Igår var jag och min kompis Malin på Öppna förskolan för första gången. Lätt chockad över detta organiserade kaos. Jag fick känslan lite som när man dyker med tuber. Det här är inte min värld, här bestämmer inte jag. Jag bara anpassar mig. Små gulliga ungar sprang, stapplade, ålade och hasade. Sen var det sångsamling och jag och Malin blev jättegenerade av denna situation så vi började typ tonårsfnissa för det var så bisarrt. För en sekund kände man sig som fem år nästa förstod man att man var mamma. Samma sånger sjöngs ju när vi var små.
Jag och Penny var typ lika trötta efter den timmeslånga ansträngningen. Hon är ju inte helt med i leken än. Totalt ointresserad av andra barn och leker mest ensam. Hon fyller nio månader men påminner mer om en typisk åttamånaders i sitt sätt. Hon är ju född nästan en månad förtidigt. Det blir nog återbesök om en månad än så länge verkade hon inte få ut så mycket av det och är sjukt mammig. På Nyårsafton tog hon första krypet och hon går från liggande till sittande själv. Kryper försiktigt och vingligt. Ställer sig lutandes upp. Allt händer nu. Så kul!
Jag var även hos min PT till lika slavdrivare Cai som kör intervallträning med mig. Sedan har jag sju övningar som tar typ tio minuter att träna igenom tre gånger i veckan hemma. Perfekt när Pennysover. Han är riktigt elak precis vad jag behöver. Jag är ju en fuskare när det kommer till träning. En sån som genar när jag är ute och springer typ. Brutalt lat.
Nähä, nu ska vi på predikyr. Tjohej!
Tycker mig känna igen den röda ”poolen” , Villagatan möjligtvis? Har haft många roliga stunder där när jag jobbade som barnflicka 🙂
Jag älskar Pennys ansiktsuttryck! Särskilt på bild nr 2 där hon ser ut att tänka ”Du tråkar ute mig”.
På 1,5 år var jag på öppna förskolan 3 ggr. Hatade det. Alla andra mammor var så peppiga och de kände varandra – hade sitt ”gäng” typ. Har aldrig någonsin känt mig utanför förr men där gjorde jag det. Och dottern hon var inte alls intresserad. Stod på samma fläck och stirrade mållöst på kaoset. Så vi struntade i det. Nu inskolas hon på dagis (4:e dagen) och det går som en dans. Inte en enda tår. Inte en enda negativ lämning. Allt är glatt, frid och fröjd.