Det mest omoderna idag är vara lättimponerad i kombination av livräddhet. Två egenskaper jag ser som oerhört manliga och samtidigt så oerhört omanliga. Jag överhörde för ett tag sen ett samtal mellan två män. Den ene var oerhört imponerad av en persons gränslöshet. Hans omåttliga aptit på droger och kvinnor imponerade. Den imponerade mannen satt och berättade om de galna upptågen han fick vara med om som sällskapsdam till den där gränslöse. Stod sedan stolt upp för att han aldrig någonsin skulle stoppa den gränslöse om han skulle vilja ligga med en prostituerad eller vara rent allmänt otrogen mot sin fru och sina barn. Han hävdade att det fanns något illojalt i det. Att lägga sig i.
Alltså jag står för något helt annat, kanske för att jag är kvinna. Jag blev nämligen helt chockad av inställningen. Det är väl tack vare, (oavsett situation) omvärldens fördömande eller filter vi alla inte är små Nordkorea som skiter i alla konsekvenser av agerande. Om vi alla gjorde precis som vi ville utan att någon någonsin la sig i skulle det väl vara fruktansvärt ensamt? Så läskigt att aldrig bli ifrågasatt. Om man nu vågar göra precis vad man har lust med ska man ju klara ett ifrågasättande. Oavsett om det handlar om den gröna tröjan du älskar eller om du nu så glad och stolt ligger med andra.
Det finns inget värre i min mening att sitta på en middag med goda vänner och man vet att den ene av paret ligger runt. Du och din respektive vet det men den ene av det andra paret vet inte. Jag vet inte vilken typ av sanningar som är värst, att veta utan att säga eller att säga utan att veta. Men jag har varit den lurade och jag har även lurat. Det jag vet är att lurad är värre. Du kan ju lura dig själv hur mycket du vill. Hitta alla möjliga ursäkter att valet är ditt hej och hå. Men skammen när du inser att även du var en av alla som ljög. Den är olidlig.
I mitt liv vill jag bara ha människor som har samma agenda både gentemot sina vänner som mot sina respektive. För mig har det varit en nyckel till lycka.
Måste börja ifrågasätta om vissa av Anithas läsare är lätt efterblivna? Hur svårt kan det vara att förstå ovanstående text?
Mycket bra skrivet Anitha, håller med dig fullständigt. Har själv varit i samma situation och har därför valt att inte ha kontakt med denna människa längre eftersom våran moral gick så totalt isär. Du ska kunna lita på dina vänner och kunna tro på att så som de gör mot dig gör de mot andra också. Alltså är de ärliga mot dig så ska de vara de mot andra. Men i detta fallet, med en vän som ligger runt och inte berättat det för sin respektive men däremot säger det till dig. Det är bara elakt. Egoistiskt och elakt. Och som en ”snäll dum” vän så säger man inte emot människan heller. Vilket faktiskt jag kände var min svaghet. Att inte våga säga emot, varför gör du så, är rent ut sagt elak mot din partner? Det önskar jag att jag kunde säga idag till den f.d vännen, : ”att göra så som du gör det är inte ok.” Kanske skammen kunde kommit ikapp då? Eller så finns det ingen förmåga till skam hos den personen. Empatilös.
Jag kan inte annat än hålla med, man kan ana vad du vill säga men att verkligen förstå är svårt. Det är enormt rörigt och osammanhängande. Försök skriva enklare så kanske det blir bättre?!
Har läst texten två gånger och jag förstår fortfarande inte vad du skriver. Heregud, du måste låta Calle korrekturläsa dina längre inlägg. Det är väldigt ofta helt obegripligt. Svamligt, osamanhängande och massor med syftningsfel. Gillar dock dina fina bilder och dina kortare inlägg. /Sara
först