Ibland funderar jag på om jag och Calle anpassar vårt hem efter vår längd. Om man kanske gör det generellt beroende på hur lång man är. Vilka hyllplan man väljer att fylla och dom som är lite glesare om det är dom övre eller undre? Hemma hos oss är det definitivt dom undre. Upplever långa människor att de är hemma hos teskedsgumman när de är på besök hos oss, är allt minianpassat? När jag är hemma hos Alex & Amanda så tänker jag ofta på att deras skåp är monterade högt att saker ofta står högt upp. Garderoberna är jättestora.
Jag märker att jag undviker att hjälpa till att duka exempelvis för att jag inser att jag kanske måste stå på tå för att nå. Det skulle vara ett öppet mål för Alex att köra fet-ret, så billigt vill man ju ändå inte sälja sig. Känner dem att det är jobbigt för höfter och knän att duka hemma hos oss?
Tänk om Penny blir längre än oss. Tänk om hon går med sina miniföräldrar på stan. Det kan ju ske. När jag är i USA södra Europa eller Asien så känner jag mig ju inte alls lika uppenbart kort som jag gör i Sverige.
Väljer man också sina vänner efter längd? Jag tror jag har ett ganska blandat utbud av längder hos mina vänner men exempelvis i Amandas tjejgäng är nästan alla över 1,70 m. Är det ett omedvetet val rent praktiskt? Jag känner mig sällan kort fast jag vet att jag är det. Men hur mycket omedvetna val i livet gör man baserat på ens längd?
Hej Anitha!
Måste tacka för en grym och underhållande blogg!
Men det är också så att jag har en fråga till dig. Om jag förstått det rätt jobbar du med projektledning inom media, tv produktion. Det är en dröm som jag haft nu ett tag. Jag har länge känt att ett arbete med projektledning har varit rätt för mig men media: TV, radio och tidskrifteär något som intresserat mig på senare tid. Jag går nu sista året på gymnasiet och kollar på utbildning för fulla muggar. Men jag tycker det är så grymt svårt att hitta rätt väg så att säga. Allt är bara så himla luddigt. Därför undar jag lite hur du gått tillväga för att komma dit du är idag. Vad bör man tänka på och har du några tips på utbildningar mm. ? Hade varit toppen om du kunde besvara denna fråfga, känner mig vilsen med en sjukt dålig syo 😛
Häls.
Victoria
Är 1,60 och jag själv noterat att de flesta av mina framförallt tjejkompisar är under 1,65 så jag tror att det ligger något i ditt resonemang!
Det är ju Calle på tvn!
Jag är 1.64 .
När man får barn,måste man ställa alla sakerna i bokhyllan högt upp och dom sakerna som dom får leka med längst ner.Sedan är det ju så att,dekorationer(pynt) glädjs man åt som konst (se men inte röra) Dom sakerna ska bara tittas på inte röras vid 2-års åldern kan dom nog respektera det.Jag är glad för min längd många saker som tillverkas görs för för längd 1.60-1.65,1.70.Dom flesta människor i världen är ” korta”.(dvärgar korta —— älgar långa) JAJA
Undrar också hur lång du är? Jag är 1.59 och min väninna är 1.58 och jag kan ju inte låta bli att erbjuda mina tjänster i form av ” når du inte glasen, ska jag hjälpa dig?” när vi ses. Det är lika roligt varje gång. Annars reflekterar jag inte speciellt över folks längd, det enda jag är trött på är alla badrumsskåp med speglar som skruvats upp av någon hantverkare på 1.90 och jag ser bara min mittbena när jag ska borsta tänderna…
En fundering, både du och Amanda skriver mycket om Calle och Alex så klart men ni nämner aldrig den tredje brorsan med familj. Är ni osams med dem?
hur lång är du anitha? jag älskar din blogg och önskar mig ditt liv en dag! kram
Jag tror vi har en likadan mönstrad matta som ni har under vardagsrumsbordet. Fint 🙂 När jag var yngre var jag nästan alltid längst av mina nära vänner (inte för att vi var små, de vännerna är fortfarande korta). Numera är mina närmsta vänner lika långa eller längre. Är nog mycket slump skulle jag tro.
Jag är 1,56 och men umgås nästan uteslutande med tjejer runt och över 1,75 m. Mina närmsta killkompisar är alla över 1.85 och på jobbet är flera av mina kollegor som jag jobbar närmast med över 1,90 m.
Konstigt nog tänker inte jag på mig själv som kort. Jag vet ju givetvis att jag är det eftersom jag inte når saker också vidare men i övrigt reflekterar jag sällan på den.
När jag umgås med kompisar som är lika korta eller kortare än jag känner jag mig dock gigantisk. Jag är ju så van att alltid ”titta upp på folk” och ser nog därför till att ta ganska mycket plats med mitt kroppsspråk så när jag pratar med människor i min längd känns rörelserna alldeles för stora och yviga. Det är jätteknepigt i början.
Anitha, när du tog upp ämnet vore det intressant att höra om du längdkompenserar på något sätt. Så som jag gör med mitt kroppsspråk.
Jag är 180 cm lång, och alla mina närmsta vänner är från 173 ca och uppåt! Ingen aning om varför det blivit så men dom människorna är ju världens bästa och skulle aldrig byta ut dom. Jag vill gärna tro att dom hade varit mina närmsta även om dom varit jätte korta. Men fan vad konstigt när man tänker på det, varför umgås vi långa med varandra? I gymnasiet brukade vi kallas ”ni vet dom där tre långa snygga brudarna i trean”, så alla i skolan va ju inte så långa, vi hade ju lätt kunnat te oss till de andra korta (vi träffades i gymnasiet). Vet inte varför men långa människor kanske dras till varandra och korta detsamma utan att man tänker på det när man skaffar nya bekantskaper..