Anitha Schulman

Det mest underhållande som finns på Sthlm Fashion Week är alla små söta ”hangarounds”. Alla assistenter till modebloggare till flamboyanta typer som så gärna vill dokumentera och dokumenteras i ett eller annat forum.

Jag säger inte att jag är bättre än dom, de har ju fått en inbjudan precis som jag. Det är ju DE som gör modeveckan med deras brinnande engagemang. Det är de som skapar mystiken av branschen. Det är de som gör oss vanliga dödliga beiga. De är ju de utvalda. Var själv en sådan när jag var tjugo-något som slavade för att få minsta pressinbjudan till en visning. Bara ”jag hade varit där”.

Det är ju inte så att någon av oss som inte är designer, kreatör, inköpare eller eller modepress egentligen ens efter denna vecka kommer minnas hur vi ska se ut nästa höst. Det bryr vi oss nämnvärt inte heller om så läge det är snyggt.

INGEN kommer säga om ett halvår ”det där är sååå Acne A/W 16, hallå!” och det kommer inte heller betyda någon med att vara först med trenden då den redan är planerad. Det är ju snarare viktigare för den modeintresserade musan att vara först med nästa trend. Så man blir en inspiratör för framtida kollektioner. Ja så man är liksom aldrig riktigt inne eller riktigt ute , eller först på bollen hur man än vänder på det. Allt inspireras ju redan av något om det är ett årtal, person, färg eller stil så är det ju redan ”uppfunnet”.

Allt handlar ju bara om hur det sätts samman. Det är egentligen det enda nya som kan uppstå -stylingen. Senaste gången jag på riktigt såg något ”nytt” som jag aldrig sett förut var Alexander McQueens Bältdjurssko från 2010.

Men det som hela tiden slår mig med häpnad är ändå att folk verkar tycka att det är något unikt med att gilla mode. Som att det är en vetenskap med en kod svår att knäcka. Nej det är det inte. Det är suuuperallmänt och vem som helst kan bli ”professor” inom denna vetenskap imorgon om man känner för det. Det är ett helt naturligt kall att som ung vuxen att vara modeintresserad. Om man sedan brinner för det efter man passerat 40 års strecket med samma explosiva passion det är först då du egentligen vore värd att hylla för då är du på riktigt unik.