Läste Calles blogg om sitt kommande faderskap. Han är så fin och längtar så otroligt mycket efter vår kommande dotter. Jag är så tacksam och känner mig så lyckligt lottad över att ha en engagerad pappa med i bilden. Jag vet många som inte har det och vissa ingen partner med i bilden alls. Jag tror det skulle vara så fruktansvärt ensamt på alla sätt att göra det här själv. Glädjas själv, vara ledsen själv, att alltid uppleva i en graviditet i ensamhet. För oss har det verkligen varit en fin upplevelse att få tillsammans. Vi är mer sammansvetsade än någonsin och så sugna på föräldraskapet.
Den här veckan är det sju veckor kvar och jag planerar som det ser ut nu att jobba i tre/fyra veckor till. På onsdag ska vi på Profylaxkurs hos Profylaxgruppen. Det är vår första ”föräldraträning”. Ska bli superkul. Vad har ni för erfarenhet av Profylax. Jag vet inte så mycket mer än att Gudrun Schyman är en av pionjärerna. Vad har ni för erfarenheter av Profylax?
Hej! Födde alla mina fem barn bara med profylaxen!! Prövade lustgas men det blev bara bökigt att hålla på att timea in när man behövde börja andas och så….gick ju bra utan. Men sen är jag en sån som kan somna mellan värkarna och det har nog hjälpt mycket oxå!!! Lycka till och kör profylax!!!
Jag känner precis likadant – att jag är så otroligt lycklig över att ha min kille med mig, att vi gör den här stundom rätt jobbiga graviditetsresan tillsammans. Men framför allt är jag tacksam och glad för vår kommande dotters skull, att hon får både en närvarande mamma och en pappa i sitt liv.
Då måste jag upplysa dig om att för vissa (som mig) så var det inte alls ensamt att vänta barn själv. Tvärtom helt fantastiskt underbart och ljuvligt på alla sätt och vis. Det som är enligt min mening fruktansvärt är alla som förutsätter att man är ensam i en graviditet bara för att pappan inte finns med i bilden. Det finns flera personer i ens närhet som man kan glädjas med om inte pappan finns med.
Profylax e toppen! jag var inställd på att ta all bedövning som fanns med det slutade med att vi inte hann och jag klarade mig väldigt långt med profylax. Toppen att ha nåt att fokusera på oxå tyckte jag. Amningen uppfattade jag ju som mer smärtsam än förlossningen (eller iaf på ett annat sätt) och där hade jag oxå stor användning av profylaxen.
Vi gick Annas profylax (intensivkurs, dvs två dagar på raken), och det var sååååå bra! Jag hade inte så höga förväntningar, trodde jag mest skulle känna mig obekväm med att sitta i ring och andas konstigt, men ack så fel jag hade. Det vi lärde oss och pratade om fick både mig och min man att känna oss förberedda och laddade inför det som komma skulle. Tror särskilt att kursen är bra för partnern faktiskt, min man var otroligt rädd för själva förlossningen innan kursen, men sen kände han sig ganska trygg i hur han kunde hjälpa till och vad han kunde förvänta sig.
Andningen och sättet att tänka innan och under förlossningen fungerade toppen för oss när det väl var dags!
Lycka till!
Gick på Annas Profylax och det var lätt det bästa jag gjorde för att förbereda mig. Inte alls så mycket för att lära mig andas rätt utan för att jag, redan efter första kurstillfället, gått från att helst inte vilja tänka på förlossningen till att känna mig fullkomligt lugn, trygg och redo inför densamma.
Praktisera andningen hann jag sedan inte när det väl gällde eftersom det i mitt fall gick så rasandes fort. Så, det måste inte ta 24 timmar även om man är förstföderska. Kan ju vara bra att veta. 🙂
Profylax är bäst ! Gick som omföderska för att undvika ”misstagen” från förra (skräck)förlossningen och det funkade verkligen. Fick en nära till drömförlossning enbart på profylaxandning och lustgas 🙂
Det har jag aldrig hort talas om. Min personliga erfarenhet var att jag inte gick pa en enda kurs och inte laste en enda bok innan mitt forsta barn foddes. Ut snabbt som attan kom hon i alla fall utan problem:)
Petra
Helt suveränt är min erfarenhet av profylax. Och den (erfarenheten) gjorde jag två gånger under 1970-talet. Full koncentration på andning och du upplever ingen smärta. Jag testade att inte använda profylaxen en liten stund o det var skillnad. Lycka till.
Jag tror inte att det behöver vara ensamt att gå igenom en graviditet själv. Om man går in i situationen ensam är det ingen sorg att man är ensam. Tvärtom så kan det då vara en fantastisk lycka att vara gravid på egen hand.
Däremot så kan det kännas konstigt när någon tycker synd om en för något som man själv är så väldigt lycklig över. Som om någon skulle tycka synd om dig som väntar barn med just Calle, medan du förstås tycker att han är den mest fantastiska som finns att vänta barn med. Men känslan av att någon annan tycker att ens situation är tragisk är lite olustig om du hänger med i mitt resonemang.
All lycka till dig i din graviditet och vad härligt det låter att du är så kär din man och att ni har det så bra tillsammans. Men även all lycka till de som lyckats bli gravida på egen hand, jag är övertygad om att de är precis lika lyckliga.
Jag gjorde allt fel men det gick bra ändå. Tyckte jag var förberedd och trodde verkligen att jag var värsta tigern som skulle andas och pressa rätt men… När jag kom till förlossningen så grät jag hjälplöst, klamrade mig fast vid barnmorskorna och ville gå hem. Tur att det fanns så fantastisk personal så de guidade mig genom förlossningen ändå. Slutet gott! Kram till dig!
Intressant inlägg. Började fundera på min egna graviditet, då jag varit ensamstående hela vägen…
Läs mitt inlägg om mina fortsatta tankar: http://blogg.mama.nu/byengberg/2011/03/14/jag-ar-stolt-inte-ensam/
Lycka till med bloggen och graviditeten 🙂
För mig var det ovärdeligt. Men jag tror att man måste tro på det. Som någon skrev innan att en förlossning ”blir som den blir” håller jag inte med om. Ifall man kan aktivt slappna av utav bara fan och profylaxandas så gör det mindre ont, det är ett faktum som min barnmorska sa till mig när jag redan under öppningsfasen började oja mig. Därefter satt jag lugn och fin och slappnade av bäst jag kunde tills själva uttryckandet. Min barnmorska var så inpad att jag kunde, öppnade mig alla centimetrana på någon timme. Men jag gjorde ju bara som hon sa för att få mindre ont. Att andas rätt och slappna av i bäcken rumpa och allt är bästa grejen! Sen ska du veta att det inte är så dramatiskt! Jag trodde att det var som på film att man har massa folk i rummet, skrikandes och hejjandes push push! Nä, mesta tiden kommer det vara du och Calle och en barnmorska som kommer in emellan åt och tittar till er. Sen när det är dags så kommer barnmorska och en läkare. Varför jag skriver detta är för att jag själv blev så paff. Ingen hade berättat att det inte var mer än så. Det var jag som måste göra jobbet liksom. Ingen dramatik inget alls. Nåja du kanske redan har fått det berättat för dig men nu har jag skrivit det och tänker inte ta bort det. Haha KRam och lycka till! Vi kvinnor är otroliga som kan fixa sånthär!
Vi gick på kurs tillsammans inför båda våra barn. Det är jättebra att han kan andningen också. Såhär blev det:
Första barnet: vi andades lite i början men sedan hittade jag lustgasen och då funkar inte profylax längre. Resten av förlossningen blev det lustgas och ryggmärgsbedövning.
Andra barnen: en mycket snabbare förlossning och jag hann aldrig prova ut lustgasen. Jag och min man andades igenom hela förlossningen. Profylax var alltså min enda smärtlindring och fungerade superbra!
Min erfarenhet av förlossning är att det är otroligt svårt att använda sig av någon kunskap första gången eftersom en förlossning är så olika ALLT man tidigare gått igenom. Det är bara att hänga med och försöka stå ut, så att säga. Ta all bedövning som finns om du får panik – och det är stor risk att du får det. Försök inte vara tuff utan be om all hjälp du kan få.
Profylax kursen gjorde mig tryggare inför förlossningen.
Repetitionen/genomgång av förlossningens skeden och att få träna på att hantera smärtan med andning var bra. Sen så blev jag förlöst med snitt så det blev aldrig att jag fick riktig användning av det vid starka värkar, men jag ”körde” lite lätt vid vändningsförsök (pga säte) och när mitt värkarbete satt igång.
Profylaxkursen gav mig ett lugn och en tilltro till min egen kropp. Under sista halvan av förlossningen använde jag lustgas också, men jag hade nytta av djupandningen och avslappningen under hela förloppet. Att kunna slappna av när det gör ont är kanon, och jag tror det skyndar på det hela också!
Profylaxkursen var en mysig förberedelse att göra tillsammans! Men sen tror jag att förlossningen blir som den blir oavsett. Vår förlossning gick så fort att vi inte hann använda det vi lärt oss. Under kursen var jag rätt mallig över hur smärttålig jag kände mig, värsta superföderskan trodde jag;) Men så j-a ont det gjorde….
Vi hade fått tipset att packa med små strumpor som pappan skulle motivera mig med när det var jobbigt. HAHA! Pyttsan! Men ungen kom ju ut hur som helst!
Se det som ett mysigt sammansvetsande projekt!
När jag gick ifrån profylaxkursen var jag övertygad att det inte skulle vara några problem eller smärtor alls. Sen kom verkligheten…. ta allt med en nypa salt!
Profylax gjorde att jag som förstföderska var öppen 6 cm när jag kom in på förlossning. Inte ens 5 timmar senare hade jag min dotter på bröstet.
Vi övade mycket innan på andning och avslappning så när det väl var dags så satt det i ryggmärgen. Ni kommer att ha stor nytta av profylaxen, utan tvekan kan jag tänka mig att göra en förlossning igen!
Lycka till! Kramar