Allt med inskolningen har på det stora hela gått bra även om både jag och Calle avskyr lämningarna. Men en sak har kommit med detta. Pedagogerna sa att hon är mycket mer klängig med mig vid än med Calle. Jag la inte så stort vikt vid det då, inte så konstigt jag är ju lika klänging på henne. Men vi kan väl säga att det såklart inte hade med att jag inte kunde kamouflera en känsla för henne utan för att jag svek henne. Totallurade henne ”i fällan” och sprang där ifrån.
Som hon straffat mig för det sveket. Jag trodde aldrig jag skulle reagera så här. Jag är en vuxen människa, kapabel till att tygla mina känslor eller diskutera mig fram till en lösning. Men förödmjukelsen av att inte vara vatten värd när pappa Calle kommer hem eller dyker upp i hennes och mitt sammanhang. Är så stark att jag måste in och samla mig på toaletten. Det är så knäckande, allt det som varit så självklart henne och mig emellan är en kamp om uppmärksamhet från min sida. Ett års spoonande och nu sover hon på pappas arm. Vänder mig ryggen. Det här har nästan varit ohanterligt för mig. Har jag gått in i ett rum med Calle och hon har hon knappt adresserat mig och kommer Calle in i ett rum där jag och Penny är så får han applåder och glädjetjut. Calle har sagt att hon faktiskt tittat lite i smyg på mig när hon vet att jag inte ser. Men mitt ego är så sårat.
Ett tyst krig mellan ett ett åring och trettiotreåring har pågått. Hjälp vad jag förlorade. Men igår, äntligen så vände det. Jag vet inte om jag är förlåten nu men i natt så spoonade vi. Calle sa något tänkvärt, även om jag förstått att det varit jobbig har jag inte kunna sätta mig in i hur det faktiskt känts förrän nu. Så här har jag haft det i ett år.
Hej igen. Och jag skriver, återigen, resultaten är entydiga. Jag har nedan klippt in sammanfattningar från de tre största studier som är gjorda och resultaten är glasklara: ”signifikanta förändringar som uppstår vid mer än 12-20 timmar per vecka vistelse i förskolan före tre års ålder. NICHD-studien visar att dessa beteendeproblem uppstår oavsett kvaliteten på förskolan. EPPE-studien säger att de visserligen minskar något med ökande kvalitet men att inte ens den bästa förskolan helt kan eliminera dem.”
Referera gärna till studier som visar motsatsen, jag hävdra bestämt att det inte finns några sådana. Det är dessutom väldigt anmärkningsvärt att några svenska studier inte gjorts, med tanke på situationen här.
Sen håller jag såklart med dig – kvalitet på förskolor och fridids måste höjas drastiskt. Och kvalitet = mindre barngrupper. Det som hänt på senaste tiden är att förskolor och fritids fått imponerande lärarplaner och krav på utbildade pedagoger. Men vad kan 3 utbildade pedagoger göra för 17 barn under 2 år? Vad kan 2 pedagoger göra för 55 barn mellan 7-10 år? Det känns som att leva i en kafka-bok. Hur kan det vara möjligt att så försvinnande små opponerar sig mot den här galenskapen?
Tack flr svar. Det jag skriver, återigen, är att de samlade resultaten inte är entydiga. Det finns forskning som pekar på skaderisker OCH forskning som pekar på motsatsen. Alltså är inte forskningee, den longitudinella som ju är relwvant här, entydig. Är det tydligare så? Jag tycker din kamp är viktig och bra men först och främst tycker jag kvaliteten på förskola och fritids( de två lågvattenmärkena) ska höjas markant. Jag är helt övertygad om att vi går en mörk framtid tillmötes om barn inte får mer och bättre vuxenkontakt. Jag tror på att organisera sig och försöka påverka genom nyanserat resonemang och frånvaro av confirmation bias.
Hej AK, det var inte meningen att låta som att jag tog illa upp, men jag tycker att det är tröttsamt att alla drar upp skuldfrågan när detta ämne diskuteras. Ingen bemöter faktan – bara denna eviga skuldfråga. Den är inte intressant hävdar jag, och denna eviga rädsla för att känna skuld gör som sagt att denna diskussion alltid stannar där. Vid att föräldrar för allt i världen inte ska känna skuld. Oavsett hur banen mår.
Jag var inte med på 60-(70?)-talet när aga mot barn förbjöds i svensk lag. Men hade lagen någonsin kommit om 99% vägra att diskutera det faktum att barn far illa av att bli slagna av sina föräldrar – för inte kan vi väl skuldbelägga de föräldrar som slår sina barn!
Och som jag skrev – det FINNS forskning som entydigt visar på att små barn inte bör vara i förskola. Jag blir lite iriiterad när du fortsätter att hävda att det inte finns.
Jag har så väldigt svårt att förstå det kompakta motstånd som detta möter. Vi vill väl alla vår barn det bästa? Att sättas på förskola för tidigt är INTE det bästa. Det är till och med skadligt i vissa fall. Dessa fakta borde föras ut så att de föräldrar som har möjlighet tänker om och prioriterar om sin ekonomi. Och övriga börjar ställa högre krav på förskolorna. Engagerar sig med namninsamlingar eller vad som helst i sin kommun. Men eftersom den här faktan alltid bemöts med ”skuldbelägg inte”, så dör som sagt varje sådant initiativ.
Hej igen Jonna! Jag tror inte du läste mitt inlägg så noga, jag uppfattar av din ton att du tagit illa upp dessutom. Jag är inte emot dig (fast tycker annorlunda när det gäller skyldbeläggningsfrågan), jag tycker bara problemet kan nyanseras och diskuteras och det jag skrev var att entydiga forskningsresultat saknas, inte att stöd flr din åsikt saknas-det är ju en väsentlug skillnad som jag tror du förstår iom att du verkar van att ta del av forskning.
Nej, det saknas inte studier på att förskola inte är lämpligt för små barn. (se mitt inlägg nedan, läs utvecklingspsykologi, anknytningsteorier mm). Små barn (upp till ca 3) behöver endast sina föräldrar/familj. Sen menar jag inte att man ska låsa mamma+barn i en källare… de flesta har mor-o-farföräldrar, vänner och bekanta, grannar, öppna förskolan, mm. Så barnen får andra kontaktytor också.
Små barn behöver inte pedagogik eller utbildade pedagoger. De behöver sina föräldrar. Det är vad beprövad erfarenhet och forskning visar.
Sen behöver självklart förskolepersonal värderas högre, få högre lön och bättre arbetsvilkor!!
Att börja prata om ”skuldbeläggning” så fort man yttrar att förskolan inte är till för små barn, dödar effektivt diskussionen. Och det gör att folk stoppar huvudet i sanden, och inte orkar/vågar ställa krav på förskolan!!!
De flesta av oss känner skuld när vi gjort fel. Det är en följd av att vi har samvete. Det finns diagnoser för folk som saknar ett sådant.
Låt oss anta att forskningen har rätt, att alla barnpsykologer har en poäng – att vi har dagis, inte för barnen, utan för föräldrars självförverkligande och en skattehungrig stat. Att de pedagogiska svepskälen till att lämna bort en ettåring fem dagar i veckan, är just svepskäl.
Om det är så, bör vi inte känna skuld? Vi gör ju fel, trots att vi vet bättre
Problemet du adresserar, Jonna, tror jag mest handlar om att man inte baserar förskolans verksamhet på beprövad erfarenhet och aktuella forskningsresultat. Entydiga longitudinella studier saknas vilket också är ett problem. Jag tycker att status och kompetens hos förskole-och skolpersonal borde höjas, barngrupper minska i omfång och kundkaper om barns neurala och beteende ässiga utveckling och behov borde omsättas i praktisk verklighet. Ett barn med ”beteendestörningar” hjälps inte nödvändigtvis av att vara i hemmet, ett alternativ är att det för vistas i lagom stor barngrupp som leds av tillräckligt högt utbildad personal. Dagens svenska förskola är att jämföra med boskapsförvaring. Många fina ambitioner finns, men också många med låg utbildning och obeskrivligt dåluga arbetsvillkor för personalen. Arbeta gärna för avsevärd förbättring av förskole-, skol-, samt inte minst fritidsmiljö, genom tex föräldraföreningar eller Barnverket. Att skuldbelägga förvärvsarbetande tror jag definitivt inte på.
Mer läsning: ww.aftonbladet.se/debatt/article14794301.ab
Och innan ni andas någon åsikt, läs denna träffsäkra kommentar: ww.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/johanhakelius/article14823216.ab
Läs även detta:
ww.lararnasnyheter.se/forskolan/2010/09/13/sma-barn-far-illa-forskolan
(lägg in länkarna själva, man får tydligen inte klistra in hela länkar här)
Och som sagt, syftet med mina inlägg är att förtydliga att dagis är INTE till för små barn. Det är till för att föräldrar ska arbeta och betala skatt. Men om man måste/vill ha barnen på förskola – STÄLL KRAV så att de lever upp till små barns stora behov.
Barn far illa av att ha för många individer omkring sig. De mår bäst och får sunda anknytningsmönster genom att ha få, konstanta, trygga vuxna i sin närhet. De far också illa av för mycket stimulans. Avgör själv om förskola då är lämpligt för små barn. (Så som den ser ut i Sverige. Om förskola = 2 vuxna på 6 barn tex, skulle det säkert vara ok. I tex USA regleras detta i lag i vissa stater. Såklart är det en kostnadsfråga, men i Sverige finns ingen reglering överhuvudtaget. En 1-åring kan vistas 50 timmar i veckan i en grupp med 25 andra barn… utan att det anses som ”fel”…)
Ang forskning klipper jag in referat och sammanfattningar av de studier som gjorts. (Observera att inga störra svenska studier har gjorts. MEN psykisk ohälsa och antal barn medicinerade med ADHD har ökat explosionsartat (ADHD medicineringen har ökat med 800% de senaste 8 åren, artikel om det i DN nyligen). Det sammanfaller väl med den extrema förskolesituation som Sverige har.
Här kommer referaten:
Låt oss gå tillbaka till USA och Storbritannien. Där har de största undersökningarna om förskolans effekter på barns utveckling gjorts. Den nya välgjorda amerikanska NICHD-studien tillsammans med de brittiska FCCC- och EPPE–studierna är gjorda på sammanlagt 5000 barn. I dessa studier finns både bättre och sämre förskolor än de svenska. Läser man noga i NICHD-rapporten så ser man dock att den genomsnittliga personaltätheten på de undersökta förskolorna för barn yngre än 3 år ligger i nivå med det svenska genomsnittet. Dessutom är ca 13% av de undersökta förskolorna i NICHD-studien i nivå med de amerikanska rekommendationerna som nämnts ovan vilket innebär en högre kvalitet än i Sverige.
En utmärkt sammanfattning av dessa tre stora nygjorda studier finns att läsa i två artiklar i den brittiska vänsterliberala dagstidningen The Guardian den 8 juli 2004. Där yttrar sig tre forskare från var och en av dessa tre stora studier, professor Edward Melhuish från EPPE, professor Jay Belsky från NICHD och Penelope Leach från FCCC. Samtliga tre forskare är eniga om förskola för barn under tre år inte är idealiskt, vilket för vissa barn kan leda till ökade observerbara beteendeproblem, även på förskolor av högsta kvalitet. En kvalitet som vi har sett är betydligt högre än det svenska genomsnittet.
De ökade beteendeproblemen består enligt Leach av något sämre social utveckling och sämre förmåga att hantera sina känslor. Enligt Belsky består de bland annat av ökad aggressivitet, sämre förmåga att umgås med andra och större ohörsamhet. Enligt Melhuish består de av störande uppträdande, anti-socialt beteende, sämre samarbetsförmåga och mindre vilja att följa regler.
Det ska poängteras att det inte är stora skillnader och att de inte uppträder hos alla barn, men de är ändå signifikanta förändringar som uppstår vid mer än 12-20 timmar per vecka vistelse i förskolan före tre års ålder. NICHD-studien visar att dessa beteendeproblem uppstår oavsett kvaliteten på förskolan. EPPE-studien säger att de visserligen minskar något med ökande kvalitet men att inte ens den bästa förskolan helt kan eliminera dem. Allt enligt The Guardians artikel.
Den som vill läsa vidare kan hitta en vetenskaplig artikel på nätet från American Educational Journal som berättar om de senaste rönen från NICHD–studien. Artikeln sammanfattar studien och handlar sedan om hur det gick för barnen i studien när de började skolan. Hos de nio år gamla barnen har beteendeproblemen jämnat ut sig, i huvudsak genom att hemmabarnen tuffat till sig. Däremot visar det sig att de barn som tillbringat många timmar på förskola innan 4.5 års ålder har något sämre social förmåga och något sämre arbetsvanor i nioårsåldern än de som varit kortare tid på förskola eller inte alls före 4,5 års ålder.
Visserligen har barnen som gått på förskola av den högsta kvaliteten utvecklats lite bättre kognitivt än hemmabarnen. Penelope Leach frågar sig dock på ett ställe om detta är önskvärt eftersom beteendeproblem är svårare att komma till rätta med än att vara aningen efter inlärningsmässigt.
Jonna – absolut ska man inte bortse från problematiken. Men jag ställer mig ändå frågande till vilka slutsatser man kan dra på lång sikt. Om det dessutom är så att det är främst på senare år som ”alla” barn börjar på förskola för tidigt, så är det väl ännu svårare att dra långsiktiga slutsatser?
Sedan tycker jag att det är stor skillnad mellan att säga att små barn far illa av förskolan generellt, när du egentligen verkar mena att små barn far illa av dålig barnomsorg. Och det ÄR ju så klart sant.
Eller är det inte det du menar? Att förskolan som den är uppbyggd på många ställen inte möter alla barns behov?
Kan dock fortfarande inte skaka av mig ditt påstående om att ADHD kan orsakas av för tidig förskoleintroduktion. Källa på det? Som anhörig till en person med ADHD har jag förstått det som att man inte vet vad som orsakar ADHD.
Helt rätt såklart, majoriteten drabbas inte av beteendestörningar. Men det är ett litet konstigt resonemnag – majoriteten av de som inte har cykelhjälm blir inte svårt skadade. Men det är väl ingen bra anledning att inte ha hjälm?
Problem med anknytningsmönster drabbar dock desto fler.
Och återigen, detta är på gruppnivå. De senaste 30-40 åren har INTE 98% av alla 15 månaders barn gått heltid på förskola. Den förändringen har explodera de senaste 15 åren. Och samtidigt har förskolegrupperna blivit alldeles för stora. (rekomendationer på högst 12 barn för barn under 3 är en sanning för mindre 30% av alla små barn i förskola). Det spär på problemet.
Min poäng är att jag vill medvetandegöra dessa problem, främst för att föräldrar ska börja ställa krav på sina förskolor. Om vi alla går runt med mantran som att ”förskola är bra för små barn”, ”Sverige har världens bästa förskola”, etc så passiviseras alla (verkar det som) och accepterar barngrupper på 20 barn på 3 pedagoger. Jag menar att det är en smärre katastrof och väldigt få oponerar sig. Jag har försökt få föräldrar på en förskola där jag bor att engagera sig men får INGEN respons. Och även politikerna i vår kommun tjatar som papegojjor att ”vi har en bra verksamhet” vilket är totalt skitsnack. Små barn tar (i olika utsträckning) skada av så stora sammanhang. Men ingen bryr sig. DET är sorgligt.
(som svar Madde J – nej man kan såklart inte ha ålder för inskrivning som enda parameter. Men det är dock en väldigt viktig parameter, och man bör vara medveten om det.)
Jonna – men visst är det väl ändå så att de allra flesta som INTE drabbas av beteendestörningar också börjat tidigt på förskola? I Sverige idag och de senaste 30-40 åren har de flesta barn börjat tidigt i förskoleverksamhet. Och de allra flesta mår ju bra idag.
Vad jag vill få fram är att man omöjligt kan ha ålder för inskrivning på förskola som den enda parametern för vad som skapar lyckliga och välmående individer.
ADHD, som du tar upp, det vet man ju faktiskt inte vad som orsakar tillståndet. Det finns många teorier och få svar.
Linn – det är ju på individnivå omöjligt att säga. Men googla vidare på det jag nämnde i något tidigare inlägg. Det är intressant läsning oavsett vilken ålder barnen är i tycker jag.
Skriv din kommentar här!Vad betyder spoona? Aldrig träffat på, står ej i ngn ordlista, inga fynd på webben. Vad är detta?
Jag tycker inte att det är jobbig läsning Jonna, men för att kunna relatera till något så skulle jag ärligt och nyfiket vilja vet när, hur och på vilket sätt skadan/traumat syns? Jag anser mig ha lite av en backspegel att titta i eftersom jag har såpass stora barn som 7, 16 och 19 och samtliga skolats in vid dryga året,
Sofie – jag har full förståelse för att inte alla kan vara hemma så länge. Men det ändrar inte det faktum att det är det bästa för barnen. Och väldigt många skulle kunna ändra prioriteringar och ha barnen hemma längre. Detta skulle även minska trycket på förskolorna och göra dem bättre lämpade för de barn som trots allt måste gå där.
Det jag skriver är vetenskapligt bevisat. Det är samtidigt jobbig läsning för många. Och därför sticker i princip alla huvudet i sanden och struntar i dessa faktum. Och därför fortsätter 98% av Sveriges barn att sättas alldeles för tidigt i förskola. Det kommer att få konsekvenser. Och då blir det ändå jobbigare…
Jonna , man måste även kunna försörja sina barn.
När jag fick min första var jag 22 år gammal och arbetslös.
För att få ut min A-kassa så var jag tvungen att lämna min 1 åring även om jag inte ville ,annars skulle min ersättning hållas inne det var reglerna som styrde.,.
Kanske kommer jag inte på min dödsbädd ångra att jag inte jobbade mer, men jag har iallafall alltid sörjt för mina barn och gett dem den bästa barndom som jag förmådde.
Sluta sprid skuld, att inte vi mammor kan hjälpa till att lyfta varandra istället är så sorgligt.
Acceptera att andra inte har möjlighet att göra som du predikar. Eller för den delen kanske inte ens vil.
Hej igen,
Alla som verkligen är intresserad av att läsa om små barn och förskola rekomenderar jag er att läsa på dels om utvecklingspsykologi, samt om anknytningsteorier och googla eller låna boken ”Förskola för de allra minta – på gott och ont”.
När (ev) problem visar sig kan vara dels i form av beteendestörningar (ADHD o dyl) samt i anknytningsproblem i vuxen ålder, alltså problem med att skapa varaktiga relationer. Det finns tydliga tecken på att vi redan ser dessa problem då barn och ungdommars psykiska ohälsa har ökat markant de senaste 10 åren, alltså de barn som gick på förskola från mitten av -90 talet och framåt, då barngrupperna växte och den enorma ökningen av väldigt små barn, långa dagar, på förskolan tog fart. På individ-nivå går det såklart inte att säga hur det kommer att gå, men på gruppnivå är det tydligt och belagt.
En enkel tanke: vad tror ni man kommer att ångra på sin dödsbädd – att man inte jobbade mer? Eller att man inte var mer med sina barn när de var små?
”De är små ett försvinnande kort ögonblick, sen är de jobbiga tonåringar förever”, som en äldre kollega uttryckte saken 🙂 Ta vara på tiden när de är små – den är så oändligt viktig!!!!
(kommentarer om att jag är en bajsnödig ´mamma känns både onödiga och inte så konstruktiva. Det är väl bättre att informera sig om hur förskolan påverkar små barn, och sen ta ett övervägt beslut, än att bara tuta och köra?)
Åh, du får mig att bäva än mer inför inskolning nu!!!
FAst först väntar min 15 månaders dotter ett småsyskon så hon ratar mig nog redan då. Får passa på att njuta tills det smäller här BF 3 juli.
Skönt att det vände och Penny spoonade med dig igen!:)
Hon är så otroligt go din lilla tös!
Kram på er!
Hepp, Jonna och förskollärare:
Så då är det tveklöst så att ett barn som blir inskolat från dryga året verkligen tar skada av det? Vid vilken ålder visar sig den skadan?
Hon är otroligt söt!!! Så lik er båda!
Hepp!
Jag håller med dig till 100 %! Synd att inte fler tänker efter lite innan man lämnar en 1-åring på förskolan.
Till skillnad från er andra är ju Jonna påläst kring barns utveckling och psykolog. Vi som pluggat detta eller på något annat sätt är kunniga inom området är inte bättre föräldrar per definition, men vi gör val utifrån den forskning som finns om små barn. Och den borde alla gå på. Att Penny gråter vid separationen visar att hon mår dåligt i det ögonblicket. Ja, hon slutar gråta, men vad ska hennes gråt tjäna till? Hon vet ju att hon mamma ändå inte kommer tillbaka.
Tufft för er andra om ni inte kan hantera sanningen, men sanningen är att små barn (under 2,5-3 år) inte mår bra av dagis generellt. Stora barngrupper, tidiga separationer, hög ljudnivå etc.
Sen om den sanningen inte passar vuxna som dessutom vill göra karriär eller åka på semester en gång om året, det är en annan sak.
Aj aj aj… Jag förstår att det måste kännas. Åh, vad jag fasar för detta. Men samtidigt så unnar jag min sambo/pappan det jag och vår son har, den där självklara samhörigheten som de kanske inte hunnit fram till ännu.
Åh vad jag känner igen det där. Från att jag och barnen levt nästan som i symbios ,till att bli total ratad. Bara pappa fick lägga/ ge middag/ byta blöja /trösta.
Kan trösta dig med att det sen svänger fram och tillbaka hela tiden. Min dotter 12 år tål knappt mig nu förtiden det är bara pappa som gäller , medans sonen 16 tycks föredra mig. Håll ut . Det Calle sa tycker jag är väldigt intressant, det är så många pappor känner det under första tiden.
Anitha, du är en supermamma, precis som alla arbetande mammor och pappor som gör så gott det går. Lyssna inte på Jonna, hon lever i sin egen värld 🙂
HA det fint!
Oj Jonna, det osar perfekt-mamma-komplex över hela din kommentar. Jag är mamma till tre, 7, 16 och 19. Den minsta och största har av olika anledningar skolats in vid dryga året. Trots tårar vid vissa lämningar så är dom och har alltid varit enormt trygga självständiga kärleksfulla individer som inte tagit det minsta skada. Slappna av och var inte så bajsnödig 😉 och Anitha – fäst ingen vikt. Du verkar vara en jäkligt bra mamma som har koll på Pennys behov och signaler.
Du har fortfarande inte läst på om barns utveckling o varför hon är alldeles för liten för dagis? Det är så oändligt sorgligt att föräldrar lämnar bort så små barn. Hur kommer det sig att ni avskyr lämning? Är hon ledsen? Säger er magkänsla och empati inget om hur FEL det är? Klart att ho kommer att vänja sig – men till vilket pris?
Men åh vad jag känner igen mig!! För det första (kan vara skönt att höra ibland iaf) du är inte ensam!! För det andra, det går över som du verkar ha märkt. Men vi hade också en fas med vår dotter där det var samma sak; när hon slog sig dög det med mamma, men så fort pappa kom så var det bara han som gällde osv osv. Men min man sa att det är ju det oftast är att vara pappa… Och då kan man tänka sig att dela med sig lite grand av allt det där goa vi får som mammor, bara för att vi är just mammor. Tack för en skön och ibland ganska tänkvärd blogg (Vad jag menar är att vi mammor nog ibland fullständigt snöar in oss på våra söta små, och det är ju ganska oundvikligt antar jag, men vi tänker ju på och har en hel del åsikter kring en massa andra saker också! Såsom feminism, den mansdominerade världen, andras avundjsuka, märkligt beteende hos folk mm mm!)