Känns som en klassiker. Först julafton sedan förkyld till annandagen. All julstress går ur kroppen och förkylningen bryter lös. Har verkligen en hatkärlek till hela julen. Egentligen alla större högtider. Allt är så laddat men samtidigt så bräckligt, oddsen för succé är lika höga som för katastrof. Vi kan aldrig äga julen. Julen har oss i ett litet paket. Vi kan antingen välja bort den helt men vi kan aldrig äga den när vi väl valt den. Då blir den bara. Vi tror vi har koll, men nej. Jag uppskattar vardagens firande så mycket mer, de små små stunderna ingen prestige, inga förväntningar. Så mycket enklare att lyckas.
Julen ska ju vara barnens högtid men även där är katastrofen nära. Paketspeedade, övertrötta små, människor uppe långt efter läggdags. Katastrofen och succén går hand i hand även här. En julafton kan vara som ett microbröllop. Planering, inköp, organisation, stress, förväntningar. Dagen efter pratar man om den, men sedan inte för ens långt senare. Kanske först när nästa jul planeras.
Så julen var som jul är i stort. Härligt och horribelt samtidigt. Det känns på något sätt som den många gånger tar mer än den ger. Så här sitter jag nu sjuk och utmattad. Förstår ni vad jag menar, hur var er?
Love you dearly, men det heter inte ”för ens” utan ”förrän”. Vill inte vara så’n, men jag studsar varje gång jag läser det i din annars välformulerade blogg. Pöss!
Jag ser till att träffa familjen hela året och inte bara på julen….barn får nåt litet -bara för att! De inköpen går snabbt. Annars ser jag till att ge till mina syskonbarn under hela året.Om jag vill ge/bjuda de på nåt så väntar jag inte till jul. Jag är inte stressad och rätt så utvilad 🙂
Ja, precis så! håller med dig till fullo. Nu har jag dock inga barn, så jag kanske inte ska klaga på stress och förväntningar. Men dom kommer ju tyvärr ändå från alla möjliga håll, främst ska man vilja fira jul. Varför de? Jag har inte så stor lust egentligen, men de görs för att de ska göras och så är det med de. Den är lite småsöt ändå julen, men fasligt skönt den är över trots allt om du frågar mig.
Synd att du skulle bli sjuk, men kanske inte så kon stigt att man blir de. Krya på dig nu i mellandagarna och hoppas du får vila.
Jag är inte sjuk, men förstår hela himmel/helvete-grejen… Jättehärligt och jättejobbigt med familj i mitt fall, stunder av tokmys blandas med småpikar av föräldrarna (ska du äta så mkt? Är det inte dags för syskon – du fyller ju snart 34, fertiliteten sjunker! osv… Min syster börjar bråka med min kära – ngt okänsliga – mor och stämningen förstörs: min två-åring skrattar högt och stämningen är på topp igen. I år är vi glada att lillen är så stor och kan vara ”med” på riktigt, samtidigt saknar vi verkligen min fina mormor som gick bort under året. Alla känslor i kubik. Osv osv osv.
Jag blev sjuk redan på kvällen innan julafton, och fick stanna hemma själv när sambo och dotter gick till svärisarna för att fira jul. Så ja, jag fattar precis…