Leker ni med era barn mycket?
Vi kanske på riktigt lägger fem till sju timmar i veckan sammantagen tid på att leka med barnen, det innefattar en aktivitet för Penny i veckan och leka på rummet eller pyssla med henne. Samt sjunga barnsånger, ramsor och läsa sagor. Med honom är det mest lekar av kalibern ”Tittut” och barnsånger, vink och hej lekar samt allmänt gos. Men mer än så orkar jag inte.
Han är helt klart underprioriterad men å andra sidan har han lyxen att ha tre äldre personer som ger honom uppmärksamhet istället för två. Ingenting på jorden gör ju honom så lycklig som när Penny vaknar på morgonen och kommer hem från förskolan. Han sparkade så mycket i magen varje gång han hörde hennes röst så han har längtat efter henne redan innan han föddes. Det är så fint att se dom två leka. Hon kommer få honom att gå. Minns att Penny började krypa vid åtta månader och gå runt tolv. Skulle tro att han börjar krypa om två veckor och går runt 11 månader.
Träffade en liten tjej i helgen som var en vecka äldre än honom. Hon kröp som att hon inte gjort något annat och stod och sidledsgick med stöd av olika kanter runt om i rummet. Alltså trodde inte jag skulle bli störd. Men blev jätte irriterad. Det där borde väl lagt sig med barn två tänkte jag. Men inte då. Så tramsigt va att fortfarande bli irriterad av sådant. Minns att Penny inte fick sina första tänder förrän vid 11 månader och det var en plåga. Honom känner man precis kanterna på framtänderna. Varför är det så plågsamt? Jag menar de flesta går ju, har tänder och pratar vid fyra.
Känner ni igen er eller är jag töntig?
Ja, tyvärr och det fortsätter sen. När de börjar läsa, lära sig simma, åka skridskor osv..
Jag har en tjej på 6.5 mån som har ålat runt som en tok i ungefär en månad, mycket tidigare än sin storasyster och ja, jag är stolt, haha! Hennes storasyster hade sin egna teknik och kröp nog aldrig men jag var lika stolt då. Att sen jämföra med andras barn hör nog tyvärr till, gör nog de flesta, det viktiga är väl egentligen att försöka att inte stressa upp sig eftersom variationen inom det ”normala” ju ändå är rätt stor 🙂
Gällande lekandet så är jag också så att jag helst GÖR saker istället för att leka t ex roll-lekar, jag pysslar, läser, bakar, spelar spel och sånt och så får pappan leka 😉 Gillade inte roll-lekar som liten heller.
Känner igen det, även fast man vet att man inte ska jämföra. Bra skrivet Anitha
Man ska inte känna sig dålig för att man inte vill/kan/orkar leka med sina barn. David Eberhard beskriver oerhört bra i sin bok ”Hur barnen tog makten” att barns hjärnor fungerar på ett helt annat sätt än vad vuxnas gör. Så hur mycket vi än anstränger oss så kommer vi aldrig kunna leka med våra barn på det sätt som är i samklang med deras fantasi och hjärnverksamhet. Det är nog därför som många av oss tycker att det är ”jobbigt” att leka med barnen.
Däremot är det viktigt att umgås med sina barn och att vara närvarande så gott man kan, och det har jag en slags förhoppning om att de allra flesta föräldrar vill.
Nej men kära nån ha inte dåligt samvete. Jag tycker det är astrist att leka med barnen. Jag bakar gärna ihop. Eller lagar mat ihop. Går på promenader tycker jag är kul & även att typ åka & fika, äta lunch etc. Rita är skoj också. men annars? NEJ! Hatar att leka med tåg, bilar, sparka boll, dega med Play doh eller jaga runt på någon lekpark. Avskyr det! Jag älskar att vara med barnen, men att just leka gör jag väldigt sällan.
Det sämsta jag visste när jag var liten var när vuxna inte ville leka! Jag leker jämt med mina barn, 7-8 timmar om dagen! Dom är ju snart stora och inte vill vara med mig, så tänk på att den dagen kommer också!
Jenny du låter som en jätterolig fantastisk mamma! Jag tycker att jag är en bra mamma också fast jag inte leker. Det får mina barn skaffa vänner till. Men knuffa gungor, bygga kojor, åka pulka, åka och bada osv det fixar jag. För migr inte det leka. Jag ska ge två exempel. Vi bygger något av lego=umgås. Vi leker med lego= Vi traskar runt med gubbarna och hittar på historier som händer i gubbens liv.
Jag leker inte med mina barn alls. Jag umgås med dem. Menar du att du leker 7-8 timmar med dina barn eller att du umgås med dem?
Jag leker nästan aldrig med barnen. Orkar och vill inte vara lekkamrat, gör allt annat för dem men inte det. Mamma leker inte säger jag bara
Tack Maria! Trodde jag var ensammast i världen med detta! Jag lekte aldrig fantasilekar som barn med hitte-på-vänner och gubbar i olika scenarion. Jag avskyr att leka! Jag vet inte hur man gör! Däremot läser jag gärna böcker, håller om och tittar på en film, pysslar med pärlor eller andra saker som kräver aktiv, kreativ stimulans.
Jag kände mig stressad av andras mer utvecklade barn. Sen började sonen gå och sedermera springa så då började jag undra varför jag hade så bråttom
nä du, släpp det där tramset… Låt dina ungar vara sig själva och bäst utan att hålla på och jämföra dem med andra. De kommer att bli nog jämförda genom livet ändå…
Min kusin hoppade runt p rumpan tills hon var tre. Läkarna hittad inga fel, hon är vuxen och både går och springer nu…:) Livet är besynnerligt. Tips – tävla hos min vän Heléna: http://houseofadela.se/