Alltså egentligen tycker jag att hantverkare är den mest oansvariga yrkeskåren. Passar inte en tid, om än dyker upp. Håller aldrig budget. Svarar sällan i telefon. Hopplösa på alla sätt och vis och jag vill ha så lite med dem att göra som möjligt för jag blir alltid jättearg någon gång i processen.
Men nu har jag haft min hantis i tre år och vi har en bråkig men ömsint relation. Vi blir alltid sams, helt enkelt. I grunden så gillar vi varandra som personer. Men han lackar på mig och jag på honom så håller vi. Igår gjorde han på riktigt det roligaste hittills. Han satte dit mig totalt.
I fredags ringde jag honom och sa att vår köksö kommer levereras på onsdag (igår) och kollade om han kunde jobba då. Vilken tid frågade han och det kunde jag inte svara på då jag inte visste tiden än, då budfirman inte hade ringt mig.
Jag skulle återkomma. Så igår så fick jag reda på att budet skulle lämnas vid två så jag ringer min hantis. Han svarar såklart inte. Sen ringer han mig vid tre och jag säger triumferande (som att han skulle bry sig) att köksön har kommit och de kan komma och installera den nu.
Hantisen: Jamen vi står här nere i porten och försöker komma in.
Alltså jag blev så glad och alla mina fördomar om hantisar var som bortblåsta.
Jag kvittrade: Men gud så bra jag kommer ner och öppnar. För att äntligen få vår köksö på plats.
Hantisen: Men äru helt dum i huvudet? Tror du inte vi gör något annat på dagarna än att väntar på att du ska ringa kanske? Vi kommer imorgon.
Ja precis så, vad fan trodde jag liksom? Höll på att skratt ihjäl mig dels åt min egen dumhet men också hans brutalitet. Sinnessjukt kul! Kommer aldrig byta hantis.
Senaste kommentarer