Calle har en liten egenhet som framkommit efter hand. I början trodde jag han var fullständigt galen. Sen blev jag riktigt arg. Nu kan jag ha kul åt honom.
När jag nattammade som mest precis när Penny kom. Så kunde jag ibland få ganska onda blickar och tunga suckar från Calle. För att hon väsnades. Jag blev såklart helt ställd och undrade om han var helt från vettet. Hon är ju ett spädbarn sådana låter. En annan gång satte han sig upp och tittade dumt på oss. ”Det där är fejk” sa han sen och syftade på Pennys gråt. Jag frågade om han hade tappat det helt. Han bemödade sig inte ens att svara utan somnade om direkt. På Gotland nådde det ändå sitt crescendo. Penny var förkyld och tre nätter i rad så väckte hon mig fyra och höll låda till sex. För att sen somna om och vakna för dagen vid halv åtta. Jag kunde inte somna om efter det tvåtimmars-racet utan var såklart helt slut. Då vände sig Calle om efter den tredje natten och frågade om vi kunde tänka oss att ta det lite lugnt så att han ”åtminstone fick sova till nio”.
Där brast det för mig. Jag röt till ordentligt Calle blev helt chockad och röt han med. Sen visade det sig att han pratar i sömnen. Självklart trodde jag till att börja med att det var en dåligt efterkonstruerad ursäkt men det visade sig vara sant. Jag började testa honom. I natt frågade han ”vad vi hade för problem egentligen”. Då ställde jag samma fråga retoriskt tillbaka. Då fick jag svaret om än luddigt att det var något problem med en kvarn.
Bara en sån sak.
Haha Jag skrattade högt 😀
Att det kan bli så katastrofalt efl i kommunikationen ibland!
Du kanske skulle kolla upp http://www.sleeptalkinman.blogspot.com Sjukt kul!!!
Skriv din kommentar Calle = amatör!
Jag har bl.a. blivit väckt av att min kille, försiktigt, öppnat mina ögonlock, förklarat att det varit ”en säkerhetsåtgärd” och sedan fortsatt att sova. Vid ett tillfälle vaknade jag av att han slet mig från min sida av sängen med sådan kraft att han själv hamnade i golvet. Påstod sedan att jag varit nära att helt försvinna i kvicksand… En annan gång vaknade jag av att han skrikandes gick upp på alla fyra för att såsom ur ett startblock ta sats för att hoppa över och förbi mig, rakt in i elementet – då skrikandes än högre eftersom han slagit sig. Den gången flydde han från grävlingar. Han duschar i sömnen, äter i sömnen och nyligen blev jag väckt för att hjälpa honom att leta sin vimpel (?) bland ytterkläderna i hallen. Man skulle kunna sälja biljetter till detta! Föreställning varje natt, och då menar jag varje.
Det är för övrigt ingen tonåring vi talar om. Karln är snart 40.
Som sagt: Calles konstrande = blahablaha.
Haha. Jag känner igen det här! Själv både går och pratar jag i sömnen så min sambo blir helt galen. En kväll låg jag och sov med den lilla tjejen i han satt och kollade på tv. Då hörde han mig viska hennes namn o sen skrika det och sen efter honom. Han trodde ju då att hon slutat andas men när han kom inspringandes så låg jag och sov. Då undrar man hur elakt ens undermedvetna egentligen är! Numera förutsätter han att jag alltid pratar i sömnen på kvällskvisten vilket kan leda till viss irritation när man faktiskt försöket säga något…;) men många skratt i efterhand ger det iaf!
Mitt ex var likadan och kunde vara riktigt uppkäftig i sömnen. Väckte mig mitt i natten och frågade om jag sov, blev riktigt provocerad av att jag svarade ja. När man väckte honom försökte han alltid spela vaken och spärrade upp ögonen.
Hehe .. stackars dig Anitha .. jag tror han menade på din fråga att Penny och du var riktiga prat”kvarnar” .. *lol*
Bara en sån sak .. som sagt . . 🙂
Kan bli intressanta nattliga diskussioner under hösten kan man tänka.
Sov så gott Anitha och låt maken sova till nio .. åtminstone .. hehe
*kram*
Birdien
Js, det är faktiskt inte så lätt att se om ngn pratar i sömnen alltid:))
hahaha gud så roligt. Jag går i sömnen, har gjort sen jag var barn. Ofta vaknar jag av att jag kryper mitt i rummet och skriker” Kan någon tända lampan snälla”. Jag är väldigt mörkrädd annars när jag inte sover också hehe, de e väl de där undermedvetna