Alltså man hinner knappt landa hemma förrän det bär av till KS igen, men denna gång till Astrid Lindgren 🙁
Tack för alla fina kommentarer för filmen. De värmer gott här i tystnaden. <3
Tom Allans första natt i hemmet var väldigt njutbar för både honom och mig. Vi sov gott efter han typ ätit konstant i 24 timmar kändes det som när vi var på BB så var ingen direkt orolig att skicka hem oss efter dryga dygnet.
Han är stark och cool och är redan sin egen. Men på grund av att mitt vatten gick en vecka innan nedkomst så måste man alltid efter 48 h kolla efter tecken som slöhet, förändrad hudton, matointresse etc. Detta skedde alltså allt mer stegrande idag, dvs efter 48 h. När de är så här färska är det ju svårt att veta vad som är vad.
Dygn två till tre i regel är ju ”sömndygnet” för färskingar. Så allt kändes normalt till en början.
Sen började han bli väldigt gul i ögonvitan. Kan vara tecken på gulsot men också infektion eller uttorkning.
Han blir slö fort av att äta då det tar så mycket energi och somnar konstant vid bröstet. Tydligen vanligt när de är lite små, l(äs vecka 37). Jag får väcka honom om och om igen och han blev allt mer svårväckt. Äter glatt men tröttnar fort. Det utvecklas till en ond spiral. För det betyder att min mjölk inte kickar igång som den bör och han får i sig allt mindre näring på grund av av detta. Snart var han närmast okontaktbar. Så läskigt.
När vi åkte in till Astrid Lindgren hade han tappat närmare 10% av sin kroppsvikt på ett dygn så självklart blev vi inlagda. Alla infektionsprover ser bra ut (även gulsot). Så det är borträknat. Nu handlar det om att få upp hans energinivå och tillbaka hans matentusiasm. Penny född i vecka 36 +1 fick ju både bröst och ersättning direkt. Gjorde susen och hon steg i vikt fort. Misstänker att det blir samma sak som gäller här. Håll tummarna.
Imorgon vet jag…
Så jävla deppigt.
Trist! Har exakt samma erfarenhet (barn 1 född v 37 och barn 2 i v 36). Bara att smacka på med lite ersättning och vända spiralen. Mat i det läget är viktigare för bebisen är var maten kommer ifrån. Råmjölk har han redan fått, och resten löser sig med tiden. Kram!
Åh, värsta känslan! Har själv behövt se min minste (som också är en Tom!) iklädd den där ”kasslermössan” i en sjukhussäng. Men, tänk att ni är på bästa möjliga ställe med proffs som har koll på er lille.
Hoppas ni blir utskrivna snart, DET är en underbar känsla!
Känner igen mig så mycket,
Min flicka föddes visserligen i v 39 men när vi varit hemma två dygn blev hon slö och sov mycket. Vi åkte in ochblev inlagda i några dygn eftersom hon fick feber. Jag hade haft gbs i slutet av grav så därför tog man inga risker utan alla möjliga prover togs samt att hon fick antibiotika.
Det hela gick ju bra men som nyförlöst kändes det som att världen höll på att falla samman och jag bara grät på sjukhuset. Hemma fanns storebror på 2.5 vilket också var jobbigt.
Skickar massa kärlek och styrka till dig och allt verkar lugnt med din lille men jag vet hur jobbigt det är att ligga inlagd med sin bebis. Dom är så små och man vet inte vad man skall göra för att skydda dem + att alla hormoner efter förlossningen går bananas i kroppen. Först eufori när barnet kommer och nåt dygn efter tillbaka med oro i kroppen…så jobbigt!
Håll ut! Snart är ni hemma och livet kan börja på riktigt igen!
Kram
Stor kram! Det kommer säkert gå bra. Mitt i eländet kanske det är skönt att vara omhändertagen av duktiga läkare/ sköterskor. Tänker på er och håller tummarna.
Åh… Hoppas ni snart får komma hem igen ♡
Håller tummarna. Älskar din blogg.
/
Åh, suck. När man bara vill landa hemma och försöka komma in i den nya vardagen… Hade diverse problem med båda mina barn (den ene 4 år, den andre 3 månader) och man är ju grymt opepp på att åka tillbaka när man kommit hem. Hoppas lillkillen är på banan snart, han ser ut att vara en riktig gobit (precis som syrran). Stort grattis!
Sänder styrkekramar och håller tummarna för er!
Han är verkligen ljuvlig! ♡
Kram!