Det vackra med gamla vänner är att vi är fastfrusna i en tid för länge sedan i våra liv. Vi kan se spår av åldrande i varandras ansikte men vi är fortfarande sjutton år. Vi leker vuxna i våra ofärgade sjuttonårs sinnen. Vi jobbar och har familjer men vi är fortfarande sjutton år i vårt inre. Lite bekommer oss av det som hänt i livet vi kommer alltid vara samma människor som vi var för länge sedan. Orubbliga i våra cementerade roller på gott och ont.
Nya vänner träffar man i en plats i livet där man hör hemma. Vår historia startar nu, ett oskrivet blad inga strukna streck över gamla oförrätter. Inga dåliga samveten, men inte heller okomplicerat. Färgade av vår miljö, våra roller och vår tid. Medvetna val utifrån varandra. Slumpen har aldrig tett sig här, vi har valt varandra för vi känner samhörighet. Den är fantastisk men aldrig oväntat.
Ibland tänker jag när jag tänker på alla dessa fina människor jag har en historia med eller skapar en historia med. Om de alla är en del av mig, då borde alla kunna vara en del av varandra. Men så är det inte. Vissa av mina vänner står inte ut med varandra. Men jag älskar dem båda. En inre intressekonflikt där den åldrande personen möter sjuttonåringen och de ser på varandra med oförstående blick. När blev jag denna människa sett från båda håll.
Åh, jag blir smått sentimental när jag läser din text. Hatar att se bakåt, av nåon anledning även om jag inte vill gå bakåt i tiden.
Känner väldigt mkt igen mig i att ha vänner som inte kommer överrens, alla mina vänner är så olika och ingen gillar nog direkt varandra. Tråkigt! hur får man vänner olika som natt och dag att komma överrens? Går de? Men jag har accepterat det, skulle inte vilja leva en dag utan mina väldigt olikfärgade vänner, dom är underbara.
Ett tips: skriv antingen ”vissa av mina vänner står inte ut med varandra. Men jag älskar dem ALLA” eller ”TVÅ av mina vänner står inte ut med varandra. Men jag älskar dem båda”. Som du skrev nu så låter det som att du försöker uttrycka dig allmänt om flera av dina vänner, men sedan avslöjar att det egentligen bara är två av dina vänner som du syftar på…
Fint skrivet och sant, mina gamla vänner från skoltiden kommer alltid att finnas som basen i mitt liv och mina nyare vänner är lite som grädde på moset , jag behöver inte blanda dem utan det ger sig naturligt.