Sen hela surdegsbakandet övertogs av männen någon gång för tre år sedan har det liksom gått en inflation i ämnet. Nu i sommar finns det till och med ett surdegshotell på Söder i Stockholm. Till för alla ängsliga män som inte vill låta sina surdegar fara illa under semesterveckorna, utan ny näring. Vad mig anbelangar så har man bakat surdeg i flera tusen år men det har inte funnits ett surdegshotell för ens nu.
Man kan göra det mesta till en vetenskap/galenskap bara man nördar in sig tillräckligt mycket i något.
Detsamma gäller graviditet, barn och barnafödande. Jag tror jag mådde som sämst när jag visste mest. Under hela min ”missfallsperioden” kunde jag ALLT beträffande ägglossning och befruktning etc. Men jag blev inte gravid ändå. Likaså de första 12 veckorna in i graviditeten. Jag läste på allt och oroade mig ständigt. Gick och kände in kroppens signaler och var försvagad av min kunskap. Den förvirrade magkänslan så jag tvingade mig själv att sluta. Åtminstone byta fokus och tagga ner. Jag läste inte ALLA kapitel i alla böcker och jag googlade inte på ALLA symptom.
Gud så mycket lättare allt blev! Jag slutade akta mig för att leva och det tror jag livet i magen mådde gott av.
Ibland så måste man tänka att man gjorde barn och bakade bröd på 1100-talet också och det blev ju bra då med. Åtminstone så står vi ju här idag hela och rena. Och man hade väl inte en 1000-del av den kunskap och kompetens vi har idag.
Jag tror inte att några missbruk är bra av någotslag. Oavsett om det är chattning på mamma-forum eller surdegsfanatism. Men små små mängder av någotdera har inte skadat någon.
Hello.
Jag har inte läst en enda bok om barn eller graviditet eller förlossning.
Jag vet vad kärlek är.
Jag vet hur man delar med sig av den.
Mina två barn lever ändå och är toppenfina.
Ängsliga föräldrar som gått vilse i litteraruren är en pina.
Både för sina barn och sin omgivning.
Det är min åsikt.
Puss!
Min dotter är 9 månader och jag har fortfarande 12 kilo av 22 att gå ned!! Vägde 55 från början, 167cm lång, så jag är ingen tjockis. Men ibland är det svåååårt att gå ned. Jag tränar också. Med mina andra två barn så har jag inte gått ned de sista kilona förrän jag SLUTAT amma.
Nej sluta klanka på surdegsbrödsbakande män, tänk om min man skulle sluta baka…. vad händer då??? Trist butiksbakat från ICA eller Pågens flerdagsgamla torra bröd, nej höj dem till skyarna, gör dokusåpor om dem och ge dem förtur i krogkön – vi kvinnor njuter ju, äntligen lite rättvisa här i världen 😉
Jag håller med dig till en viss del, hysteri gör ju ingen nytta. Samtidigt tycker jag det är viktigt att uppskatta det faktum att vi ÄR mycket kunnigare idag. Ta exempelvis graviditet och alkohol, eller graviditet och rök. Förut hade man ingen kunskap om vilken påverkan detta kunde ha på fostret, medan vi idag kan tacka det moderna samhället för forskningens framgång. (även fast det råder delade meningar om även detta så klart)
PS Håller med dig dock i dina resonemang här. Letar man efter sjukdomssymptom eller oroar sig i onödan så kommer fan själv och biter en i häcken till slut. Jag har 5 missfall i bagaget och Elisabeth kom till när vi slutade försöka och gav upp tanken på ett till barn.
Sandra: Urban Deli vid Nytorget har startat surdegshotell. För 200 kronor i veckan matar de din surdeg och ser till att den mår bra tills du är tillbaka från semestern. Galet! Det tar ju faktiskt bara 5 dagar att göra en ny.
Anitha: Måste bara få nörda lite. Vi bakade inte med surdeg i Skandinavien på 1100-talet och barnadödligheten var nästan 60% vid samma tid. 😉 Kram från grannen som är arkeolog och har en karl som skrivit sitt examensarbete i arkeologi om just bröd! Hi hi
Hej!
jag har följt dig (eller vad man ska säga) sen den tiden du fick missfall… det ungefär då jag också fick det. kände mig piss och det kändes skönt på nåt sätt att läsa om en annan som gick igenom samma sak.
sen på något sätt glömde jag bort att läas din blogg och kom att tänka på dig för någon dag sen och då ser jag att du fått barn! jag började gråta av lycka, det kändes sååå bra!! jag har dessvärre inte blivit gravid igen sen missfallet, men jag antar att allt har sin tid. jag har slutat läsa om alla symptom och ägglossning och så vidare och mår lite bättre.
och på den där bilden som är tagen på exakt samma plats tre år i rad och du skriver att du är så lycklig nu… man ser det på er och jag bara längtar tills jag och maken når samma tillstånd någon gång.
önskar dig och din familj stort lycka till och det bästa i världen!
kram D
Nu känner jag mig ganska dum, men jag fattar INGENTING.
Vadå surdegshotell? Ska man ta med sig sin surdeg dit då? Lämna in den medan man bor på hotellet? När tog männen över detta? Tar det lång tid att baka med surdeg. Så många frågor..
Jag måste ha missat något stort! Det är det SJUKASTE jag har hört på länge!
Man ”matar” ju degen varje dag med lite mjöl och vatten. Män i Stockholm (läs Södermalm) har gått bananas och det finns surdegshotlines och bakkvällar/kurser/hotell. Ja man lämnar in degen där och betalat typ 100 kr i veckan för att få den matad och ompysslad. Degen är 2010-talets tamagotchi.
/Anitha
Hej!
Tack för en bra blogg! Gillar att du inte bara skriver om barn utan även om ytliga ting 😉
Du som har läst på – vad vet du om VelaShape II som bla finns på Akademikliniken? Verkar vara dyrare än den behandling som du har påbörjat men behöver ju inte vara bättre för det.
Lycka till! Hoppas verkligen det ger resultat – så finns det hopp för oss andra med celluliter!
Var i Mexico Los Cabos för några år sedan och där jobbade de hårt med Vela Shapen. Så jag om någon blev överlycklig när Akademikliniken tog in den.Gick på konsultation men den verkade också mest kavla ut i tre olika steg, hetta, knåda, peela. Dessutom sjukt dyr. Ca 36 000 kr per år skulle man behöva lägga ner på sina lår. För att inte tala om all tid…
/Anitha
Håller med dej helt. Så där tänker jag ofta, båda när jag varit gravid och med barnen. Att veta allt gör en ju helt knasig till slut. När jag var gravid och berättade för mamma om bebisens olika utvecklingsfaser sa hon ofta ”sånt där visste vi inte på min tid.” Tyckte då hon var oupplyst, men förmodligen upplevde hon sina graviditeter på ett helt annat, och säkert på många sätt mer positivt, sätt än många blivande mammor idag, som vet allt och doktorerar i ämnet.
Inför barnafödandet ville jag inte läsa eller veta så mycket om andras upplevelser, just för att inte grumla min egen känsla och instinkt alltför mycket. Det är så lätt att det blir så när man överöses, både frivilligt och ofrivilligt, av info från alla möjliga håll. I efterhand förstår jag att det var en bra strategi. Hur mycket man än vet kan man aldrig veta hur det blir.
Ps. Tänker idag lite extra på Malin Wollin.
Ja gick in och lämnade en kommentar på hennes blogg igår och visade stöd. Det borde alla göra. Så otroligt ledsamt.
Anitha