Idag har jag en riktig bloggagenda. Ska omorganisera i barngarderoben, packa upp från Köpenhamn, tvätta och blogga. Gaaah hur ska jag hinna med allt?!
Korkad grej. Vi har köpt små gulliga leksaker till Penny som hon ska öva upp sin motorik på. Det har varit okej men inte kul. Hon jobbar hårt och lyckats greppa en liten ring ungefär var femte försök. I Danmark köpte jag en mjuk boll med en skallra i, på måfå. Hon fullständigt älskar den! Såklart. När bebisar inte kan koordinera motoriken vill dem ha stora föremål som de klarar varje försök med. Supersuccé tränar både fötter och händer. Skrikskrattar av lycka.
I övrig är hon inne i ett nytt ”utvecklingssprång”. Hon är asjobbig nu. Suuuperklängig och får vansinnesutbrott som håller i sig i en och en halv timme till två timmar typ varannan dag. Det handlar om ny intrycktörst har jag läst mig till. Är hon tröstlös, så kör vi en skallra för att avbryta det hon ”fastnat” i och byter miljö. Då glömmer hon bort vad som var så fruktansvärt temporärt. Ibland får Lady Gaga, Nassim Al Fakir och Britney rycka in när det är alldeles för tröstlöst. Hon älskar dom. Det var hemskt när hon vansinnesgrät i en timme och man fattade inte vad det var. Nu för tiden hör man ju vilken typ av gråt det är, (gasknip, hungrig, trött etc). Det här var en ny sådan. Så det tog sig ett par dagar att lista ut vad som skulle göras. Jag går runt med henne på armen hela tiden och hon ska vara med på allt. Nu har jag fått träningsvärk så Babybjörn har fått gå in på OB.
Äntligen har hon blivit stabil i kroppen och gillar numera att sitta upp.
Sen har jag en fråga. Vi nattar ju henne med flaska som sista mål. Runt 22.30 somnar hon i regel. Nu vaknar hon första gången runt 05.30 då ammar jag henne och flyttar henne till vår säng. Sen vaknar hon igen runt 08.30 mellan oss. Men det är ju nu i den här åldern man ska börja flytta barnsängen från vår säng. Alltså mitt hjärta blöder det är ju så svårt.
Dessutom får man flytta över henne till vår säng på morgonen eller ska de helsova i sin säng? Jag dör ju lite varje gång hon somnar med sin panna mot min haka runt sextiden. Det är ju typ det mysigaste på jorden. Eller gör jag mig bara en otjänst inför framtiden?
Vi har en son på 2 år och han har sovit väldigt mycket i våran säng och gör fortfarande. Han har inte flyttat ut ur vårat sovrum ens, utan hans säng står bredvid våran.
Han har nu i maj börjat på förskolan och då har han sovit mycket mera i våran säng, hela natten. Vi är så vana vid att trängas lite vid det har lagt så vi alla tre sover nästan som bäst då 🙂 Är ju det mysigaste som finns att sova panna mot panna!
Jag och min syster delade rum med mamma och pappa, i egna sängar tills vi var 5 och 3 år pga av platsbrist och så var det ju ofta förr. Så varför denna stress???
Gör så som ni mår bäst av! Helt plötsligt kommer kidsen att vara så stora att de inte vill dela säng med er. Så njut så länge det varar 🙂
Kramar!
hon e ju ba toksöt!
Skrivkommentar här!varför hetsa att de små ska sova i egen säng???3barns mamma som jag är har låtit barnen sova mellan oss tills de själva vill sova i sin säng..ca 2års åldern när de vill ha egen säng, tror på att barnet själv skall bestämma, vi har aldrig haft spring in till oss på nätterna, de stensover, och vill man ha ”vuxenmys” finns det andra ställen än sängen…finns inget mysigare med små fötter, händer i ansiktet på natten….förr samsov vi ju och många folkslag gör det fortfarande, varför denna hets, fattar det inte,,,,,,,,
Äsch, bry dej inte så mycket om vad som står i böcker! Vår son är drygt fem månader nu. Han har sovit i egen säng sen han var ca 2-3 mån, men om han är ledsen eller om jag inte orkar lyfta honom fram och tillbaka för att amma, så får han sova i vår säng. Jag tror inte det spelar så stor roll, och jag tror att tryggheten är det viktigaste.
Har aldrig funderat över att vår son skulle vara i några utvecklingssprång. Han lär sej nya saker sakta men säkert, vissa saker är han lite sen med, andra är han tidig med (om jag jämför med andra barn vi känner). Så småningom jämnar det ju ut sej ändå.
Jag läser inga böcker om barns utveckling. Jag tror bara det skulle göra mej stressad. Bättre att ta hans utveckling och framsteg som de kommer.
Ha det gott och njut av söta Penny!
Jag har två barn och lade dom för natten i sin spjälsäng men lyfte precis som du upp dom till mig på morgonen. Gos gos gos. Nu är dom tre och fem och sover i egna sängar i egna rum utan problem. När jag tänker tillbaka är detta ingenting jag ångrar. Finns inget gosigare än sova bredvid en bebis.
Varför frågar du okända om råd, när calle på sin blogg skriver just att det är det man inte skall göra utan lita på sin egen instinkt då alla barn är olika, men ändå så är du osäker och ängslig, du har väl vänner med ungar..
Ni är så söta… 🙂 Min son började sova i eget rum på 6 månaders dagen, det var perfekt för oss då vi började väcka varandra av att sova tillsammans. Det gick hur bra som helst!
Sov med henne, mys och njut allt du kan, det kan aldrig vara en otjänst att njuta av sitt barn. De blir stora så fort och vi är ett flockdjur. Våra barn är gjorda för att kura tätt intill oss. Så länge Penny är nöjd och ni är nöjda så är allt bra. Är det något jag lärt mig under åren med mina tre barn så är det att jag och ingen annan vet vad som är bäst för oss. Min äldsta fyller sex år idag och med henne lyssnade man mer på andra än sig själv. Nu har jag blivit trygg nog att lita på mig och min förmåga att tolka mitt barn och min 8-månaders är hur harmonisk som helst (och kurar mot min arm just nu).
Njut av nuet, de blir stora så fort. De få åren som det handlar om att dom är nära nära och att det är lite jobbigt kommer ni snart att sakna. Varje ålder har sina njutbara stunder och sina dalar. Men att ha sina barn nära måste vara naturligt. Att åka bort tillsammans eller bara smita iväg och få egen ”vuxentid” ihop måste också vara naturligt..
Kör på det som känns rätt för er, som någon annan skrev så kan man bryta alla sk. vanor om man jobbar lite….
Låt henne ligga hos dig om hon vill. Min dotter låg hos mig till hon var ett år och sover nu i egen säng (nästan två år nu). Men det kommer perioder då hon behöver närhet och då får hon ligga hos mig. Jag skulle aldrig kunna ”tvinga” henne att ligga ensam om hon vill vara nära.
ABSOLUT ingen otjänst inför framtiden. Gör det som funkar NU. Allt går att ändra på. Är det inget problem nu – kör på! Den dagen det blir ett problem, vänder ni det på några dagar. Tro mig. Det var det enskilt största misstag jag gjorde som förstagångsmamma, att jag lyssnade på allas pekpinnar om att om man gör A så kommer det bli B senare och det är sååå jobbigt. Det är inte så. Alla vanor går att bryta senare, så när ni tycker att ni vill ha sängen helt för er själva kommer ni att kunna ha det.
Åh, det är ju så mysigt att ta över dem i sin säng på morgonen och somna ihop, tätt någon timma till!!! Det kan bara inte vara en otjänst!
Vad fina ni är!
Skriv din kommentar här!Ditt här är så fint nu! Tänk på att det där raka har många många. Men ditt stora lockiga är helt unikt!
Gör som ni vill. Vår har sovit i egen säng hela tiden men nu vid ett år har vi börjat ha henne i sängen på nätterna för hon sover så gott och det rä så mysigt! Det känns ju naturligt, vad skulle en kattmamma med ungar ha gjort liksom? Legat i en stor hög allihop.
Det finns ju en del teorier om att barn ska vara tätt intill föräldrarna hela tiden jämt första åren, lite överdrivet men de barnen blir väl OK de med. BAra hon lär sig att hon kan sova själv ibland och typ somna själv, annars får ni det lite jobbigt tror jag.
Det beror väl på vad man vill uppnå. Jag har låtit mina barn sova med mig/oss hela tiden. De har själva kännt när de är klara att sova nära föräldrarna. Med mitt största barn var det när hon fick en lillasyster omkring 2.5 års ålder. Nu sover lillebror i vår säng, han har aldrig haft någon egen säng ens och det fungerar hur bra som helst. han är 3.5 år. Nu ska han få en lillasyster om bara några dagar, Vi har då bestämmt att lillasyster får sova i egen säng från början. Men vi får se hur det blir i praktiken. Jag har alltid tänkt att jag vill sova nära mina barn så länge det bara går både för min skull och för deras skull. Jag tror du ska göra som du känner eftersom det inte blir bra för någon av er om hon sover hos er fast ni helst vill sova ensamma. Eller om ni slutar låta henne sova hos er fast du kanske innerst inne vill.
Med sovningen – gör som ni själva vill och mår bäst av – det blir bäst i slutändan. Hon kommer ändå inte vilja ligga hos er när hon är 13.
Vad stor hon ser ut! Sitter upp och allt! Ser ut som hon är ett år gammal redan!
Åh, precis som du skrev Pia, tycker jag. All närhet och kroppskontakt man delar när de är små blir näring och trygghet när de blir tonåringar. Tänk inte så mycket på bra upplägg. Det finns inte många länder på jorden där barnen sover själva så tidigt. Har inte varit så här heller förrän senaste 50 åren. Och den underbara känslan av att sova ihop är nog bland det bästa man är med om som människa. Gäller både liten som stor. Kram!
När jag ser på min son idag är jag glad över varje sekund av den närhet vi delade
När jag ser på min son idag överväldigas jag av kärlek lika oändlig som då
Min vackra mörka gängliga 21 åriga son
Följ ditt hjärta, Anitha
Ska??
Snälla Anitha, gör brecis som du känner för!
Allt gott!
Du gör som du vill!!!! Vill du flytta över henne till din säng så gör det, för denna period är så fruktansvärt kort och det är ju så mysigt när man får gosa med dom i sängen=) Det är ju inte så att hon kommer att sova i eran säng ändå när hon är 13 eller så, haha.. Det finns så mycket måsten och normer hur man bör göra occh man hör ju på allt som sägs men jag har stängt av mina öron för de och går på vad hjärtat säger.. Och alla har så många bra meetoder osv men det är du som känner ditt barn bäst och vad hon tycker om och vad hon inte tycker om, så våga gå på magkänslan så blir allt bra!!! DU är en superfin mamma!!!! Massa kramar Jessica
Visst är det HUR mysigt som helst – men helt krasst; Ja, du gör dig själv en stor björntjänst. Ni kommer tacka er själva många gånger framöver när Penny sover gott i egen säng – hela nätterna. Hur jobbigt det än är – börja nu!
Kram!
Hej Anitha och Penny.
Strunta i alla böcker om både barnuppfostran och tips och råd. Mår ni bra av att sova tätt intill varandra fortsätt med det ända tills ni båda vill ha lite space. Gör inget som gör att du får ont i mammahjärtat. Gå på magkänsla. Min son är 2 år, sover i egen säng sedan vi båda kände att det var dags att få lite andrum, då var han 7 mån. Lycka till. Kram, Linda
Vi körde sova-hur-som-helst tills våran dotter fyllde ett. Hon fick sova hos oss i vår säng, i sin spjälsäng i vårt rum, i famnen, i vagnen… Helt beroende på hur hon var just för tillfället och var vi befann oss. När hon fyllde ett fick hon en egen säng med skyddsbräda i sitt egna rum och har sovit hela nätter, alla nätter i den sen dess. Nu är hon snart sex år. Metoder av alla slag gör mig en smula kräksjuk för alla ungar är olika och alla mammor också för den delen. Följ mammahjärtat!
Min son har sovit hos mig i perioder fram tills 9 månader, då han behövt, å de har inte gjort någonting värre. Han sover gott idag hela natten i spjälsängen, han visa själv när de var okej att sova ensam. Jag tror på att ge så mycket närhet dom behöver när dom behöver, de är ju inte precis så att dom föds med att vilja jävlas med sina päron.
Frågan är ju hur ni vill ha det när hon är 1-2 år? Jag älskar att samsova, och våra barn flyttade på eget bevåg till egen säng och eget rum vid ca tre års ålder. De har sovit tryggt hela natten varje natt i sin egen säng efter det. Det tror jag beror lite på att vi aldrig har tvingat bort dem från oss på natten (det allra vanligaste är ju kombon att de ska sova i egen säng, och sedan börjar springa till föräldrarna varje natt). Andra barn får man vänta ut tills de blir, om man vill vänta tills de själva vill flytta. Jag tror så här: att vill man gärna att barnen ska sova i egen säng sen, så får man förr eller senare träna dem till det. Många tycker att det är ”smidigt” att göra skrikmetoder på bebisar, för de kan ju inte rymma ur spjälsängen. Personligen vill jag inte göra sånt på mina barn, och har dem gärna hos mig i sängen (eller i en sk sidovagn). Det är nog svårt att köra metoder på en en ett–tvååring. Om inte annat för att vi har svårare att ignorera deras rop på hjälp och närhet när de kan prata och försöker klättra ur sängen.
Så mitt råd är: samsov! Det är bevisat att _säker_ samsovning skyddar emot PSD, och så är det mysigt! Om ni inte vill detta, så fasa över till egen säng innan ca nio mån, skulle jag gissa? Lycka till! Säg till om du vill ha tips på säker samsovning.
Vi har en liten son som snart fyller 5 månader och i början tänkte jag väldigt mycket vad man ”ska” och inte ”ska” göra men jag har lagt ner allt sådant och går på vad jag tycker känns bäst. Jag tror bebisen på något sätt visar när den är redo för nästa steg, i början kunde jag inte lägga honom någonstans förutom på eller strax bredvid mig, men det vände ungefär vid 3 ½ månad.
Fram till för en månad sedan sov han hela nätterna tillsammans i vår säng, nu gör vi så att han ammas till sömns och läggs i sin egen säng så att han ska vänja sig lite vid den. Sen när han vaknar och vi själva ligger i sängen får han komma till oss och sova tills vi går upp, oavsett om han vaknar vid 03.00 eller 06.30… Alla får självklart göra det de tror är bäst, men det är så vi tänker här hemma….
Tror hon behöver denna närhet som hon får.
Gör som du själv känner är bäst fr din lilla dotter:)
Har själv fem barn, och alla är olika..
Men så små barn behver denna närhet!
Följ ditt hjärta och njut av ditt barn! Har aldrig hört talas om en 20-åring som sover med mamma och pappa, så det löser sig tids nog!
Hej
Sov med barnet
alla våra 4 har sovit i vår säng (3 samtidigt då de kom tätt)
Tids nog känner både ni och Penny när det är dax för en egen säng
Lyssna på råd, humma instämande och gör som ni/Penny mår bäst av
Håller med dig att ligga snusa på sitt sovande ( även vakna) barn är alldeles underbart
Må så gott
Samsovit med båda våra gullungar. Inga problem. Vet inte vad du menar att det skulle kunna bli för problem förresten? Dom är nu 5 och 7 och sover i sina egna sängar i delat rum men ibland vill en av dom eller båda sova hos oss och då får dom det. Mardrömmar kan finnas och mammatrygghet och gos kan behövas fortfarande och varför skulle man vilja neka sina barn det. När dom är tonåringar kommer dom inte vilja göra det, det behöver man inte oroa sig för, oavsett om dom samsovit eller inte under yngre år.
Gör vad alla ni mår bäst av. Vi hade vår tjej i sin egen spjälsäng hela nätterna ända från födseln. Spjälsängen stod i vårt sovrum men liksom i sin egen hörna. När vi strax innan 1 års dagen flyttade henne till eget rum så reagerade hon inte ens. Så idag, med facit i hand, är jag otroligt glad över hur vi valde att göra. Hon är så trygg i sin säng. Hon är trygg utan oss. Superbra ju! Kramas, pussas och gosar gör vi hela dagarna 🙂
Strunta i regler och följ ditt hjärta (och Pennys behov) så kommer Penny bli världens mest harmoniska unge. 🙂
NEJ!! Inte gör du dig en otjänst inte, sov med barnet MED gott samvete, hur mycket ni vill. Sov sov sov!! Strunta i rekommendationer, regler och ideal. Gör det som du och penny vill. För tro mig, barnen kommer INTE vilja ligga hos mamma och pappa och snusa i tid och evighet.
Evig fraga det där och jag tror faktiskt att det inte spelar nagon roll. Var dotter (nu 2 ar), sov i sin egen säng, men bredvid var säng det första aret, när jag ammade. (alltsa aldrig en rutin att sova i var säng). Sen flyttade vi upp henne till sitt rum och sin säng där när hon var 1, och sen dess sa gar det i perioder: ett par manader i sträck kan hon vakna varje natt och vilja sova med oss, och ibland kan det ga veckor av ’hela nätter’ utan uppvak. Hör andra fôräldrar som sovit med sina barn i ett ar och som inte har nagot problem alls efterat att fa dem att sova i egen säng och tvärtom, sa det beror nog pa er och er bebis.
Håller med föregående inlägg. Vem säger att man måste eller ska? Gör det som känns bäst för dig och Penny. I alla andra länder förutom Europa sover oftast hela familjen ihop, Afrika, Asien och Sydamerika. Dom har ett annat sätt tror jag att se på familjen. man håller liksom ihop, typ som en björnfamilj. Lycka till och det är du och Calle som bestämmer inte någon annan, typ Anna Wahlgren mfl.
Vi har en 2 åring som vi samsover med, mysigt och varför ska man flytta barnet vid en viss ålder? Det är naturligt att sova med barn och tids nog när barnet är redo så vill denne sova själv i sin egna säng, det är en utveckling. Lyssna inte så mkt på vad man ”ska” göra och när, din make skrev ett bra inlägg om dessa så kallar experter. Gör det som känns rätt för er alla tre, gå på magkänslan.
Man ska göra det som funkar 🙂 Om det funkar fint för er och ni sover gott på detta sätt så ska/kan ni fortsätta så. Leta inte fel där inga finns… Men om det börjar trasslas och ni inte sover gott ihop längre – då är det läge att ta tag i det. Och det är aldrig för sent att få ordning på skutan, men det blir mer och mer jobb att vända dåliga trender ju äldre de blir 🙂
Vi körde Anna Wahlgrens standardmodellen, så vi fick in ett mat- och sovschema som funkade klockrent och dottern sov över alla nattmål vid fem månaders ålder (12-timmarsnatt alltså). Men jobbet med att få henne att somna själv klarade vi inte förrän hon var ca åtta månader, men det var först då vi upplevde att hon inte sov gott i närheten av oss längre. Lycka till hur ni än gör!
men skärp dig, klart hon kan fortsätta samsova med er!!
precis som nedan säger, det finns inga man SKA. Gör som känns rätt i ditt mammahjärta.
Vi har vägrat att lyssna på alla råd och tips, struntat i att läsa böcker om när vår son ska förväntas klara vad och så vidare. Istället har vi kört på känn och det har funkat kanon. Han sov i egen säng från andra veckan, i vårt rum tills han var åtta månader. Han har sovit 11 timmar utan att vakna varje natt sedan han var ca fyra månader. Allt som allt så är han en mycket självständig pojke som gärna stannar hos farmor hela dagen och så vidare. Och gosa kan man ju förresten göra på dagarna också.
Vad än du gör, lyssna aldrig på de som påstår att du får skylla dig själv om du har henne nära, även nattetid. Att små barn ska sova i egen säng är ett märkligt fenomen. Skulle de kanske bli klängigare, mer beroende etc. Nej nej, finns absolut ingenting som bekräftar den tesen. Däremot finns det de som gjort sina egna behov till en vetenskap, Anna Wahlgren är en av dem. Låt ditt barn vara nära, när hon vill vara nära. Tids nog kommer stunderna när hon vill utforska världen på egen hand. Och var så säker, även sova själv. Så. Lyssna inåt och lite på din egen känsla. Den visar rätt!
”Man ska” Det finns faktiskt inga man ska med barn. Gör det som känns bäst för er. Känner du några 15åringar som sover med sina föräldrar? Nope så oavsett vad ni gör kommer hon för eller senare att vilja sova i sin egen säng. Min sjuåring kommer fortfarande in till oss på nätterna ibland när han drömt mardrömmar eller bara vill mysa. Men han lägger sig i sin säng på kvällarna trots att han väldigt ofta sov i vår säng när han var mindre. Det är ni som bestämmer. Det är ni som ska må bra.