Jaha jaha, just nu känner jag mig längre från en förlossning än på riktigt länge. Så Störigt. Mår liksom för bra, mycket bättre än i vecka 33 till och med.
Sist så mådde jag ju skit veckorna innan. Jag är inte där och det betyder att det kanske läskigt nog är tre veckor kvar?! Är dock jäkligt trött på det här.
Fick hem barnvagnen i veckan och drabbades nästan av lite ångest, även om det var mysigt att börja boa på riktigt i temporärboendet. Ska man alltså skjuta vagn i två och ett halvt år igen? Vi har liksom inte haft vagn mer än i nödfall till Penny sista halvåret. Men nu ska vagnen och jag bli bästisar igen.
Fötter, ben, lår, rumpa, armar och ansikte börjar fyllas på av vatten. Vaknade igår morse och såg ut som Rudolf med Röda Mulen nej det var inte så kul. Näsa och läppar spänner av ”vattentrycket”. Jag tycker det är svårt att sminka mig då ansiktet är så förändrat. På onsdag ska vi på ultraljudet som avgör om det blir Kejsarsnitt eller om jag kan få det vanliga vägen.
Calle den lilla dåren frågade mig härom dagen hur jag hade tänkt runt det här med förlossningen? Öhh va undrade jag. Jag tänker att vi tar med Penny så sitter jag i väntrummet med henne så är du inne och gör själva förlossningen med Hanna (min kompis Anithas anm.) så kommer vi in när ”ni” är klara. Alltså jag är inte rädd men det handlar bara om Penny…
Jag visste att han var förlossningsrädd men jag trodde på allvar inte han skulle outsourca hela faderittan till mig och en kompis och dessutom använda Penny som försvars argument. Alltså finns det ens väntrum på BB?! OMG. Nej riktigt så blir det inte. Berätta snälla hur gjorde ni med syskonen och inne på förlossningen? Blev era partners förlossningsrädda?
Kram
När nr 2 kom nu i januari ringde vi farmor på natten när värkarna kom.
Förlossningen tog bara 3 1/2 timma så hon va född redan innan sonen vaknat hemma. Men min man åkte hem till honom på morgonen och jag va kvar med den nyfödda på BB tills dagen efter. Då kom min man och 2 årige son och hämtade oss. När de kom låg hon i sin lilla säng så jag kunde krama om min son, lyfta upp och visa honom sin lillasyster.
Allt gick väldigt smidigt.
Ang min man så har han suttit vid mitt huvud båda förlossningarna. Första förlossningen va dock min bästa kompis oxå med så de turades om med ”allt underhåll” 😉 Tror det gjorde att han kände sig trygg andra gången. ”Detta har jag gjort förut” liksom.
Önskar dig stort lycka till!
Ps. Jag hade väldigt svårt att föreställa mig att kunna älska nr 2 lika mycket som nr 1. Alla säger ju , det gååår! Men jag trodde inte på det. MEN, nu säger jag samma sak, det gååår! ♡
Hej
Syskonet/en lämnade vi hemma med farmor första gg. Andra gg gick det så snabbt så en granne fick komma in 40 min innan farmor hann fram. Gick mkt bra båda gångerna trots min stora ångest innan. Hade aldrig velat haft med dem.
Min man har under alla tre förlossningar befunnit sig bakom mig och jag har suttit på en förlossningspall. Toppen då han stöttat mig men inte kunnat se något. Skulle aldrig vilja vara utan honom där inne.
Hej! När lillebror kom hade vi anlitat mormor (hon tog semester)
som kom när det blev dags och tog hand om storasyster. Det är väldigt olika på om det blir en vaginalförlossning eller ett planeratsnitt tänker jag. Kräver olika förberedelser och insatser. Förlossningen nr 2 tog 47h h, varav mer än ett dygn på BB för mig. Storasyster låg i säte och det blev akutsnitt. Har man blivit snittat tidigare och ska föda vaginalt är de mer restriktiva med värkstimulerande medel (och tex vill de inte sätta epidural för tidigt). Bra om båda föräldrarna kan vara närvarande på BB med nyfödd och inte måste passa storesyskonet första dagarna oavsett. Lycka till med din förlossning!
Gällande partner så var han kanske rädd och höll sig på sin kant men ärligt talat så var jag räddare och jag hade ont – väldigt ont – det hade inte han så han fick gott göra det jag bad om och hjälpa till så gott det gick. Tacka vet jag lustgas ; )
Oron över min förstfödda var det mest stressande innan förlossningen. Min förhoppning var att det skulle vara dags att åka in vid 11 tiden när han var på förskolan. Se till så att någon kunde hämta honom på eftermiddagen och gå hem till oss. Men har man inte ett planerat kejsarsnitt – kan det ju ske när som helst. Det som hände var att i v.40 + 2 gav jag upp, det skulle inte komma någon bebis. Åkte och åt pizza med make och son hos min svägerska. Vid första tuggan kom första värken. Otroligt stark – det var ingen tvekan! Vid nästa värk visste jag att vi var tvungna att åka hem (18:00). Ringde svärmor på vägen hem och hon mötte oss hemma. Jag ringde förlossningen (18:45) som bad mig hålla ut och ringa igen om 1 timme. Stod i duschen och hade fruktansvärda värkar. Ringde förlossningen igen (19:30) och bad om att få komma in. Packade väska, pussade sonen som skulle nattas av farmor (hans all-time-favorit person) och åkte in. Skrevs in 20:20, första kontrollen 21:30, krystade ut en välskapt flicka 22:29. Min man blev aldrig förlossningsrädd, vi har haft otrolig tur med båda våra förlossningar och sista förlossningen hade jag otrolig koll på hela förloppet. Det kommer att gå bra! Prata med en person som Penny är trygg med, som ni litar på och som skulle kunna lämna arbete/andra åtaganden för att vara med Penny under förlossningen.
Väx upp Calle och håll dig vid huvudet – det är ändå där du behövs 🙂 Tror inte på att du vill missa ditt barns förlossning…det finns alldeles säkert släkt eller vänner som Penny trivs utmärkt med, som sedan kan dyka upp på BB när det passar er.
F ö, Anitha, gillar jag din blogg skarpt!
Hade sonen hos farmor. Då vi hade ett inbokat snitt va det lätt att planera denna gång. Däremot hade vi trott att vi skulle kunna stanna på bb båda två tills det var dags att åka hem. Det blev inte så eftersom sonen var otröstlig andra natten hos farmor. Maken fick istället sova hemma med honom de sista två nätterna och komma till oss på bb på dagarna. Det funkade bra mycket tack vare att mina svärföräldrar är pensionärer och hade sett till att va tillgängliga veckorna runt bf.
Förlossningsrädsla märkte jag inte av. Hoppas Calle vågar va med så ni kan få en fin gemensam upplevelse av sonens födelse. Tror han kommer ångra sig annars.
Hahaha, så fruktansvärt kul, Calles uttalande! Skrattar ihjäl mig. ”Sitta i väntrummet med Penny”. Jaha, vadå i 12 timmar? Säkert toppenskoj och väldigt solidariskt.
Han får väl ta en lugnande tablett bara, det ordnar sig nog.
Barnens mormor har alltid haft de äldre barnen när det har
Varit dags.
Hade jag varit i er situation hade jag anlitat en Doula. Jag är så fruktansvärt rädd själv. Hade panik hela förlossningen när jag födde mitt första barn. Jag känner mig även livrädd den här gången (v.37 nu). Så skulle min sambo också vara rädd skulle vi vara katastrof ihop där av skulle jag satsa på Doula eller betala min BM för att vara med ett par timmar 😉 Men du… Han fixar nog d där ska du se 🙂 Lite pepptalk från någon annan pappa ni känner som varit med på en förlossning kanske vore nått?
Lycka till med allt!! Är så spännande att få följa din graviditet!
Min man var väldigt orolig inför vår dotters förlossning nu i januari. Eftersom han har sjukhusskräck generellt så försökte jag vara förstående och lät honom vänta utanför undersökningsrummet när vi först kom in till förlossningen. När sedan värkarbetet satte igång minns jag att han vid ett tillfälle sa att han inte mådde så bra och skulle gå iväg och ”hämta” något. Jag fick då tydligen superkrafter, tog tag i hans tröja och sa (morrade) att han bara skulle våga röra sig en centimeter från sängen. Efter det var han ett fantastiskt stöd och vid min sida under hela förlossningen. På bilder tagna direkt efter vår dotters födelse ser han dock blekare och mer medtagen ut än vad jag gjorde efter en och en halv timmas krystande…
Hej! Min andra förlossning började mitt i natten o jag ville in ganska snabbt (var rädd för snabb förlossning eftersom första gått ganska snabbt). Jag åkte in i taxi själv o lät sambon ordna m barnvakt osv. Höll kontakt via telefon tills han kom in. Jag kände ärligt talat att jag skulle klara mig ganska bra utan honom om det blev så, bara jag slapp föda hemma utan barnmorskan (henne ville jag inte vara utan!). Min sambo var ganska märkt efter första förlossningen, men hade nog inte skräck. Inför andra sa vi att han kunde stanna vid huvudändan och typ hålla mig i handen. Dessutom skulle han ta snacket om jag inte gillade min bm :).
Kram o lycka till!
Farmor hämtade storasyster på dagis samma dag, sedan tog mormor över och var med henne i två dagar medan vi var på BB. Just den biten föll ju sig väldigt bra och smidigt eftersom förlossningen startade på morgon och vi hann lämna storasyster på morgonen. Personligen kan jag tycka att partnern som inte föder barn liksom kan ta sig i kragen och glömma att hen ska få någon sorts utrymme för förlossningsrädsla. Hen behöver ju liksom bara vara där, mamman gör ju jobbet och behöver ju arbeta bort eventuell förlossningsrädsla, hon har ju liksom inget val! Är det någon som ska prioriteras så är det ju mammans ev rädsla.
Min man är otroligt förlossningsrädd och när min dotter föddes så hade jag med både min mamma och min man. Min mamma var med som stöd och när det började hetta till så var det hon jag kunde lita på. Kommer inte ihåg själv, men har fått det berättat för mig att min man gick ut i mellan åt. Den här gången gör vi på samma sätt, då jag vill veta att det finns någon att hålla i när det blåser hårt 🙂 Tror du vill ha med någon som pallar trycket, för annars känner man sig ensam och ledsen. Calle kommer säkert ganska upp sig under förlossningen men för din egen trygghet, ta med någon annan.
Calle kommer säkert gaska upp sig men för din egen trygghet, ta med någon annan också (skulle det stå)