Tror på riktigt att jag haft den bästa julledighet på flera år. Dels har det här halvåret varit det tuffaste i livet. Men så länge det pågått har man på något outgrundligt sätt inte känt av det. Det är först nu när man andats ut och vilat sig på riktigt man fattar vilket sinnessjukt tempo det varit. Hur mycket jag än sover känner jag mig aldrig mätt på sömn. Känns som jag skulle behöva bli nersövd i två veckor för att vara ikapp.
Så de stärkande fjällen gjorde sitt för sinne, själ och kropp. God mat, underhållning. Sömn och lite utförsåkning. Vi bokade helt ljuvliga Högfjällshotellet som både Calle och jag hängt en hel del på i vår barndom. Dock inte samtidigt (vad vi vet). Minns hotellet som urhärligt. Men lite ”bedagat” det var det verkligen inte längre.
Vi hade ett jättefint rum som vi delade med kompisarna Martin och Tesso.
Det var så generöst och fint och ett helt otroligt restaurangutbud och aktivitetsutbud så man behövde knappt lämna hotellområdet. Jag och Penny åkte till Experium i Lindvallen en kvart bort med bil och äventyrsbadade lite. Så allas behov var mättade hela tiden kan man säga.
Däremellan åt vi gott och fick bästa bordet på Veronica Maggios spelning där. Pennys första konsertupplevelse och hon var minst sagt förförd. Så stort att se hennes begeistring.
Sen blev det även lite puderåkning i ett soligt Sälen. Så härligt att stå på ett par slalomskidor igen. Trots att det var sex år sen sist så satt det kvar i ryggraden som att ingen tid hade passerat alls.
Alla var glada och hemresan var fantastisk genom ett vinterlandskap som var så vackert så det gjorde ont.
Senaste kommentarer