ge små råd och tips till de utan barn och som kan behandla de barnlösa med attityden ” Det där kommer du förstå först när du får barn” på ett extremt retsamt och snusförnuftigt sätt. Hursomhelst är det kränkande och frustrerande åt båda hållen. Ingen annan har något att göra med hur man väljer att leva sitt liv. Med eller utan barn. MEN såna människor finns överallt oavsett vad det gäller. Personligen tror jag som en annan skrev här, att barnlösa säkert kan ha en massa kunskap om barn rent generellt. Men i detta fallet så handlar det ju om att hen inte hade kunskap om just DITT barn och DIN situation, Hade du inte blivit lika irriterad om denne snusförnuftige rådgivare du råkar ut för hade haft egna barn? Eftersom hens kommentar faktiskt var ganska ohyffsad oavsett.
Jag tror du fokuserar på fel sak. Den här kompisen är inte ett typexempel på en barnlös, utan en jobbig människa i allmänhet. Du skulle säkert få kommentaren om hen hade barn också – säkert troligare då!
Jag har inga egna barn men ser ändå, lätt, många gånger fel som föräldrar gör. Nu skulle jag aldrig påpeka detta då jag inte är dummare än att jag fattar att det är känsligt område. Däremot får jag tex höra saker om min hund från ”hundlösa”. Tänker att då är det inte bristen på just hund som är problemet, utan kanske vanligt folkvett!
Mycket beror väl på hur man säger saker och ting? Har någon som inte har barn en besserwisser-attityd så ska denne givetvis hålla snattran då personen i fråga inte har en jävla aning.
Ha! Så uppenbart vilka av de som kommenterar som själva har barn. På samma sätt som att Forex vd är jätte-emot ett införande av Euron i Sverige. Kul!
Men kära nån. Nog kan man ha massor av erfarenhet av barn trots att man inte har egna.
Haha håller faktiskt med! Men det är mest för att när man får dessa råd så formuleras det ofta som ”ni borde..” och ”alla barn måste…” dvs totalt oförstående att alla barn är olika och att man faktiskt kanske redan har testat allt och kommit fram till att det man gör faktiskt är det som funkar bäst. Det är liksom inte ”bara att…” Inte ens om man har egna barn så vet man ju hur alla barn funkar. Så ett råd till alla, tänk till en extra gång innan ni delar ut råd om barn. Behöver man råd så ber man om det. Ber man inte om det, håll snattran! 🙂
Men herreguuud har du själv aldrig gett någon tips utan att ha upplevt EXAKT samma sak själv?? MYGOD vad konstigt skrivet. Dålig dag, någon?
usch vad otrevligt sagt. jag tycker verkligen att folk med barn (däribland jag själv) absolut kan göra saker lite för komplicerade för sig, något som en utomstående (kanske barnlös?) kanske är bättre på att identifiera.
hahaha, de va faktiskt töntigt sagt. klart barnlösa kan ge tips om uppfostran. huvudsaken är väl att man är van och har kunskap om hur barn fungerar? alla som jobbar på dagis, skola etc som inte har egna barn? är de helt menlösa då? ge er. sunt förnuft brukar man komma långt med i livet så även vad de gäller om att räkna ut hur barn fungerar. men håller helt klart med att alla vuxna o barn är olika o ett sätt funkar inte för alla. men att säga att alla som inte kan få eller har barn ska hålla snattran är bara tönt.
Tack! Bra!
WORD!