Gud vad det var kul och spännande att läsa era kommentarer. Det känns som jag känner er och känner MED er. Och var roligt att det var ett sådant brett åldersspann, bra livsinsikter har ni också.
Det ÄR svårt att vara ärlig mot sig själv alla gånger. Men det är i alla fall min livsinsikt att minimera självbedrägeriet. Jag har tidigare levt i en relation där det enda jag gjorde var just det. Jag bedrog mig själv på så många nivåer. Självkänslan var i botten och allt kändes fel men det bedövades med en flamboyant livsstil.
Vardagen var lika med problem och tråkig. Det var då man tog konsekvenserna av då man var ”på topp”. Vardagen var förenat med bråk och anklagelser av vem som gjort vad, då man var på topp. När man var på topp så spenderade man. När man var låg så spenderade man för att man tyckte synd om sig. När man var på topp så festade man. När man var låg så festade man för tyckte synd om sig. Helt plötsligt fanns det inte ens svart eller vitt bara en grå sörjig gegga av misär och svek.
Man hade misslyckats på alla plan.
Jag vet att jag kunde verkligen förkovra mig i andras livsstil och relationer. Analysera det och komma fram till att det inte var bra. Att de inte kunde vara lyckliga. Utan att för ett ögonblick reflektera över min egen situation. Blev jag någonsin ifrågasatt så hade jag tusen och en anledningar och ursäkter att det var jag visst det. Fast i magen gjorde allt ont hela tiden.
Spiralen spann bara fortare och fortare, som en borr rakt in i kaklet. När strömmen äntligen drogs ur var man redan inne vid betongen. Men det var så skönt att landa om än hårt. Det tog ett tag att resa sig men det gick det fortare än jag trott. Jag var starkare än någonsin och jag kände mig så ren i hjärta och själ. Magvärken var borta och livet kom tillbaka med full kraft.
Jag vet inte vad som är bra eller dåligt. Jag vet bara vad jag inte vill och inte tycker om.
Det finns en jättebra bok som handlar om att man ska bara bygga på det man redan är bra på och bygga mindre om inte alls på det man är mindre bra på. Jag tror det är en bra målsättning. Jag löser ytterst få gånger problem i privatlivet längre och det är så skönt att inte ta med sig jobbet hem, då jag var projektledare 24 h om dygnet förr. Det finns ingen plats i livet jag trivs bättre i än hemma i vardagen idag.
När jag tittar på Penny så symboliserar hon en sån seger på så många sätt. Hon är en kapsel av kärlek. Hon är konsekvensen av ett liv utan självbedrägeri.
Ha aldrig ursäkter bara den här veckan eller den här månaden. För de där veckorna blir fort till ett dåligt mönster och dåliga mönster blir snabbt till år av ens liv. Om en normalitet föskjuts lite, lite varje dag mot onormalt är det svårt att märka när övergången sker. Men helt plötsligt är din roliga anekdot en ganska sjuk historia. Magen ljuger aldrig. Men den kan lätt förvillas med olika sannings-förskönare.
Jag får kraft av dina kloka ord!
En gång var jag fast vid en man.
Mitt mönster var precis så som du skrev. Jag kom inte loss. Det tog mig ett år att inse att jag, JAG, måste avsluta detta innan jag förgås.
Det slutade med härdsmälta en lördagsmorgon kl 6. När jag tog bilen och körde hem till mina föräldrar och väckte dem med att sitta gråtandes vid deras köksbord. Hur hade det kunnat gå så fel?
Men efter det – så vände allt. Jag blev jag igen. Jag blev bekymmerslös igen. Jag blev lycklig igen.
Nu – 4 år senare – lever med min kärlek (ja faktiskt min ungdomskärlek), inköpt vårt hus, väntar vårt första barn. Du lugnar mig i min kommande mammaroll. Trots att jag är fruktansvärt rädd och vill nästan inte ha något barn längre, det är kanske inte för mig.
Tack för en mycket bra blogg.
Varför ska min kommentar granskas???
Skriv din kommentar här!
Vad heter boken du nämner i inlägget?
Hej Anitha!
Jag är en trogen läsare av din blogg, fullkomligt älskar den! Älskar även Amanda Schulmans blogg som jag också följer slaviskt… När man följer bloggar så blir det automatiskt att man även läser alla (nästan) kommentarer… MEN nu börjar jag bli jävligt trött på dessa mammor som ska in och kommentera din mamma-roll och att du tar ett glas vin osv HELA TIDEN. Och går man in på Amandas blogg så kritiseras du där med!! Är inte det helt sjukt?! Börjar bli jävligt störande faktiskt. Kan inte du och Amanda kopiera in texten ur Livsmedelsverkets broschyr om vad man inte får och får lov att äta och dricka under en graviditet och amning osv.. Där står det ju svart på vitt att ett par glas vin är ofarligt under amningstiden osv… Det är ju denna broschyr man ska leva efter. Den är ju gjord efter forskning och forskningsresultat. Och om det är någon mamma där ute som ändå ”vet bättre” än Livsmedelsverket så sök hjälp för hybris hos närmaste psykolog! Orkar inte läsa era bloggar längre om det ska vara en sån hatisk atmosfär här inne 🙁
Fortsätt kämpa Anitha! I got your back!
Vilket bra inlägg, tack för att du bjuder så på dig själv, gillar ditt sätt att formulera dig på!
Kram
Så bra och peppat skrivet! Tack tusen för de väl formulerade orden.
Fortsätt vara den du är trots alla elaka troll därute. Det är vi som kan stå för vilka vi är som vinner i längden. Go girl! Kram
Du är så klok och vacker Anitha.. Jag blir lycklig över att det finns människor med sådan insikt och jag är glad över att du vågar möta sig själv, det är så få människor som väljer att göra det. Massa kramar och all lycka till dig och din underbara familj
/Tove
Du är så smart Anitha och skriver helt underbart!
Jag ska bli förälder, 1:a barnet, i slutet på augusti. Och jag har nu i ett halvårs tid läst din blogg varje dag. Det jag gillar mest med dig är att du inte förskönar hur det är att vara en förälder. Du sätter ord på det, både nu och innan Penny kom. Tack från en som känner oro inför att bli förälder!
Kram på hela fina familjen
Hej!
Så otroligt bra skrivet! Kom i håg en gång för många år sedan. Hade flyttat och en halvtom flyttlåda hamnade i ena ändan av hallen. Där blev den kvar…till slut så såg jag den inte längre. Lyfte på den lite när jag skulle dammsuga. Den blev kvar där i över ett år. Vad jag vill säga är att hela mitt liv blev till slut en ”grå sörja”. Mitt liv var en lögn och till slut hamnade jag i en depression. Vaknade varje morgon med att jag hade jätteont i magen. Som tur var så fanns det hjälp att få! Livet är för kort för att leva i en lögn.
Du har skrivit om det här förr. Och det träffar mig alltid lika hårt. Jag som nöjer mig och lever i ett destruktivt förhållande. Önskar att jag kunde få kraft nog. Önskar mig samma övergång och en Penny en dag. Men fan vad svårt det är. Varför är det så svårt.
Hej!
Smart och bra skrivet!