Anitha Schulman

Jag ser ett program på teve som heter ”Gifta vi första första ögonkastet”. Om par som har haft svårt att träffa någon de kan bli tillsammans med. Ett expertteam har satt tillsammans tre par baserat på olika psykologiska förutsättningar och indirekt tvingar dem att leva ett tvärtom-liv. Alltså gifta sig direkt för att efter en månad besluta om de ska fortsätt som gifta eller gå skilda vägar. För att göra en indirekt studie och se om detta psykologiska experiment kan funka. Varför de gifter sig är just för att skapa gravallvaret i situationen och på så sätt kanske skapa en känslomässig barriär för flyktfåglar sårade och uppgivna så många gånger. Dating är lika värdefull som appen i mobilen och utbudet kanske är större än efterfrågan ibland. Så teveprogrammet har skapat ett slags match making deluxe.

Jag har flera väninnor och vänner som alla är fantastiska människor och inte söker något annat än kärleken. Men gång på gång blir dumpade, eller lämnar. Att de är ibland är svältfödda och ibland står det dem upp i halsen. Kärlek har blivit ett slags lyxigt livsmedel och baserat på hur mycket man har på kontot faller den olika ut. Det är svårt att hitta balansen till den.

Allt med kärlek handlar ju faktiskt om att bli bekväm med uppoffringar utan att förlora sig själv på kuppen. Det ÄR inte lätt. Det handlar inte bara om rätt partner utan tajmingen och vart man är i livet.

Jag inser att kärlek är en så jäkla lyxig ”råvara”. Att få det att funka och att våga stanna kvar. När det skaver och alltid när man är minst förberedd uppstår ett nytt krön på en rak väg med en ratt som är trögstyrd.

Men att ens hitta till den där ”raka vägen” är betydligt svårare än att transporteras på den. Så kära ni. Använd den här julen och prata med varandra. Sluta bråka om det lilla se det stora. Är man inte lycklig. Stanna inte kvar i olycka. Men gör allt ni kan för att hitta eran raka väg igen.

Ta hand om er. God Jul.