Bakgården, grannar och hemmet

Jag älskar vår bakgård. En stor anledning varför vi köpte lägenheten var för att de tidigare ägarna sa att det var godkänt av föreningen att bygga en utgång från lägenheten och att en bygglovsprocess var påbörjad. När man bor i stan, då ska man gå till parken och hänga någon timme per dag och kanske ännu längre på helgerna nu i varmare tider. Har man en utgång från sin port med en sandlåda på gården då är liksom den där logistiken löst. Helt ovärderligt. Sen flyttade vi in och inför förra sommaren så tog vi ett lån då bygglovet nu var godkänt att bygga dörren på baksidan. Vi gick till styrelsen, av vad vi trodde var rena formaliteter men det visade sig att det inte var. Det påstods att det inte alls fanns något sådant beslut och det pratade för en risk om ”periodisering” som de sa. Dvs att de andra grannarna som har lägenhet på gården då plötsligt kanske skulle få för sig att bygga utgångar. Jag minns att jag tänkte lite och vad är problemet med det? Alla på de övriga våningsplanen har ju byggt balkonger…Alltså de har både rätten till en bakgård och en privat uteplats. Vi hade bara rätten till gården. Vi ”äger ju alla huset”.

Dessutom är det ju aldrig någon som är på den där gården. Jo kanske fem-sex sittningar per sommar då folk får ”grillafeeling”. De flesta som bor mitt i stan har ju lantställen så det rör sig om halva maj till juni samt halva augusti till september. Alltså innan och efter semester. Sen är liksom gårdssäsongen över. Självklart blev vi ju lite småknäckta av att vi nu helt plötsligt inte alls skulle få bygga utgång. Vi hade ju sett papper på det. Så jag bad om att få utdrag av tidigare föreningsbeslut för balkongbygget. Där stod det ju klart och tydligt det de tidigare ägarna hade hänvisat till. Att det visst fanns ett sånt beslut fattat. Vi skulle alltså få bygga enligt styrelsen och Stadsbyggnadskontoret. Jag kontaktade återigen styrelsen och hänvisade till det gamla beslutet. Det var några som skrivit på det beslutet som satt i styrelsen idag men de kanske hade glömt bort det? Hur som helst så tyckte de beslutet var för gammalt så de ville göra ett nytt. Det tyckte vi var lite konstigt och det lät knappast helt lagligt?! Det ska väl tas upp på stämman och inte skötas av några få utvalda, eller? Men vi lät dom ta ett nytt beslut. De godkände dörren men rekommenderade att vi skulle vänta till 2017 då Citybanan var färdigbyggd. (En pendeltågsstation under Odenplan). Det tänkte vi att Stockholms Stad hade nog inte gett oss bygglov ifall det skulle vara en fara för husets bärighet. Så vi byggde enligt plan.

Ska inte tråka ut er med alla turer det här ärendet tagit, men det är inte över än trots att dörren nu finns där. I våras var vi så trötta på den dåliga attityden mot oss i huset det här ärendet orsakat så vi kände att näe fan vi flyttar. Men det vore ju helt bisarrt, för vi älskar ju lägenheten. Vi är inte redo än och lägenheten vi eventuellt ville ha hade gått innan visning. Så det fanns liksom ingen anledning alls då. Grannbråk, vad säger man? Eller snarare tyst krig. Vi har på någon märklig anledning blivit VI, mot DOM. Som att vi är hotet mot drygt 20 vuxna. För vad? Att vi byggt en dörr som vi fått godkänt att bygga från alla instanser som tillåtit det. Känner ni igen det här?

Igår så ställdes gården i ordning och det är vanligtvis två sittgrupper en utanför oss och en lite större snett utanför oss. I år valde föreningen att sammanföra den sittgruppen utanför oss med den större sittgruppen till en jättestor. Så nu är det helt tomt utanför oss. Vi har alltså inte rätt till enligt styrelsen att ha egna bord och stolar (har fått skriva på papper och grejer) och har numer inte heller en allmän sittgrupp längre utanför oss som tidigare. De övriga i huset har ju balkongerna och en sittgrupp som inte tillhör vår del av gården.

Så tänkte jag att jag kanske skulle fixa det själv. Det är ju världens härligaste gård. Om jag bekostar något som alla får nyttja då är det väl okej? Eller, någon som har koll på det här? Ja, så bisarrt långt man kan gå för att göra en poäng. Jag antar att det gör vi med. Men för mig har det blivit både en könsfråga och en politisk fråga. Får man göra hur man vill bara för man är en styrelse? Visst får jag vara med i styrelsen om JAG vill. Men vill man ens som kvinna vara del i en herrklubb man är en fullständig paria i?

Jag vänder härmed andra kinden till och tänker göra något jättekvinnligt. En ljuvlig sittplats som alla får använda. Helt obarrikaderad från blomlådor. Hur fint vore inte det här?

Tänk lite New York bakgård och Medelhavet som möter Key West… Älskar Artwoods inne- och ute-inredning.

Den här platsen vill jag fylla under spaljén.