Innan helgen släppte den temporära bluesen. Jag börjar inse att det inte är så fasansfullt långt kvar och våren är ju faktiskt här på riktigt nu. Det är roliga grejer på gång rent jobbmässigt och jag mår fortfarande väldigt bra. Även om det börjar trycka lite på organen nu. Det ÄR trångt men jag struntar i det! I lördags kväll var jag ute och åt middag med en tjejkompis för första gången på evigheter och nu till helgen ska jag ut igen. Känns superbra och jag har till och med köpt en ny festklänning som funkar med magens storlek.
Jag funderar på om det blir förlossning eller snitt. Om den här bebisen också kommer tidigt och ligger rätt, har bra huvudstorlek och ingen moderkaka är i vägen så ska jag nog göra det. Men jag vet efter nästa vecka. Jag menar måste jag snittas så måste jag. Men sex till åtta veckors recovery efter snitt med en tre åring hemma kanske inte är att föredra… jag vet inte. Någon som har erfarenhet av detta?
Calle är nog världens mysigaste man. Idag kom han hem med kanske det finaste mjukaste kit av pyjamasbyxor, linne, sovshorts och morgonrock som man bara kan drömma om. Tydligen ett svenskt märke i ljuvliga färger Chambres. Alltså ni fattar inte hur mjukt det är, det är en mix av rayon- och elastanblandning vilket ger sinnessjuk lenhet, (allt är maskintvätt). Jag flyttar in! Säljs på NK Underkläder i både Göteborg och Stockholm fick jag reda på. Det här är på riktigt det enda jag tar med i BB-väskan utom några babybodies och en mysig filt. Alltså jag uppmanar alla män eller havande kvinnor att önska detta av era män. Jag vet att jag inte kommer bära något annat i mys och sovväg. Gaaaah.
En annan helt astronomisk stor sak är att Penny sa i söndags morse att hon ville gå på pottan. Hon som har totalvägrat och vi som gett upp så många gånger efter otaliga försök med både toaring och potta. Sen satte hon sig och både kissade och bajsade och sov hela natten med trosa. Gick upp och gick på pottan direkt på morgonen. Kissade och bajsade på pottan idag med. Alltså vi är helt mållösa. Plötsligt hände det! Sover i eget rum, slutade med napp och blöja inom loppet av fyra veckor. Vilket språng!
Jag gjorde att planerat snitt för 8 veckor sen. Jag hade förberett mig för att ligga i sängen i minst en vecka. Jag var uppe på benen strax efter bedövningen avtagit. Har inte haft ont en sekund efter. Man får ju smärtstillande i förebyggande syfte så jag hann aldrig känna av smärta. Jag var ute och gick långa promenader bara 3 dagar efter snittet.
Jag är så glad att jag valde snitt nu när jag sitter och hör om ömma underliv och traumatiska förlossningserfarenheter i mammagruppen.
Har en tjej på 1.5år som kom med snitt, för 1mån sen kom tjej nr2. Snitt då med. Andra snittet var MKT lättare!! Var uppe på benen efter nån timme. Inte lika ont efter på långa vägar!
Kör på snitt tycker jag!
Jag har en 3-årig tjej och fick en liten son för 4 veckor sedan. Ville föda vaginalt men set blev akutsnitt då han hade svajiga hjärtljud. Helt klart inte optimalt att försöka hantera 2 barns chocken, en närhetstörtstande 3-åring, ammningsblues, snutttokig bebis – och att läka efter snitt… Men som du säger – måste man så
Måste man men hade jag fått välja hade jag gärna fött som vanligt då återhämtningen gick så mkt snabbare med ettan.