Efter en tuff natt och flera dagars egenvald ofrivillig sömnbrist samt flera dagars stress så slocknade jag som en sten i soffan i förrgår kväll.
Penny fick en hel del intryck under söndagen som skulle marineras, hon var ju supersnäll på galan och sa inte ett ord. Men upplevelsen skulle ju ”ältas ut” i hennes fall på natten. Efter tiominutersintervaller av sömn hela natten. Så var var mamma ganska mör. Förkyld som ett litet jehu också. Hur som helst så slocknade jag djupt i soffan i måndags kväll.
”Vakande”, trodde jag i alla fall av att Penny vaknat i sovrummet. Jo det stämde hon grät som hon brukade göra, sömndisigt och saknar sin napp. Men mitt sinnet var segt som sirap. Nästan filmiskt.
Jag gick in i sovrummet såg henne liggandes där och gråta. Satte i nappen. Hon somnade om. Jag insåg att Calle inte var i lägenheten. Han var ute och rökte. Kände mig oerhört frustrerad över hela situationen och gick och letade efter Calles !fru! och min !mamma! som uppenbarligen inte heller var hemma. I mitt tillstånd var jag plötsligt Pennys storasyster ca 13-14 år gammal och Calles dotter. Jag var irriterad på att min mamma och Calles fru (som inte var min riktiga mamma) inte var hemma när Penny var ledsen.Klockan var ju långt över tio.
Jag gick och plockade undan i lägenheten precis som jag brukar efter kvällens slut och frustration växte. Det var som att jag var i ett hypnotiskt tillstånd. Som att jag hade ett filter framför ögonen. Allt var verkligt men oerhört grumligt. Sedan kom Calle in från gården och ”förtrollningen bröts”. I början vågade jag inte berätta vad jag precis varit med om men sedan sa jag det.
Nu undrar jag om man kan lyckas försätta sig själv i hypnos med djupsömn, som en sorts medveten sömngång? Det hela var ytterst besynnerligt men jag minns allt glasklart. Jag minns också skiftet i stämningen när jag ”vaknade upp” och fattade att jag typ sov. Någon som varit med om detta eller känner till det här?
Min kusin har upplevt detta ett antal gånger. Man drömmer fast man är vaken.
Se här:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypnopomp_hallucination
Emma, det du beskriver är ett tillstånd som kallas för sömnparalys! Jag brukar själv ofta ha det under perioder då jag är stressad eller oroad, väldigt obehagligt. Men det som Anitha beskriver tycker jag inte alls låter som samma sak…
Jag var med om en liknande sak för ett tag sen. Jag hade bara sovit någon timme i sängen när min sambo kom och la sig. Då ”vaknade” jag och började prata med honom om helt otroligt konstiga saker som jag uppfattade hände där och då. Jag var medveten om vad jag sa och minns allt efteråt men styrde inte min egen kropp eller tal. Allt var så verkligt och jag blev irriterad när han inte förstod vad jag menade och jag skrattade så mycket att det bara bubblade i kroppen. Men mycket konstigt och lite obehagskänsla dagen efter.
Har hänt mig ett par gånger på sistone.. att jag börjar vandra omkring, oftast mitt i natten, av att jag tror mig ha hört någon som sagt åt mig att göra något. Har alltid ett mission liksom, någt som ska utföras, förklaras.. Har gömt och lagt undan saker som jag sen hittar på märkliga ställen ett par dagar senare. Tror att det är likadant som att vara hypnotiserad? Man är ju medveten, och jag minns det efteråt, men det är liksom grumligt. Och jag blir så irriterad när folk säger åt mig att sluta, att jag drömmer. Sen inser man att det är just det man gör och då brukar jag känna mig så otroligt skamsen och generad.. Undrar om det är farligt? Att det sker för att man är för stressad eller sover dåligt?
Jag brukar vara med om det. Vissa gånger är det läskigare saker man ”drömmer” och jag är ofta medveten om att jag egentligen ligger i soffan men jag är paralyserad så jag kan inte väcka mig själv. Så jag kan få lite smått panik ibland och försöker skrika så att någon annan ska väcka mig. Men det märkliga är alltid när man ”vaknar” då känns det jätteskumt i kroppen och det tar någon minut innan det försvinner. Det har tydligen med att göra hur vissa delar av hjärnan stänger av och som av medans andra fortfarande är vakna. Det händer när man är extremt trött eller i en stressig period. //Emma
Jag har aldrig varit med om att jag är någon annan i sömnen, men jag vet att jag brukar prata och göra saker som att tända lampor, ställa mig upp i sängen och liknande. Oftast vaknar jag till meddan jag gör sakerna eller så vaknar jag dagen efter med tänd lampa och kommer vagt ihåg att jag tände den på natten av någon anledning som just då var väldigt bra. Dom här sakerna brukar oftast hända mig när jag är stressad och har mycket att tänka på.
Obehagligt. Prata med en läkare om det. Iallafall om det händer fler gånger.
Jag själv har aldrig varit med om det men min mamma har. Detta var kanske för 10 åe sedan. Hon hade somnat på soffan vaknar upp och undrar vart mamma och pappa var. Både jag och min bror var hemma som då var 17 och 14 år. Hon fick känslan av att vi var barnvakter åt henne, för i sitt sinnestillstånd var hon runt 5 år gammal. När jag frågade henne hur det var, för jag såg på henna att nått var fel barst hon ut i ett skratt för då kom verkligehten ikapp henne. Efter det har det hänt ytterligare några gånger. Mycket konstigt.
Du gick väl i sömnen?
Jag både går och pratar en del i sömnen och kan känna igen det till viss del. Har haft sömnlika tillstånd då jag varit fullt medveten men ändå inte kunnat kontrollera mina handlingar. Men mest återkommande är att jag vaknar (tror jag) ser att klockan är alldeles för mycket, springer upp och börjar göra mig iordning och hinner kolla på klockan ett antal gånger innan jag vaknar upp på riktigt och inser att klockan är flera timmar tidigare än det jag sett. Jag lyckas alltså se i syne… eller nått. Än sålänge har jag inte hamnat i en föreställning som din, men kan som sagt absolut känna igen känslan av att vara helt inne i en verklighetsuppfattning för att senare inse att man faktiskt fortfarande ”sov”.
Men shit va skumt! Det där måste du kolla upp! Bara för att det var så häftigt anorlunda! Jag är en nybliven mamma till en kille på snart 3 månader och det här med sömn alltså….man kan ju bli hur knasig som helst när man inte har sovit mer är 2-3 timmar i taget under några månader. Ibland när man är riktigt trött känns det som om man är med i en film och att den ”verkliga jag” bara tittar på. Hehe nu blev det kanske lite väl flumigt men ja, det där kan bara människor som har gått igenom en period med extremt lite sömn förstå tror jag. Tack för en bra blogg btw.