Det var bussdebut idag. Det var inte världens skönaste upplevelse. Skulle äta lunch med Vicky (inte samma som sist) på Elverket och hade hittat ”min rutt” på SL:s hemsida så jag kunde förbereda mig i tid. Resan skulle ta 47 min totalt. Buss till Mariatorget och sen röda linjen till Karlaplan. Den busslinjen går med nästan 20 minuters mellanrum på dagarna så den vill man inte missa. Jag kommer till hållplatsen och bussen kommer. Men den vill inte släppa på mig då det redan var fullt med barnvagnar på barnvagnsplatserna!? Vafan får dom neka passagerare som inte är för överförfriskade? Ja tydligen. Där sprack tidsschemat. Det blev tvärbana och tunnelbana hela vägen. Var tjugo minuter sen. Efter lunchen skulle jag ta buss nummer 1 till inspelningen av Schulman Show.
Bussen stannade inte tillräckligt nära trottoarkanten vid Stureplan och det var en sådan där djup trottoar, så det blev liksom ett glapp mellan bussen och trottoaren på ca 30 cm. Jag har ju aldrig gjort det förut så jag tänkte på rulltrapsprincipen att jag går på först och pressa upp vagnen. Det skulle ge minst påverkan på henne. Men jag hann aldrig börja pressa för då körde vagnen över glappet mellan trottoaren och gatan så framhjulen studsade i asfalten som i den vinkeln säkert var 40 cm nedanför. Penny bouncade till ordentligt. Jag fullständigt hävde mig på vagnen. Hon var oskadd. Men jag var skakad. När vi skulle gå av så var jag så traumatiserad så jag förstod inte hur jag skulle göra det denna gång då bussen inte stannade så nära trottoaren som den borde den här gången heller. Jag fegade ur och fick be om bärhjälp till säker mark.
Okej. Hur ska man göra det här på smidigast sätt, för jag fattar inte? Jag skiter i att det är gratis om det inte funkar och är läskigt.
Det positiva idag är att min chef och Amandas syster Hannah har börjat blogga. Jag och Amanda lärde känna varandra för nio år sedan på hennes självbetitlade TV-show, då vi båda jobbade som researchers. Nu är jag familj med Hannah. Hon är så jävla bra, min mammaidol. LÄS HÄR!
Du kommer snart att lagt dig till med BLICKEN, den som gör att redan innan bussen eller pendeltåget (de finns fortfarande de där gamla som har trappsteg) kommit har en eller flera medresenärer anmält sig för att hjälpa till.
Jag lovar, det räcker med att tänka: ”Det är din skyldighet att hjälpa en mamma med barnvagn” och se sig om uppfordrande. Det påverkar omgivningen.
Har fungerat klockrent för mig denna föräldraledighet. Kom inte på det förrän precis på slutet förra gången.
Och i annat fall är det bara att upphäva sin stämma högt och tydlig: ”Vem av er hjälper mig på bussen?”. Det fungerar alltid.
De hjälpsamma ska sedan givetvis tackas. Också det högt och tydligt. Så fostras Stockholmarna till mer hjälpsamhet.
Jag tycker det är absolut bäst att köra in i bussen och sen backa ut. Men är det ett stort glapp måste man ju få hjälp. Lycka till med nästa bussresa.
Tycker att det är förjävligt att man ska behöva BE om hjälp. Det borde vara en självklarhet för medpassagerare att erbjuda sig att hjälpa. Fast när jag höggravid och foglossningshandikappad satt på bussen, en kvinna med barnvagn skulle kliva på och situationen var den samma som din, inte var det ”papporna” på busen som kom till undsättning, nej det var tonårsgrabben från ”tuffa tonårsgänget” som klev upp från sin plats längst bak i bussen och gick fram och frågade om han kunde hjälpa till, HJÄLTAR FINNS!!! Sen fast kanske fel linje 😉 finns det chaufförshjältar, alla chaufförer på norrbottens länstrafik linje 120/121 lyfter vagnar, shoppingkassar och barn också om det skulle behövas.
Det är helt ok att be om hjälp, tycker inte man borde behöva be om det egentligen. Fast å andra sidan, med de där gamla bussarna med flera trappsteg upp var det ju ganska uppenbart att en ensam förälder behövde hjälp för att få barnvagnen ombord eller av bussen, nu är det ju inte lika självklart om det beror på hur nära trottoaren bussen råkar stanna. Tycker ändå inte det är samma sak att fega ur som att be om hjälp. Du borde alltid få privilegiet att tacka ja eller nej till den hjälp som snälla medmänniskor alltid erbjuder, i den bästa av världar.
Alltså helt ärligt. Läs av situationen (glapp mellan buss och trottoar) och be om hjälp. Bli inte så himla stressad. Du får tycka att jag är dum i huvudet nu men jag tyckte du verkade så cool innan Penny föddes men du har verkligen förändrats till ett nervöst vrak. Det måste vara jättejobbigt att vara så orolig hela tiden, och allt verkar så himla jobbigt.
Buss är jättesmidigt och gratis. Man slipper äckliga t-banehissar och rulltrappor. Det enda jobbiga är att det kan vara fullt ibland.
Tagga ner lite, världen är inte ute efter att ha ihjäl er bebis! Lägg på en halvtimme på din planerade komma iväg-tid och boka inte in för mycket. Försök njuta och mysa den här korta tiden för den kommer inte tillbaka.Jag ska inte vara en sån som säger ”jag blev minsann snittad med mitt första barn och jag minns inte min första tid som så jobbig och nervös” men hoppsan, nu sa jag det visst ändå 😉
Ja det där med buss är inte superenkelt i början, särskilt när man är snittad. När de stannar en bit från kanten, vilket de ju ofta gör brukar jag be om hjälp men om de är ”normalnära” brukar jag häva vagnen på bakhjulen och sätta framhjulen först på bussen och sedan lyfta upp bakdelen och gå på själv…om du fattar hur jag menar. Sedan när jag går av så går jag av först och börjat sedan med att sätta ner bakhjulen i marken. Jag har svängbara små framhjul och det funkar. Du får nog snabbt rutin på det och hittar något som funkar för dig.
Vad menar du med att det är gratis?
Somliga vagnsmodeller är lättare än andra både i trappor och på bussar m.m.Jag brukar alltid gå in först och vagnen drar jag med mig eller eftr mig.Dom modeller som har 4 lika stora hjul och mer gammalmodiga handtag tycker jag är lättare och problemfria.
Välkommen till åkabussmedbarnvagnäventyren!
Jag åkte ganska mycket buss när jag va föräldrarledig.Det gäller att ha is i magen.Stora glapp mellan buss och trottoar,i bland är bussarna fulla på barnvagnar,precis som du har fått erfara.De finns de föräldrar med barnvagnar som tränger sig före fast du stått och väntat längre.Gratis i alla ära men det är mycket enklare med tvärbana och tunnelbana.Men ge inte upp utan bättre lycka nästa gång!Vilken söt tjej ni fått!Grattis!
Heja Anitha! Bra jobbat med buss och barnvagn! Det är ju en träningssak, jag själv hade nog behövt träna att ta mig runt i stan med en tom barnvagn innan min bebis var född. För jag var såå livrädd! Kunde absolut inte åka nedför rulltrappor utan började gråta av ångest. Första gången det hände så kom mannen som satt i biljettluckan och höll i vagnen åt mig och andra gången kom min syster av slump och hjälpte oss ner och sedan kände jag att nu får jag träna. Så min sambo höll i vår bebis och jag åkte upp och ner för rulltrappor haha! Men det är ju så läskigt när man går av bussar och man vet inte alls hur man ”ska landa”. Men det verkar som om att både rädslan för att bebisen ska dö i sömnen och att gå av bussar med barnvagn liksom mattas av med tiden.
Bra jobbat av dig i alla fall! förstår att du blev skärrad!
Ja, tyvärr får du nog uppleva att bussen inte stannar tillräckligt nära trottoarkanten fler gånger… Spelar tydligen noll och ingen roll om man trycker på den där lilla ”jag-har-barnvagn-eller-rullstol-och-vill-gå-av-var-snäll-och-stanna-nära-trottoaren-och-sänk-ner-bussen”-knappen heller. Bästa är att be om hjälp. Jag gör det var och varannan dag. 🙂 Lycka till!
74:an har ofta fullt med barnvagnar på sig. De år påväg från eller till sickla köpkvarter. Lattemorsornas högkvarter. Däremot så är sickla köpkvarter otroligt barnanpassat (amningsrum, inga trappor, många kafeer, barnvagnsvbio) så det är försåtligt.
Tips från sjöstadsbo
När du ska gå på bussen så kör du upp framdelen av vagnen först. När du ska gå av så går du av och drar ner vagnen, bakhjulen i marken först och sen drar du av resten. Är det för stora glapp så är det givetvis omöjligt och man får be om hjälp, men oftast går det eftersom det är sånt mellanrum mellan fram och bakhjulen! Aah. Hoppas du förstod min beskrivning!
Fan vad bra du är! Du fegade inte ur, du tog det säkra före det osäkra. Bra jobbat! 🙂
De där bussarna ska även vara rullstolsvänliga, vilket är bullshit. Jag har inte ens besvärat mig med att prova på, det räckte med att titta och jag förstod på en gång att jag inte skulle kunna åka med dem. T o m Dublin är mer rullstolsvänligt än Sthlm.
Tycker du är tuff som ger dig ut i storstadsdjungeln!
Och du är inte feg när du måste be om hjälp, tvärt om borde väl någon medmänniska snarast erbjuda dig hjälp? Kommer ihåg när jag var lite och bussarna i Uppsala hade typ trappsteg? Alltså en trappa med tre steg för att komma in och ut. Då snackar vi krångel med barnvagn. Men folk hjälpte varandra, vill jag minnas. Liksom inget snack om saken.