Anitha Schulman

Jag tänkte först inte att jag en ska belysa ämnet för att Internationella Kvinnodagen ska ju vara en dag att fira.

Men jag blir väldigt upprörd när jag läser vissa av kommentarerna i Amandas inlägg. Så jag kan inte låta bli. Om än lite sen på bollen. De kvinnor/män som i kommentarsfälten försöker neutralisera våld mot kvinnor, till att det är deras eget fel, varför pratar vi inte om våld på män etc. De borde till och börja med verkligen välja en annan dag att göra det på.

Jag har nyligen avslutat en ny terapisession i och med graviditeten och bl.a. lärt mig något som kallas om ”Sambandsteorier”. Det betyder alltså i korthet  att så som man blev uppfostrad behöver man inte uppfostra om man väljer att jobba med den sidan.

För att hårdra det. Du behöver inte slå om du blivit slagen, Du behöver inte psykiskt misshandla någon om du själv blev utsatt för det. Det går att arbeta bort. Om man har den ambitionen.Du skriver DIN historia inte din mammas eller pappas. Att motivera egna slag med att man själv blev slagen, därför slår jag eller därför krökar jag etc. anser jag är ren okunskap och lathet. En lathet som ibland mördar kvinnor och barn. En enkel väg ut som bryter ner familjer och lämnar stora blödande sår och misär. En lathet som rättfärdigar för sig själv, ord eller slag som man förtjänade att ge. För den slagne, slag eller ord man förtjänade att få.

MAN FÖRTJÄNAR ALDRIG ETT SLAG. MAN KAN ALDRG HELLER RÄTTFÄRDIGA ATT SLÅ.

Så många vänner jag har som lever i destruktiva förhållanden, med män som totalt tagit makten. Där kvinnan börjar undvika och förändra sin omgivning för att hon inte längre orkar ta striden mot mannen. Hon orkar inte bli ifrågasatt. Avskärmar sig och blir mer och mer asocial. Börjar umgås med kvinnor i samma situation för att motivera att det här är rätt väg i livet. Det är enklare än att ha en jobbig Anitha som ifrågasätter ”det VI byggt upp”.

Så många kvinnor som lever med sår från barndomen och försöker bli älskade på ett sätt som de uppenbart blivit genom övergrepp eller misshandel. Kvinnor som söker sig till ”de farliga killarna” för det är ”mer action i dom”. Dom har galet sex med de här männen och får orgasmer utan av att känna någon personlig tillfredsställelse. Jo dom känner njutning men bara för de gjorde männen glada. Inuti är hålet i själen lika gapande tomt. De är den ständige porrstjärnan som bara kan älskas genom sina konster i sängen.

En ”normalitet” kan enkelt förskjutas till ”onormalt” utan att du märker hur det blev det. Drillas man lite fel varje dag så är det svårt att utläsa nyansen i hur det blev så fel och snart har flera år gått och ”onormalt har blivit ”normalt”.

Så snälla ni ta den här veckan och fundera på vad kärlek är. Fundera på vad trygghet är, fundera på vad glädje är. Är det ett högt pris att betala det mycket att känna något av det här? Är det något du måste förtjäna? Tänk igen. Sätt upp ett datum. Våga förändring. Det kommer något bra på andra sidan. Jag lovar.