Vi har storstädning i garderoberna här hemma. Hittills har vi lyckats få ihop fyra svara sopsäckar att lägga i klädcontainern.
Calle fick ett infall i morse och jag pigbackade på det. Vi funkar så. Någon måste inspirera den andra då är båda med på tåget. Vi kommer sällan på saker samtidigt eller förhandlar med varandra om det ena eller andra. Någon av oss kommer med en propå och den andra köper direkt.
Man ska inte glömma att jag rensade några hyllor precis när jag kom hem från BB men ändå lyckades jag få ihop det här lilla berget.
Vi förhandlar ju som sagt inte med varandra men herregud vad jag förhandlar med mig själv och jag är världens bästa på att köpslå med mig själv när det kommer till att spara på onödigheter.
Jag har varit tvungen att sätta upp en regel mot detta beteende. Har det legat orört i ett år så ska det slängas. Undantaget är dyra festkläder och ett och annat nostalgiplagg. Men så förhandlar jag in ett gäng plagg direkt till nostalgiplaggen som egentligen inte hör hemma där. Så då tar en sållning till direkt efter den första. För att markera för mig själv att jag försökte fuska. Jag skäms för mig själv och förklarar i huvudet hur jag resonerade för att de plaggen hamnade där dom gjorde. Min stränga sida fnyser åt mina tafatta ursäkter. Jag är fruktansvärt kompromisslös mot min ödmjuka lumpsamla-sida. Nolltolerans råder. Jag leker Lyxfällan med mig själv. Är både Magnus och Patrik och usla paret som behöver en uppsträckning. Är ni likadana?
Men så helt plötsligt hände något oväntat. Jag hittar jag plagg på ett märkligt ställe i garderoben som inte är avsatt för kläder utan annan nostalgi. Där ligger min relativt nyinköpta täcker-allt-Zara-skjorta i lila och ett par gamla Bikram Yoga shorts. Skjortan har jag letat efter men jag har verkligen inte lagt den där. Det skulle jag aldrig komma på. Jag frågar Calle om han vet hur den hamnade där. Han ser fruktansvärt förlägen ut. Jag frågar varför. För jag tycker den är jätteful men ville inte såra dig. Säger han. Det där var ingen ”Humble brag” för att använda sig av Twitterspråk. Det där var en ”Humbly hate”.
Skjortan ser ut att vara skitsnygg!
ett plagg som det Amanda skrev om, som killen ogillar skarpt men man själv använder ändå?
Det verkar vara överkonsumtionsjävulen som drabbat er. Tänk efter före, så knakse vi kan rädda vår planet
Grattis på mors dag!
Jag är precis likadan som du Anitha! Har alldeles för mycket kläder som upptar mina garderober som ALDRIG används. Ibland får jag infall och kan rensa, men det sker inte mer än ett par gånger per år (pinsamt). Men jag har kommit på ett system för att få bort kläder (och även saker) som bara tar plats men som sparas av nostalgiska skäl. Jag fotar dom. Sen kan jag skiljas från dem mycket mycket lättare… 🙂
Oj woopsidaisy!! En fråga… Du kanske tycker jag är jätte-knas men hittade din blogg i förrgår å sträckläste … skulle vilja fråga dig om råd vad gäller några saker du tagit upp, men känns så utelämnande att ställa dem här i kommentera-fält. Kan jag komma i kontakt med dig via mail? Förstår om du inte pallar liksom, men jag frågar :). /J