Anitha Schulman

Äntligen framme och resan gick bra. Den började redan 03.00 på söndagen, då det var dags att åka ut till Arlanda för att ha någon chans att få babyplatserna. Men vi gick bet. Det löste sig ändå och vi fick en ”egen trea” och det funkade nästan ännu bättre. Då vi insåg att hon skulle ramla ut de små flygplanssängarna. Dessvärre så blev det väl knappt med sömn bara två timmar var i skift. Penny var otroligt tapper måste jag säga. Så mycket nya intryck på en och samma gång och klagade väldigt lite. Hotellet är jättefint och väldigt South Beachigt. Älskar det här stället, 27 grader varmt. Men otroligt oruttat att tro att Penny skulle sova i vagnen när vi äter middag. Nej då det är hemgång sänggång vid åtta på kvällen. Vilket betyder att vi måste ha en balkong annars blir vi liksom fångar på rummet efter nattning. Så just nu kollar vi på att byta hotell för det här har inga balkonger. Klockan är amerikansk tid fem på morgonen och Penny tyckte det var morgon för två timmar sen. Ja nästan som i Sverige med andra ord. Ska bli spännande att se hur lång tid det här tar med tidsinväljning. Själv är jag så trött så jag vill kräkas och dopar mig med kaffe.

Inatt rullade hon ur sängen i sömnen. Vaknade av dunsen. Hon grät i sömnen men verkade inte fattat vad som hänt och somnade när jag la henne i sängen igen. Så jävla rädda vi blev. Men vi har förstått att det skulle hända förr eller senare, någonstans är det skönt att det hände så den stressknuten är upplöst. Nu har Penny precis somnat om det ska vi också försöka med. Om två timmar det morgonyoga på hotelltaket men det kanske blir en PW på stranden, det är ju ändå semester!