Anitha Schulman

I morse bar det av till Gran Can. Jag ljuger om jag inte var lite nervös och jag knep nog fram en tår när jag sa hej då till Calle. Mest nervös för resan, krångligt med att resa själv så långt. Det är ju nästan sex timmars flygning och Penny är ju ganska aktiv nu för tiden.Till USA var hon ju en DRÖM-bebbe och sov innan vi lyfte från Miami till London också. Sånt händer ju typ inte. Innan dess har hon ju varit så liten så det räknas liksom inte riktigt att hon trynat då. Men det verkar som att det är något med flygplansmotorn som får henne sömnig. Så jo då hon somnade här med. Var vaken kanske 1,5 timmar och var på ett strålade spexhumör. Sen var det där spexhumöret en utmattningsfest i transferbussen och en två timmars gråtattack på hotellet så vi missade liksom hela solpasset. Stackars lillan, så mycket intryck att sortera. Men det ska erkännas ganska mör i skallen.

Men Jesus vad bra det var att flyga charterplan. Superbra mat och hotellet är suveränt. Vuxenglassigt utan att vara tackyvräkigt och dessutom barnkul. Nu har jag bokat in två timmars barnpassning kostar 16 euro timmen. Då ska jag passa på att mammanjuta lite, springa på strandpromenaden och kanske ta en behandling  i jättespaat under hotellet. Hörde du det Amanda Schulman 😉 Nästa gång följer du och Charlie med. Det här är utan tvekan (just nu) det bästa mammalediga beslut jag tagit.

Penny och jag kompenserade det uteblivna badäventyret med ett besök på en lokal Supermarket. Babybadring, vatten och vin inhandlades. Så nu sitter jag här med min roomservicesallad på balkongen och ska ta mig ett litet glas rödvin och kanske röka en semestercigg också,  det kommer jag nog unna mig. Sen stupar jag i säng!