Jag är en människa som älskar struktur. Alltså saker och ting behöver inte vara statiska, men jag mår inte bra av för lösa tyglar där man kan ligga i sängen fram till tolv eller inte ha en konkret plan för dagen. Det är kanske därför jag gillar att gå till jobbet så överdrivet mycket. För jobbet avkräver struktur av mig på ett sett som föräldraledigheten inte har gjort i samma utsträckning.
Jag mår till exempel skitdåligt ifall det är stökigt hemma. Är det stökigt i hemmet så är det stökigt i huvudet. Likaså när det kommer till mitt skrivbord. Det betyder inte att alla papper sätts in i pärmar och ligger i perfekta högar. Men att det är MIN ordning. Varje kväll avslutas med att jag skriver en DOIT lista för kommande dag och varje dag ska alla punkter på DOIT-listan vara avbockade. Sen görs en ny lista.
Tidigare har jag hela tiden underprioriterat mina egna sysslor men just nu kan jag inte tänka mig något annat än att sjösätta mitt projekt. Om jag måste jobba extra är det med syfte för att finansiera detta. Jag sjuder allt är så jävla spännande med risk för att låta som Blondinbella. Men idag ska jag skotta undan lite grejer nu på förmiddagen för jag och Gynning ska på Yasuragi. Calle är ju pappaledig nu. Jag fick Yasuragin som en julpresent av Perfect Day, Hannah och Amandas bolag. Så idag ska vara min perfect day. Först spaa sen ska vi gå med finaste vännerna Sigge och Malin på Filip och Fredriks, Jakten På Den Försvunna Staden. Sen ska vi ut och äta middag. Imorgon är det familjemys.
Vad ska ni göra?
Samma här, när det är stökigt i hemmet så är det stökigt i huvudet – bra formulerat. Jag blir superstressad av stök här hemma, lite är väl ok, men när barnen inte plockar bort efter sig, när disken växer (har stor fam)
barnen inte städar sina rum och i deras tv rum……
Gör inget annat än att plocka och städa känns det som..