Herregud ibland blir jag helt matt. Jag skriver ett inlägg som uppmanar till att hjälpa fattiga ensamstående mammor /pappor att ge sig själva och sina barn en bra sommar. Så de slipper bränna hela årsbesparingen på några veckor som riskera regna bort. Insatsen är skyhög och oddset är ännu högre. Så de inte behöver slita lika hårt som Lindas mamma när dom har det tufft som det är ändå.
Reaktionerna hos vissa läsare är skrämmande. 3 av 14 kommentarer (vilket är en ganska hög procentuell fördelning) har överhuvudtaget inte förstått att det var det som var uppmaningen. De har tagit det till sig texten och totalt felanalysera det.Eller hängt upp sig på en detalj som är till för att runda av och sy ihop säcken men orelevant för kontentan.
Det säger någonting om läsare, om man skulle skala upp 3 av 14 och generalisera. Hur bräckligt det är. Hur övertydlig och pedagogisk man måste vara som ”skrivare” för att vara säker på att träffa rätt. Man väljer som läsare att många gånger utgå från sitt eget perspektiv och analyserar saker utifrån det sammanhanget uppenbarligen. Vi funkar väl så. Nu kommer jag svara dessa tre så de förstår vad jag menar.
Reaktionen jag kan vänta mig på det här inlägget kommer kanske att vara: sluta ta åt dig tål du inte kritik. Den är intressant för det finns inga som är så kritikkänsliga som läsarna själva. Speciellt när man med varandra börjar argumentera och kritisera i kommentarsfältet. Så jag är precis som er. Kom inte och säg något annat.
Emelie: Fint initiativ. Hoppas det dövar lite av det dåliga samvetet över familjens moderatröster.
Vad har det här med att jag röstar blått? Så du menar att Sossarna inte ”satte” Lindas familj i ett tält? Det var 1984. Där har du fel. Oavsett politisk färg så kvarstår problemet och här dövas inga samveten på grund av politisk färg. Empati kallas det. Emelie snälla utveckla vad du menar exakt. Jag tar gärna diskussion.
Bella: Åh, jag har kört runt och bott på många mysiga vandrarhem på Gotland! Det behöver inte betyda att man har det knapert, men kan vara enkelt på sommaren när man har barn med spring i benen. Lindatyper som ljuger och förskönar har vi väl alla träffat. Hoppas din Linda hette något annat i verkligheten.
Jag har aldrig påstått om att det är dåligt att bo på vandrarhem på Gotland. Dom är toppen! Metaforen i texten låg att vi aldrig hade stött på ”Lindafamiljen” på ett hotell. På vandrarhemmet satt en storasyster, lillebror och en ensam mamma i TV-rummet. Det gav mig associationer om Lindafamiljen som jag glömt bort. Den där familjen på vandrarhemmet kanske hade en grym sommar. Inte vet jag, men det kändes som att det vändes på slantarna när jag såg dem, det var det intryck jag fick av dem. Jag kanske läste av situationen fel. Oavsett är det irrelevant för sammanhanget. Nej hon hette Linda och varför hoppas du att hon hette något annat? Det är ett ganska vanligt namn. Om hon läste inlägget så känner hon säkert igen sig. Det är ju knappast så att Linda var någon” bad cop” här. LÄS IGEN det var ingen camping och vandrarhemsrecension.
Ingela: Men bara för att man är fattig behöver man inte vara en miserabel, arg och ”trashig” mamma. Man kan vara ett fattigt barn till en ensamstående mycket lycklig mamma. Eller kanske ett fattigt barn till två konstnärer som försöker försörja sig på sin konst. Det kan vara en harmonisk familj som har det svårt ekonomiskt. Jag tycker att det lätt blir väl mycket kliché om man förutsätter att fattiga barn = barn som till varje pris vill slippa ifrån sin ensamstående bittra, arga mamma. Det finns inga likhetstecken mellan fattigdom och dåliga föräldrar. Man kan mycket väl vara en mycket engagerad och kärleksfull förälder trots att man är fattig. Det är den ekonomiska situationen som är svår. Varför definierade du familjen på vandrarhemmet som en ”Lindafamilj”? Varför valde du att precisera att hotellet var fullt och att ni därför var tvungna att ta in på vandrarhem? Du får det att låta som att det är långt under din värdighet att ta in på vandrarhem – att det är lite sämre familjer som gör det. Vilka barn tror du är lyckligast? De barnen vars föläldrar är livrädda för att uppfattas som sämre om de inte tar in på flottaste hotellen – där yta alltid kommer i första hand. Eller de barn vars föräldrar tycker att det är helmysigt att semestra på vandrarhem eller i tält, där yta är ganska trist och där gemenskapen är viktigast? Min poäng är alltså att man köper inte lycka för pengar. Hur rik man är säger heller ingenting om vem man är som förälder.
Ingela Du kan inte ha förstått sammanhanget ALLS. Läs svar på ovanstående kommentar. Läs texten igen. Det här var inte heller en spekulation om lycka. Eller om ”hotellfamiljerna” eller ”vandrarhemsfamiljerna” är lyckligast. Det var en ren uppmaning till mina läsare att kanske dela med sig en av alla semesterglassar som inmundigas till dom som verkligen skulle bli så glada för en. Den glassen är den godaste på hela sommaren.
Jag har varit singelmamma men känner inte igen mig i bilden du målar upp om enföräldershushåll som fattiga, eländiga, med mammor som gråter och barn som stjäl. Jag har läst båda inläggen och alla kommentarer.
Man baxnar av din översittarton som jag är övertygad om att du är fullständigt omedveten om. Om jag var du skulle jag vara MYCKET försiktig med att uttala mig vidare om fattiga/ensamstående/invandrare/vandrarhemsgäster/tältare/adopterade/NK-maniacs/bloggare….(fyll på med valfri ”väl definierad folkgrupp”….)
Jag har tyckt att din blogg är den mest mänskliga och oförargliga av alla schulmannbloggarna men nu räcker det för min del. Du är aggressiv och rent otrevlig så fort du får mothugg, hur osäker är du egentligen? Jag blir mycket illa berörd av att under den gulliga ytan finns en total avsaknad av såväl självreflektion, normkritik som ens någorlunda hum om vad fördomar är för något.
Hej med dig!
Heja dig Anitha! Jag är så imponerad att du ens orkar blogga med så många idioter till läsare. Kan du förstå varför de följer din blogg om de har så mycket emot vad du skriver? Jag förstår det inte i alla fall.
Lycka till med lilla Penny som måste vara den sötaste bebis jag har sett, och tack för att du vill dela med dig av ditt liv.
Om du tycker att så många misstolkar så borde du kanske tänka mer på hur du skriver.
Jag är imponerad av att du orkar ta dig tid att svara alla människor! Man kan alltid tolka saker negativt, eller positivt! Uppenbarligen har flera av dina läsare svårt för att tolka något positivt!
Att du till flera av dina inlägg får göra ett nytt och förklara dig är tragiskt! Att alla klagar för att du röstar blått är bara det tröttsamt!
Jag tycket du har en jättehärlig blogg! Penny är otroligt söt (och alla frågor om Calle verkligen är pappan är idiotiska!!) , självklart behöver man inte hålla med om allt du skriver, men de finns ingen anledning att hänga upp sig på smådetaljet heller! Jag förstod precis vad du menade med ”Lindafamiljen” och att du uppmuntrar folk till att bidra med pengar är så bra!!
Ha en fantastisk sommar & så hoppas jag att alla gnälliga människor som bara tolkar allt på sitt vis låter dig vara!
”Ni tog in på vandrarhem för att ”hotellet var fullbokat”. Varför känner du att det är viktigt att dina läsare vet att ni egentligen tänkt bo på hotell?”
PRECIS, avslöjar dig själv och blottar din riktiga person 😉 Du är inget annat än ytlig och överlägsen andra ”vanliga” människor… jo föresten… du ÄR också onaturligt AGGRESIV men jag förmodar att det kommer från ditt ursprung 🙂
Du är ju en av de i ”invandrargruppen” ,enligt vissa – en utsatt grupp, så då kan du ju klassa dig till ”Lindatjejen” du med… sisådär allt handlar inte bara om hur det är ekonomiskt, där hamnade du med i den gruppen 😀 😛
Jag håller med Ulrika om att de kommentarer du kallar negativa är berikande i detta fall. Konstruktiv kritik gör texterna du skriver intressanta. Jag tänker att om jag bara skulle få glada tillrop för allt jag gör så skulle jag inte utveckla mig. Jag tror det gäller för alla. Men det är förstås skillnad på konstruktiva negativa kommentarer och nättroll men du verkar ogilla bägge delar.
Men herregud! Jag skulle också bli provocerad om jag skrev en text för att uppmärksamma nåt viktigt och det sedan blev en massa absurda diskussioner om min politiska färg och detaljer i texten som inte har något med kontentan att göra. För att en historia ska bli levande så skriver man ju en massa detaljer, men dessa behöver väl inte vara ett statement i sig? Att skriva att man bodde en natt på vandrarhem för att det var fullt på hotellet behöver väl inte betyda att man ser ner på vandrarhem eller människor som bor där eller att man är osäker på nåt sätt? Det är väl bara en detalj av många. Om man ska plocka isär en text på det sättet så finns det ju oändligt många saker att se undermeningar i, vilket blir fullkomligt absurt!
Hej Anitha
Jodå, jag förstod din poäng och att du hade de bästa ambitioner med ditt inlägg. Att du ville att alla skulle skänka en slant till mindre bemedlade medborgare. Jag tycker att det är ett trevligt initiativ men ändå vill jag bidra med en annan vinkling.
Jag tolkar dig som att du inte förstod min poäng heller, jag var uppenbarligen inte tillräckligt tydlig. Om du är intresserad av att förstå vad jag menade ska jag försöka förklara det bättre.
Om vi tänker att du byter ut ensamstående mammor mot familjer med utländsk bakgrund kanske det blir tydligare? Familjer med utländsk bakgrund är också en grupp som enligt statistiken betraktas som ekonomiskt utsatt/fattig.
Ponera att du hade sett en familj som såg ut att ha utländsk bakgrund sittandes i en soffa på ett vandrarhem. Utifrån att du såg dem kom du att tänka på ett barn från din barndom som också hade utländsk bakgrund. Detta barn ljög och stal en massa hela tiden.
Hon ville inte hem till sina föräldrar på kvällen och de verkade så elaka och korta i tonen när de hämtade barnet, du tyckte så synd om barnet som var tvungen att bo i denna familj. Men så hade din mamma förklarat att det var en fattig familj med utländsk bakgrund och att de hade så dåliga jobb och inte hade så mycket pengar (och att det var därför deras barn ljög och stal). Nu vill du gärna uppmana alla läsare att skänka pengar till alla fattiga familjer med utländsk bakgrund.
Jag säger inte att det är en dålig tanke, tvärtom. Det är självklart ett positivt initiativ. Men det kan sticka lite i ögonen när man buntar ihop människor – även om man gör det rent statistiskt, t ex människor med utlänsk bakgrund eller ensamstående mammor. Det är inga homogena grupper.
Dessvärre blir jag också provocerad när du får en massa gensvar som antyder att det är viktigt att berätta för sina barn att det finns sådana här fattiga familjer med utländsk bakgrund/ensamstående föräldrar och att man ska vara tacksam för att man inte har det som dem. Men att man ska tänka på dem och skänka dem en slant.
När man sätter sig över stora grupper av människor på det sättet och tycker synd om dem så bekräftar man ett vi-och-dem-perspektiv. Det är de bättre familjerna som tycker synd om de sämre. Det var också därför jag skrev om lycka. Det är inte alls säkert att den sedan generationer svenska kärnfamiljen med medelinkomst är på något sätt lyckligare/bättre än familjen med utländsk bakgrund/den ensamstående mamman.
Därför är det mycket svårt att ”synd-om-förklara” en grupp människor och skänka en slant för att förbättra deras sommar (det kan ju trots allt hända att de inte alls uppfattar sig som olyckliga och som att det är väldigt synd om dem). Då är det lättare att prata om politiska insatser för främja ett mer jämlikt samhälle.
Så det var min poäng, det är inte menat som kritik utan mer som en annan vinkling. Och jo, mina åsikter säger förmodligen någonting om mig och det är möjligt att man måste vara övertydlig och pedagogisk för att jag ska kunna förstå och inte felanalysera 😉
Hej. Jag har i vuxen ålder ”tagit om hand” en Linda. Hon blev min dotters vän och vårt hem vart hennes hem tillslut, eftersom hennes mamma inte klarade av allt. Det var missbruk inblandat och ”Linda” fick det mina egna döttrar fick hemma hos oss. Efter ett tag flyttade familjen, de ”var tvugna” att röra på sig. Jag är än idag orolig för hur ”vår Linda” har det. Jag förstår precis hur du menar. Allt är inte svart eller vitt.
Tack för du tog upp det.
Jag gillar när du kommenterar kommentarerna. Det gör din blogg levande tycker jag. Jag är inte så förtjust i bloggar som tar upp olika ämnen och sen blir det ingen uppföljning.
Som sagt, ditt engagemang och din vägran att rätta in dig i ledet och anpassa dig efter ”mamma trollen” gör detta till den mest läsvärda bloggen just nu tycker jag.
FP: Är inte helt säker på det här, men jag tror att det är medianinkomsten och inte medelinkomsten man räknar med och i så fall elimineras det problem du nämner. För övrigt är jag också för frihet men det är ju så att stora klasskillnader ofta medför att valfriheten kraftigt begränsas för dem som tillhör en missgynnad grupp.
Jag blir också matt när jag läser dessa bitska kommentarer. Får man inte ta upp vissa ämnen om det finns andra ämnen som är 10 ggr värre? Det betyder väl inte att man inte håller med om att det finns andra jättestora orättvisor! Kraven på bloggare känns helt orimliga, otroligt att ni orkar fortsätta. Jag tycker att det var en intressant och mänsklig berättelse ur ditt liv som var fint beskrivet och visade på stor förståelse för andra människor. Mer än man kan säga om dessa missförståndsmänniskor. Men jag tror också som nån skrev, att folk utan avundsjuka och utan behov att ständigt kritisera, bara läser och gillar dina inlägg utan att själva skriva. Kram
Misan, är fullt medveten om FN:s definition, behöver dock inte tycka att det är en bra definition. Jag är helt för en väl utbyggd välfärd som ser till att människor förutsättningar påverkas av deras bakgrund i så liten utsträckning som möjligt. Många undersökningar visar att det är just bristen på frihet som får folk att må dåligt, inte hur dåligt de har det jämfört med andra. Därför har jag svårt för denna fixering vid just klassskillnader. Ta EU:s definition på barnfattigdom: familjer vars inkomst är mindre än 60% av medelinkomsten. Vad säger det egentligen? Ponera att det finns ett fåtal extremt rika människor (vilket faktiskt är verklighet), dessa drar upp medelinkomsten väsentligt, och måttet blir därför inte helt applicerbart på verkligheten.
Herregud så utrolig mye dumme folk og kommentarer. Les hele teksten, den er ærlig og har et godt sluttpoeng. Intet mer!
För det första tycker jag att inlägget som födde debatten var ett mycket bra inlägg. Du skrev om ett problem som vi nog alla har upplevt; känslan av att som barn inse att alla inte har samma förutsättningar, uppväxtförhållande och syn på rätt eller fel. Jag minns det själv och jag minns hur jag, precis som du, ville släta över det och inte riktigt kunde förstå förrän flera år senare.
Att det finns läsare som hänger upp sig på meningar som att ”hotellet var fullt och därför tog vi in på vandrarhem” är ju att leta fel och något att störa sig på. Att bli så provocerad av en så liten sak tyder bara på bitterhet.
Tycker du skriver bra och mänskligt och därför gillar jag din blogg. Lycka till med allt och med ursöta lilla Penny!
Fast jag tycker att Ingela här har en riktigt bra poäng, som kanske inte nödvändigtvis är riktat till dig personligen (vet inte varför du alltid tar diskussioner som ett påhopp mot din person?) utan snarare tillför ytterligare en dimension till diskussionen: att man inte alls behöver vara trasig för att man är fattig.Varför blir du så arg över det påpekandet?
Sen reagerade jag precis som Ingela på ditt förtydligande att ni tog in på vandrarhem för att ”hotellet var fullbokat”. Varför känner du att det är viktigt att dina läsare vet att ni egentligen tänkt bo på hotell?
Förstod också budskapet i det du skrev men förstår inte heller att du ska gå igång på ”negativa” kommentarer om de resterande 11 av 14 var positiva ta de istället vet jag. Känns som det blir så förstorat härinne och det utan grund, trist.
Jag blir lite less, visst tycker jag att det är hemskt att det finns barn som har det sämre än andra. Och jag tycker det är jätte viktigt att ska ha en kostnadsfri skolgång/utbildning så att alla barn oavsett samhällsklass ska ha rätt att utbilda sig.
Tro mig, det är rätt unikt i Sverige.
Men jag tycker det är otroligt hemskt och sorligt att man gör en sån stor grej av att alla barn inte kan få lyx semester varje år.
mat, utbildning, kärlek, säkerhet. Det är viktigast.
Fattigdom i Sverige kan man inte jämföra med t.ex. Haiti.
jag tycker du skrev ett jätte bra inlägg Anitha och jag missförstod dig inte.
Men vad jag tycker är mycket värre att man varje dag läser om barn som utsatts för sex/våldsbrott. I vårt ”trygga” Sverige.
Det gör så ont i mig att det finns barn som inte får skydd och till och med blir utnyttjade av de egna föräldrarna.
Så jag tycker inte att det är så hemskt att ha en ”billig”/ingen semster så länge barnen har mat på borde och får gå i skolan. Och självklart känna sig trygga.
När vi pratar om fattigdom i Sverige skrattar resten av världen.
Det är ingen kritik till dig Anitha, jag vill bara visa de som hakar upp sig över ljust den här frågan borde se det i ett större perspektiv.
Helst av allt skulle jag vilja bygga en ö, ta dit alla barn som är utsatta och överösa dem med kärlek och säkerhet.
Folk är idioter Anitha. Det är det mest konstruktiva jag kan säga.
Förresten så är det väl inte att hänga ut någon bara för att man väljer att svara på dennes kommentar som alla redan ändå kan se?
Bara håll käften alla ni som envist verkar jobba stenhårt för att missförstå Anithas, för eran skull, redan förenklade inlägg för att riktigt få fram poängen.
Anitha du kan tala för dig själv det vet jag, men om du skrivit detta jag skriver nu hade du väl fått Anthrax besmittade brev hem av bloggläsarna.
Och det finns inga fucking synvinklar i denna text för läsarna att diskutera!
Det var som Anitha beskrev det: En hårt arbetande morsa som sparat och sparat för att hon ville att hennes barn skulle få en rolig semester som inte riskerar att ruineras av regn. Att familjen hon såg i vandrarhemslobbyn säkerligen var världens lyckligaste vet vi inget om, men det var de som av okänd anledning fick Anitha att minnas tillbaka.
Allt hon ville få fram var väl att det hade varit en god idé att underlätta för alla dessa morsor vars semesterlycka hänger på vädret genom att skänka pengar or what not. Lyfta oron från deras axlar för en stund helt enkelt.
Kan vi inte bara ta saker för vad de är här i bloggen utan att ifrågasätta minsta detalj? Kan vi inte försöka se helheten? Fria snarare än fälla?
Jag vet inte hur jag ska skriva det här så att du inte ska missförstå mig. Den här texten gjorde att jag gillade dig. Jag vet inte exakt vad det var, men du blev plötsligt mänsklig för mig.
Jag gillar att du vågar visa att du bryr dig om kommentarer. Att du tar upp dem i bloggen. Det blir en kommunikation och det är trevligt. Du vågar visa att du tar illa upp, att du känner.
Jag gillar att du är dig själv och (det är det här som kan låta illa) röstar blått. Inte för blåhetens skull, utan för att du röstar blått när du är ingift i en väldigt röd familj. Det visar på integritet, eget intellekt och eget ställningstagande.
Jag gillar att du uppmanar till eftertanke och givmildhet.
Ja, jag gillar bara tonen i ditt inlägg. Jag blev glad, på något sätt.
Jag reagerade också på det sätt du valde att avsluta ditt inlägg. ”Förr förra sommaren när vi var där så bodde vi på vandrarhem en natt. Då det var fullbelagt på närliggande hotell.” Varför känner du dig tvungen att tala om varför det ”bara” blev ett vandrarhem? För mig föll hela din goda ambition där. Det blev istället ett tillrättalagt inlägg, ängsligt och bajsnödigt. Sedan tycker jag det är fascinerande hur arg du fortfarande blir på oss som kommenterar. Arg, argare, Anitha Schulman?
Nora: du har fel. Barnfattigdomen har inte ökat och frågan är inte alls lika enkelspårig och simpel som Juholt vill få den till. Siffrorna beror till en mycket stor det på att så många invandrarfamiljer tvingas leva på bidrag. Läs på tack.
Om 3 av 14 läsare enligt dig ”feltolkar” det du skrivit, vad säger det om dig som skribent? Kanske är du inte så pricksäker som du själv tror. Det är klart att du har tolkningsföreträde för det är dina texter, men lyckas du inte leverera budskapet så kan du inte skylla på läsarna jämt.
Jag tänker inte säga att du inte tål kritik för du har inte blivit ett dugg kritiserad här. Jag tycker faktiskt Ingela och Bella tillförde kloka åsikter till det du skrivit. Du borde inte beklaga dig och skriva att du blir matt när du får genomtänkta och välformulerade kommentarer. De berikar liksom din blogg. Ibland verkar det som att du ser väldigt svart-vitt på dina kommentarer. Antingen håller man med eller inte.
Tyckte om ditt ”Linda inlägg” igår. Det jag tycker är trist är att du tar till en sådan defensiv och otrevlig attityd ifall du inte får 100% medhåll. Detta gör att jag överväger att sluta läsa din blogg, vilket är synd då jag kan missa små guldkorn…
Att fattiga skulle ta saker mer än andra eller?
Att vara rik är att vara lycklig? Stämmer det?
Att rika tycker synd om fattiga i det nya Sverige och gör privata donationer är det vår USA väg att gå nu 2011?
Jag tycker din text i går var det absolut bästa du skrivit!
Jag förstår denna text likaväl som den förra.
Du är fantastisk punkt!
Men snälla. Varje gång något i denna stilen skrivs skylls mycket på moderaterna. Jag röstar på moderaterna och mitt liv ser ut såhär:
1) röstade 2006 på moderaterna. Var då student. Hade under två år varit arbetslös. Fick igen som helst hjälp (hej sossar, ni bryr er verkligen om vi nu ska gnälla..)..
2) har nu ett vikariat. Har en lön på 21 300.-/månaden. Inte fett i plånboken med andra ord.
3) blir i december arbetslös igen. Fy vad det svider.. Men skulle aldrig skylla över min tillvaro på regeringen.
Så. Moderaterna är knappast bara för rikt folk, och har inte ett skit med det som skrevs. Gud vad folk är bittra och gnälliga.
Du och din blogg måste ha begåvats med bloggsfärens minst intelligenta läsare som tolkar som de själv önskar mellan raderna på dina inlägg. Det här är ett viktigt ämne som inte behöver svärtas ned av alla ”förstå-sig-påare”, anser jag i alla fall. Ditt förra inlägg beskrev ämnet väldigt bra!
Det mest tragiska med hela den här debatten är ju att folk, på allvar, tycker att fattigdom har med semester-aktiviteter att göra. Det är lyxproblem, förstår inte folk det? Fattigdom är när man inte har råd att bo kvar, inte har råd att ge mat till sina barn och sej själv, inte när man inte har råd att åka till Kreta eller i alla fall åka på husvagnssemester.
Om man ser till sol-semestrar var väl min familj annars jävligt fattig när jag var liten, för vi åkte inte på charter förrän jag var nästan 12 år. Och tro mej, jag har inga bestående men av det.
Anithas inlägg var bra och har ingenting med politik att göra. Man kan vilja hjälpa folk att ha det lite bättre utan att för den sakens skull vara tvungen att byta parti-tillhörighet.
Och till Ingela – Har fattigdom och dåliga föräldrar absolut ingenting gemensamt? Jag skulle tro att du har fel i det avseendet. Man är ingen bra förälder om man skaffar barn in i fattigdom, då är man en egoistisk förälder. Naturligtvis behöver barn kärlek, men man blir inte mätt på kärlek, tyvärr.
(Och ja, jag är medveten om att alla inte är fattiga när de skaffar barnen, men många är det och ser föräldrapenning och barnbidrag som ett sätt att försörja sej, sorgligt nog.)
Folkpartist med…. Du känner alltså inte till FN:s begrepp ”relativ fattigdom”? Jo, det spelar visst roll hur stora klyftorna är. Sett i ett globalt perspektiv är det ju få (om ens några) barn i Sverige som lever i verklig fattigdom. Däremot är det ett växande antal barn som lever i fattigdom i förhållande till hur övriga barn i Sverige har det. Om man under sin uppväxt har precis så att man får äta sig mätt, har tak över huvudet och kläder såpass att man inte fryser så känns det naturligtvis värre om de flesta andra barn lever i ett överflöd än om det är normalsituationen för de allra flesta barn i ens omgivning. Alla mår bättre i ett mer jämställt samhälle. För övrigt tycker jag att Nora uttrycker det bra. Politik har visst med saken att göra. Om man upprörs över att allt fler barn lever i fattigdom är det ju jättefint att man vill göra något åt det, men för att situationen ska förbättras för dessa barn mer än bara rent tillfälligt måste man fundera på VARFÖR barnfattighdomen ökar.
Haha, välkommen till bloggvärlden 🙂 Människor tolkar allt man skriver som de själva tycker..Rätt tröttsamt men rätt roligt, ibland men till slut blir man trött och får rensa ut trollen. Kör på girl! Kram
Hej Anitha,
Vad kul med svar! 1984 var det (s) som regerade, mycket riktigt. Och ja, ”problemet” kvarstår oavsett politiskt färg på styret.
Det finns, har funnits och kommer alltid finnas klyftor oavsett om det är 1984, 2011 eller 2032. Så långt tror jag vi är överens.
Sedan kan man antingen, som Alliansen, driva en blåögt förljugen var-och-en-är-sin-egen-lyckas-smed-alla-har-samma-förutsättningar-politik som de facto ökar skillnaden mellan fattig och rik, sjuk och frisk på ett inhumant och sverigesplittrande sätt.
Eller så kan man sträva efter att minska dessa klyftor, se längre än sin egen duntäckta verklighet och sluta upp med att så ogenerat dela upp befolkningen i vinnare och förlorare.
Alliansen har ju gjort allt annat än att sluta upp kring samhällets utsatta grupper sedan de tillträdde. Du kan gärna få plädera för motsatsen?
Empati är ett vackert ord som dessvärre sällan gör skillnad. Politiska beslut däremot. Ställ dig utanför Stadsdelsnämnden en fredagseftermiddag och hör efter om inte annat.
Men snälla Anitha, folk måste väl få diskutera din text ur olika synvinklar utan att du ska bli irriterad och börja försvara dig. ”Bella” berätttade bara att hon tyckte det var mysigt med vandrarhem på gotland samt poängterar att även folk med pengar kan gilla det, och så hänger du ut henne och blir arg.
Skriv din kommentar här!
Du skriver om ämnet så bra Anitha. Det berör och man stannar upp och tänker till. Min dotter ringde upp förut och hade läst det du skrivit och hon blev precis lika berörd. Skit i alla andra. BRA SKRIVET ANITHA MYCKET BRA
Om vissa av er ändå ska envisas med att ta upp politik kanske det vore på sin plats att ta upp mer konkreta exempel än den gamla utjatade frasen om att de röd gröna står för en mer human politik. Det är inte så övertygande när det inte kommer någon fortsättning nämligen. I övrigt är väl just klassskillnader helt orelevant i de flesta sammanhang. Stora klyftor säger inte speciellt mycket om hur de som har det sämst har det. För det är väl nånstan det som är betydelsfullt, var den lägstanivån ligger på och om det är acceptabelt. Jag går knappast runt och mår sämre för att Bill Gates tjänar extremt mycket mer än mig, han får tjäna hur mycket han vill.
Jag förstår inte att folk alltid hitta något att reta sig på. Visst ska man kunna diskutera och ha olika åsikter om saker men vissa kommentarer är ju bara elaka. Om man nu stör sig så mycket på och provoceras av vad någon skriver kanske man ska låta bli att läsa.
Jag läste precis igenom det förra inlägget och tyckte (precis som andra läsare ser jag) att det var ett väldigt viktigt ämne att ta upp. Särskilt eftersom banfattigdomen enligt studier ökar idag.
Du är bra tycker jag! 🙂 Ta hand om dig och ha en fin sommar på Gotland.
Låt elaka personangrepp rinna av dig! 🙂
precis som nora redan har sagt, så har ju emelie en jävligt bra poäng.
Överklassen har alltid älskat att idka välgörenhet. Att välgörenhet behövs är nämligen ett bevis för att deras politik fungerar. Fler som behöver och fler som har överflöd.
Varför inte se till att alla har det bra?
Anitha vad bra att du kommenterar kommentarerna . Jag har ofta undrat vad ni bloggare tycker om kommentarerna. Perfekt.
Förövrigt håller jag med dig till 100 %
Jag förstår precis vad du menar, Anitha! Tycker du förklarar det väldigt bra och sakligt.
Men tro inte att 3 av 14 läsare generaliserar, dömer och drar egna slutsatser. Jag tror snarare det är så att om man hör till den kategorin som läser och missförstår, så blir man upprörd och mer taggad att skriva en kommentar. Alla vi andra som läser och håller med, känner inget behov av att skriva något. ”Hälsan tiger still”, som det heter.
Tycker att du har en grym blogg och är väldigt duktig på att sätta ord på dina tankar, även om jag inte alltid håller med dig…
/Lisa
Det är trist att det ska överanalyseras. Jag förstod direkt vad du menade och lade inte mer fokus på det du hade skrivit, inte mer än att jag tycker att det var en bra skriven text. Tycker att det är tråkigt att du får ta kritik för vad du röstar på. Det är varje persons rättighet och vad man röstar på har ingen annan med att göra, det är det som kallas demokrati. Jag har precis skickat iväg en hel del leksaker till projekt Playground som jag kom i kontakt med tack vare Calles blogg. Jag köper en hel del till mina barn och jag sticker inte under stol med att det dövar mitt samvete lite att skänka bort lite av barnens saker när de har så mycket och tröttnar på sakerna. Men då ställer jag mig frågan, är det då inte bättre att jag gör det och det kommer till nytta än att jag i hemlighet slänger saker för att det inte ska märkas att jag skämmer bort mina barn. Jag kommer aldrig att be om ursäkt för att vi har det bra men jag kan hjälpa till och bidra till de som har det sämre och jag tror att det var precis det du var ute efter i ditt inlägg fast du skriver lite mer för att vi läsare ska få ta del av dina historier. Sluta inte med det för vi är många som gillar det du gör.
Tycker att det var ett mycket bra och viktigt inlägg du skrev Anitha!
Sedan på slutet så länkade ju du till Aftonbladets debatt artiklar om fattiga barn i Sverige.
Mycket viktigt att ge ett bidrag om man har möjligheten till tex Majblomman.
Detta är ett känsligt och mycket viktigt ämne!
.
Min enda tanke är att du Anitha inte verkar må så bra, då du alltid överreagerar och gör stans historia så fort du inte får medhåll..Någonting med dig känns ängsligt och otroligt sorgligt..Lycka till
Nu tyckte jag att en av kommentatorerna påstod att man har mer gemenskap i ett tält.
Om man tror det så ska man försöka tälta med mig!!! ;o)
Ungar bryr sig nog inte om hur de bor bara de blir lite aktiverade.
Så tror jag.
Sen är det fan inge fel på att välja hotell framför vandrarhem, husvagn före tält. man bor väl som man trivs bäst?
Jag väljer bekvämlighet och det har inget med politik att göra. Förmodligen tjänar jag mindre än medelsvensson oxå men vill jag göra nåt så sparar jag hellre än gör det budget.
Mitt val!
Jag menade givetvis att det aldrig är lätt att vara ”fattig”… och kommer man från en socialt ekonimsk utsatt familj kanske man aldrig kan få lära sig att önska sig något eftersom mamma el pappa aldrig någonsin har råd.
Det är faktiskt lätt att missförstå en skriven text. Jag tycker att du har många poänger MEN jag är ensam med två små barn och inte jättemycket pengar. Ett höstlov semestrade vi på Gotland eftersom Gotland i november är jättebilligt. Det var en supermysig semester ändå. Men om jag hade suttit i tv-rummet på vandrarhemmet med mina två barn och du hade kallat mig en ”Lindafamilj” hade jag blivit ledsen eftersom du just beskrivit hennes familj som trasig och med många problem. Där känner jag inte igen mig alls. Trots ensam, utan pappa som bryr sig och utan pengar på banken.
Emelies kommentar är ju inte helt oförståelig efter den senaste utredningen man gjorde på Rädda Barnen (mer om den finns att läsa här: http://www.dn.se/ekonomi/barnfattigdomen-i-sverige-okar ). Faktum är att klyftorna har ökat sedan alliansen tog över makten. Men med det sagt så är det klart att det även fanns fattiga människor tidigare, även under sossarnas tid.
Självklart är det sympatiskt att belysa problemet och att vilja stötta ensamstående mödrar som har det kärvt och barn som inte har möjlighet att ha ett riktigt landet-sommarlov. Men jag tror det är viktigt att också framhålla VARFÖR det är såhär.
Det går direkt att jämföra med det fruktansvärda TV-programmet från USA; Extreme Home Makover där man hjälper utsatta familjer. Men aldrig belyser man VARFÖR människor hamnat i dessa olika situationer och att det här grundas i den otroligt bristfälliga socialpolitik som finns i USA.
Jag tror man ständigt bör påminnas om att vi tillsammans kan hjälpas åt att göra något åt dessa utsatta familjer, och det gör vi inte bäst genom välgörenhet utan snarare genom en mer human politik.
hmmm… jag tänker lite så här faktiskt att vi lever i ett jäkligt knepigt samhälle ska ni veta, vilket ni säkert redan vet. Där det definitivt inte är lätt att vara utan pengar, läser man aftonbladet är det stora rubriker om barnfattigdom. vilket drabbar dessa familjer hårdast under sommaren eftersom skola och förskola stänger. Jag tror att det var lättare att vara ”fattig” 1984, samhället är hårt idag och lycka förknippas ofta med materiell status idag. Jag gick i träskor och mysbyxor till skolan, idag tjatar nioåringar om att de vill ha iphone. Det klart att pengar underlättar livet, det måste vi ju alla erkänna. Men känslan av att få kämpa lite för att faktiskt få något, tycker jag att man ska ge till sina barn även om man är ”fattig” eller ”rik”. Sedan tror jag att man blir en arg och ledsen mamma om man måste oroa sig för varenda krona, och inte kan ge det där lilla extra till sina barn. Slutligen barnfattigdomen idag är en politisk fråga och vem som är kapabel att lösa den, det är ju inte Reinfeldt iallafall.
Emelies kommentar är ju inte helt oförståelig efter den senaste utredningen man gjorde på Rädda Barnen (mer om den finns att läsa här: http://www.dn.se/ekonomi/barnfattigdomen-i-sverige-okar ). Faktum är att klyftorna har ökat sedan alliansen tog över makten. Men med det sagt så är det klart att det även fanns fattiga människor tidigare, även under sossarnas tid.
Självklart är det sympatiskt att belysa problemet och att vilja stötta ensamstående mödrar som har det kärvt och barn som inte har möjlighet att ha ett riktigt landet-sommarlov. Men jag tror det är viktigt att också framhålla VARFÖR det är såhär.
Det går direkt att jämföra med det fruktansvärda TV-programmet från USA; Extreme Home Makover där man hjälper utsatta familjer. Men aldrig belyser man VARFÖR människor hamnat i dessa olika situationer och att det här grundas i den otorligt bristfälliga socialpolitik som finns i Sverige.
Jag tror man ständigt bör påminnas om att vi tillsammans kan hjälpas åt att göra något åt dessa utsatta familjer, och det gör vi inte bäst genom välgörenhet utan snarare genom en mer human politik.
Helt rätt! Jag förstod precis vad du villa komma fram till i förra inlägget och tänker omgående ”dela med mig” av min semesterkassa så att en familj kanske kan pusta lite från vardagens oro och bekymmer. Mycket bra inlägg, både det förra och detta. Ibland förstår jag mig inte på människor och hur de ska hitta hemskheter i fantastiska uppmnaingar.