Anitha Schulman

Svartsjuka och syskon?

20140609-090305.jpg

Penny är otroligt fin och stolt över sin lillebror. Samtidigt som det är en radika förändring i hennes liv att helt plötsligt behöva kräva uppmärksamheten och inte bara få den.

Jag tycker ju som ensambarn ifrån mitt perspektiv bara att det är superbra med ett syskon som dels flyttar fokus från en själv men också att man får någon att dela allt med. Man behöver någon vid sin sida i både med och motvind.

Jag älskar att se hennes blick när hon tittar på honom och hur hon vill hjälpa till att sköta honom i allt från blöjor till matning.Hur hon pratar och resonerar om honom och när de är bredvid varandra är de så otroligt rörande att se hur öm i hjärtat hon är.

Jag ropar verkligen inte hej än. Men hittills har allt gått väldigt bra och hon är följsam som få. Bara man ger henne egentid ibland och låter henne vara ”den enda”,  liten, kramas och mysa. Så hon fortfarande känner att hon är lika viktig som för fem dagar sen.

Men sen kommer ju de små kriserna då hon såklart spelar ut hela registret och är superdramatisk för småsaker. Som hon i vanliga fall låtit passera. Jag tycker inte hon får inte ”profitera” på att få särbehandling i och med att allt är lite skört.

Det legitimerar ju på något sätt henne få bara ett bad ass. Hon ska ju fortfarande vara och agera som en treåring. Sen kanske det som mamma är lättare att ”lägga mer” på storasystrar än storebröder. För att man liksom utgår från sig själv eller sitt eget kön på något sätt. Kan tänka mig att pappor är så med pojkar också.

Hur har kriserna funkat för er med fler barn, blir det värre om ett halvår till exempel?

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Helena S

    Vår dotter var 2 år och 7 månader när lillebror kom. Precisi som Penny var hon jättegullig mot honom. Hon straffade nog oss mer än lillebror genom att bli gnälligare och argare och på det sättet få uppmärksamhet. Sedan var jag förvånad över hur snabbt de små lär av de äldre. Han är nu 1 ½ och initierar redan strider genom provokation.

  2. Aynna

    Hej Anitha!

    Jag skulle verkligen uppskatta ett inlägg om att föda vaginalt vs. Kejsarsnitt, vilket föredrar du, för och nackdelar?

    Tack för en superbra blogg!

      1. Aynna

        Åh vad spännande, ser framemot det, no stress, ta det när du känner för. Du är alltid så öppen och ärlig, därför jag frågade dig, du är bra på att ge en mer nyanserad bild av det hela än vad många andra är. Du är tuff och skriver på ett ärligt sätt. Fortsätt så!

  3. Cattis

    Jag tror det är bra att tänka att deras förhållande ju inte är statiskt utan kommer förändras hela tiden (som alla relationer), både den närmsta tiden och genom hela livet. Sen ska de ju stångas och tävla och leka och kramas och jämföras resten av livet.

    Min yngsta är nu 2 (äldsta 5) och stora har en kris just nu. Lilla är på väg in i första riktiga trotsen och det gör nog att vi ställt onödigt stora krav på stora… Så nu trotsar bägge, haha! Härliga tider 🙂

  4. Jenny

    De första månaderna tyckte storebror ( 2.5) att det var mysigt med lillasyster men var egentligen inte så jättebrydd om henne. Men ju äldre hon blivit ( nu 11 månader) desto fler sammanstötningar blir det ju så jag förstår den som skriver här att det är en helt annan femma ju äldre de yngre syskonet blir eftersom hen då blir mer av en egen person som tar plats. Nu kryper och står lillasyster och kan ta saker från storebror osv och då gäller det ju att finnas till hands för en och annan knuff får den lilla och den stora får ju också känna på hårda bebisnypor ! 🙂
    Men storebror har alltid pussat mycket, velat hjälpa till och varit noga med att lillasyster skall med när familjen gör något. De delar rum och sover där tillsammans och det skapar ju också en samhörighet.

  5. Annika

    Åh så bra att det funkar så fint mellan syskonen. Ska göra ett planerat snitt om under två ( !) veckor så då kommer lillasyster till Alexis. Så galet nyfiken på att se hennes reaktion. Just nu är hon så go med magen, pratar, sjunger etc. Men vet ju inte alls hur det blir då lillasyster kommer. Spännande att se. Och skönt att se att allt e bra med lilla prinsen, såå söt 🙂

  6. Anya

    Det är en helt annan sak när syskonet börjar prata, ta plats som person, ha en egen vilja. Nu är han ju bara en gullig liten docka…. vänta tills han blir 1,5 och har en egen personlighet. Då ställs det helt andra krav på storasyster.

Comments are closed.