Jag funderade på det här med ”hållapåandet” när man har barn. Jag förutsätter att jag kommer få en massa skit för det här men jag hoppas ni förstår vad jag menar. De flesta som haft små småsyskon när de varit betydligt äldre har nog det i sig.
Jag har haft husdjur hela livet. Man är då väldigt van att mata, hantera bajs, kräks och allmänt pyssel. Logistik för resor etc.
Jag vet inte eftersom jag bara kan tala från egen erfarenhet. Men hållapåandet är ingen stor grej för mig.
Pratade med en mamma som inte hade haft husdjur eller småsyskon hon tyckte nästan att det var en chockupplevelse hur mycket det var att fixa och trixa.
Snälla tolka nu inte det här som att jag jämställer ALLT som rör bebisar med djur utan bara logistiktänket. Förstår ni vad jag menar?
Vad har ni för erfarenhet. Jag kanske har helt fel här?
haha, vad skönt att du skriver sådär. Jag har alltid haft husdjur under min uppväxt, men det var först nu senaste året, när jag flyttade hemifrån och jag och min pojkvän skaffade två egna katter som jag märkte hur mycket fix det är när man ska göra något. Antingen fixa nån som kan se efter eller ta med – packa alla saker som behövs ta med, se till att de får i sig vätska under resan, inte blir för varma osv… pojkvännen har aldrig haft djur förut så jag får ta det största ansvaret.
Förstår att det är ännu mer fix med en bebis, hoppas bara att det blir lite mer jämställt i ansvarstagandet när den tiden kommer 🙂
Har en sjuveckors bäbis och är lite i chock. Peppa gärna och berätta för mig att det blir bättre för det är tungt nu utan rutiner och jag längtar tills hon blir lite äldre och kan ge lite mer tillbaka. Säg att det blir lättare och att sov- och mattider kommer!!
Har ett klockrent exempel på det du tar upp!!!!: Jag har inte haft särskilt krävande husdjur som liten; typ kanin och hamster. Min man har världens goaste och snällaste golden retriver som är fem år. Vi har en son på 7mån och då jag var gravid diskuterade vi mkt kring hur det skulle vara att ha barn och så. Jag är ganska spontan av mig och tar saker och ting som de kommer, min man är ordningsam och vill ha bra framförhållning till saker och ting. Min man resonerade som så att att få barn är väl rätt snarlikt att skaffa hund. Visst i vissa avseenden kan jag hålla med.
Han är bra på att fixa och trixa med blöjor och allt runt omkring, MEN fick ändå en chock. Han var tydligen inte riktigt beredd på hur han skulle reagera på ex skrik från vår lille son, som hade kolik i två månader. Sen tyckte han att det skulle vara ok att lämna honom i bilen när vi skulle ut på en handelsträdgård, eftersom han sov – bara vi vevade ner rutan – vi skulle ju ändå höra honom.!??! Va bara till att påminna honom att det var hans son och inte hund som satt och sov i bilen…
Ialla fall så håller jag absolut med om att jag är rätt förvirrad när det gäller att tänka på allt då man ska iväg. Som nu när det är sommar; jag smörjer in min son, han ska ha solhatt,mat, blöjor, you name it – men vad gör jag åt mig själv? Nä, istället kommer man på att man glömt borsta tänderna och smörja in sig själv m solkräm. Så du har helt rätt =) Intressant observation!
It’s a female thingie …..
*duckar*
Var snälla mot mig, för ni kommer att hänga mig för den kommentaren, då jag legat sjuk i en vecka snart ..
Det däremot är en ”male thing” … korrekt?
Mvh/Birdien
Tror du är fixig person oxå, det hjälper. är man opraktisk och slarvig av sin natur så är det nog extra jobbigt att få barn. tror jag. Jag är själv superfixig och bra på att planera mm så tyckte inte den biten var så svår. Förstår vad du menar. Sen kan det ju vara att många uppfattar hållapåandet som jobbigt för det inte får så mkt tid över till annat…som det var före barnet kom dvs.
Känner precis igen mig i det du skriver. Har man som jag tex alltid haft hund så är det lite trix och fix och extra grejer som ska med när man ska iväg någonstans. Med barn är det ju precis samma sak och har man aldrig behövt tänka på någon annan än sig själv så är det nog så att man kan få en liten chock när man inser att det är en hel del runt om som ska pysslas med! Måste även skriva att jag tycker din blogg är kanon! Ha det bra!
Jag känner SÅ igen mig! Även om jag fick en lillasyster när jag skulle fylla 8 år så har jag det uppenbarligen inte i mig. Det är ett jäkla matande, rapande, kräkande, blöjbytande, flaskkokande, tvättande och badande. Jag är helt färdig av allt som ska göras. Oftast hinner jag knappt med att varken att sova igen natten eller laga/äta mat själv på dagarna. Och då har vi ändå en väldigt snäll och lugn bebis.
Håller med! Vi hade hund innan vi fick barn, detta gjorde att vi inte heller blev chockade av det här med att inte kunna vara så spontana. Med husdjur är man ju också uppbunden, precis som med barn.
Håller helt med! Vi skaffade hund fyra år innan babyn kom. Att uppfostra och ta hand om en hund och en baby har MÅNGA likheter. Skitbra förberedelse! Och skitmysigt för barnet att växa upp med ett sällskap i form av en snäll, älskande, beskyddande och tålmodig hund. Bara inneburit massa + med hund i familjen för vår del.
Ha ha, ja det finns en anledning till att jag med all kärlek brukar kalla min minsting för husdjuret. Du har så rätt så även om jag inte tänkt på det på det sättet förut. Vågar nog inte tänka på då hur jag skulle hanterat att bli tvåbarnsmor om jag inte var van vid allehanda djur, syskon och syskonbarn sedan tidigare :-).
Många tror att Barn fostrar man på en kafferast .Eller att Barn är en FRTIDSSYSSELSÄTTNING men ack vad dom bedrar sig .Planeras dessutom samhället efter denna principen är det katastrof tycker jagggg.Som förälder ska man vara ; lärarinna,polis,domare,docktor,m.m.för att barnet ska få en fullgod och värdig vägledning och fostran.
Är man uppvuxen med hund o katt eller andra husdjur..så har man ju präglats till att ta hand om..!
Då blir moderskapet naturligt..!
För en bortskämd egocentrisk kvinna blir naturligtvis bebistiden en chockupplevelse..!
Att ”hålla på” är naturligt tycker jag ..som alltid haft hund o häst..småsyskon och barn..!
Du har helt rätt i ditt tänk. Jag och min man är det levande beviset på detta. Jag har själv många gånger tänkt på detta fenomen. Jag=inga husdjur=katasrofal ”hållapåare”. Min man=massor av djur=naturbegåvning på ”hållapåande”! När vårt förta barn kom så satt jag (lite tillspetsat) i princip i chock med munnen öppen i 3 månader, min man däremot fixade och trixade med barn, matningar, blöjbyten, tider som om han aldrig gjort annat! Jag vill också poängtera att din ”husdjursteori” även håller när barnen är äldre. Ni är mina barn 3, 5, och 8. Vem är det som är bäst på att fixa och trixa, jo min man, husdjurskillen. He´s a natural! –
Bästa Anitha,
Jag börjar bli sugen på barn och har själv funderat på detta ting som jag härlett till att jag definitivt kan komma att få en rejäl käftsmellschock när jag väl får kids. Har inte haft husdjur eller småsyskon, och är i princip allergisk mot logistik och fixande. Kan du återge en ”normal” dag i detalj så en rookie får en känsla av vad det innebär?
Du är grym!
Har en liten på 4 mån och tycker inte det är så mycket mer jobb om man nu ska kalla det så. Har också vovve och var liksom van vid fix och trix. Däremot har jag vänner som tycker hela småbarnstiden är en kamp och där relationen till slut går ut på vem som får mest tid att sitta ned men det beror nog på hur man är och vad man hade för förväntningar. Vår lilla sover bra och det är nog för många en fälla för om man är trött blir såklart hållapåandet påfrestande. Jag tänker njuta av varenda dag och utnyttja mormor och farmor så mamman och pappan inte helt glömmer bort varandra i hållapåandetträsket ! Glad sommar!
Neeeej Anitha… Nu börjar du bli alldeles för rädd för missförstånd och att de hjärndöda läsarna ska feltolka allting. Du kan inte hålla på att förklara dig och alla resonemang, det blir inge bra. Du är starkare än så! Kör på ba
Håller med. Jag har inte haft så många husdjur och levde extremt bekvämt innan jag fick barn. Så det blev ju en chock. Har inte kommit över den än, fem år senare…
Min erfarenhet är att människor som levt utan djur är socialt efterblivna och inte kan känna varken empati eller sympati. Stackars.
Haha, mycket träffande liknelse!:-) Det är verkligen som att ha ett MYCKET krävande litet husdjur om jag får tycka nåt. Allt babbel om att ’man inte ska anpassa sitt liv efter barnet’ och jada, jada, jada..:-) Det är inte så himla lätt med en ettåring som river restaurangen när han ätit upp.. då kastar man gärna i sig o flyr därifrån.. 🙂 Jag har själv ivrigt förespråkat att barnet inte ska få bestämma o styra allt, men har blivit lite mer, hrmm, ödmjuk om säger så..haha. Kram Anitha o tack för bra blogg o hysteriskt söta bilder på svinsöt unge!
Jag förstår vad du menar! Det är nog många fäder också får en chock när de är föräldralediga, för det har det liksom inte i sig p åsamma sätt som kvinnor, att göra saker, samtidigt som man hela tiden planerar nästa steg samtidigt och är förberedd på det mesta!
Förstår precis vad du menar… Fast jag tänkte nog inte så när jag var mitt i det, då var det liksom bara att göra det – fast jag har också alltid haft djur och är uppvuxen på bondgård så det var ganska naturligt för mig med. Mina grabbar är nu 16 och 21, så nattvak har fått en annan innebörd…
Tillbaka till ämnet – När jag nuförtiden nån gång är barnvakt, eller är tillsammans med vänner med små barn då lägger jag märke till allt duttande och fixande… jag menar – bara en sån sak som att småfolk ska ha mat hela tiden, och bytas på och passas så det inte händer nåt… Jag tänkte aldrig så när jag var mitt i det, men nu.. Jag blir helt slut, haha, =)
Att ta hand om djur och hjälpa till med småsyskon gör att man är en erfarenhet rikare så jag håller med dig Anitha. Djur är också varelser med känslor och behov så jag tycker inte det är fel att jämställa att ta hand om ett djur och ett barn, båda kräver ansvar, kärlek och omtanke 🙂
Förstår vad du menar men tycker själv det är rätt jobbigt med hållapåandet. Är själv storasyster, haft egen häst och katt och är sambo med en sladdis som fått de mesta serverat så gissa vem som får sköta det i vår familj =) Min son är dock 1.5 år nu och vi jobbar båda två så kanske är de lite lättare att hållapå när man är mammaledig och inte blir de mindre grejer heller som man ska fixa och ta med ju äldre de blir.
Så är det, blir en till att planera för och packa till bara. Så blev det för mig med.