Anitha Schulman

Förlossningstankar

Klart jag önskar att jag var  1,80 lång och hade en söt liten babykula. Men nej så är det dessvärre inte. Jag är ordentligt svullen och har ca 10 cm till att lägga ut sa barnmorskan. Jag har gått upp ca 13 kg i vikt och räknar bestämt med att gå upp några till.

Beträffande för förlossning så är jag öppen för de flesta förslag. Skulle det bli ett snitt, javisst.

Men det som jag har hunnit spana lite på är Danderydsmetoden, profylax och lustgas. Jag är rädd för epidural och att bli rädd för värkarna istället för att se den som ”okej en mindre kvar”. Om jag blir blockerad av smärta så kommer ju allt låsa sig och gå åt helvete rent strategiskt. Så jag kommer gå Profylax och föräldrakurs samt amningskurs för att veta så mycket som möjligt om de flesta av metoderna. Så jag är ordentligt förberedd.

Snart ska jag sätta mig in i hela Försäkringskassa-debacklet också. men nått kul ska man väl ha kvar …

Front show
Side show
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. alice

    Kommer du kunna få sprutan nu när du har tatuering i svanken? Eller det där kanske bara är en myt..
    Oavsett, fan vad jag önskar er lycka!

  2. Ika Ramel

    Glöm inte gravid-yogan! Den är magisk! Jag gick hos Estela i Gamla Stan http://www.estela.se/ Det hjälpte mig genom hela förlossningen och stärkte mitt självförtroende innan. Svinbra helt enkelt! Sen tog jag ändå kvaddlar (gjorde ont som bara den, men hjälpte jättemkt när de första 30 helvetessekunderna var över), lustgas och epidural. Men epidrualen släppte till själva krystvärkarna så den var grym som hjälp under det värsta värkarbetet.

    För övrig är jag i v.40+3 (barn 2) för tillfället och längtar som tusan efter att bli av men badbollen som sitter fast i min färdriktning. Ska ta alla bedövningar jag hinner med även denna gång! Och du, jag har gått upp snart 25kg, från 56kg i utgångspunkt som jag förstår vad du menar när det känns som man sväller lite överallt…Men det var precis som med förra bebben och då försvann allt på 3 månader så jag hoppas det händer igen! För dig också när det väl smäller till!

    Keep going strong!
    Ika

  3. Eva

    Jag valde också bort epidural, mest för att själv kunna krysta ut mina barn, inte för att jag var rädd för epiduralen i sig. Nackdelen med den är ju faktiskt att det kan bli så att man inte känner krystvärkarna.
    Det som hjälpte mig enormt var dels att jag valde att helt och fullt lita på de underbara barnmorskorna, sen också att hur ont det än gör, att inte drabbas av panik. Det ska göra ondare än vad man tror är möjligt, det är inget farligt!
    Och sist men inte minst, lita på kroppen, den vet vad den ska göra. Helst skulle man vara helt bortkopplad i hjärnan så man inte sabbar det enorma makalösa jobbet som kroppen faktiskt klarar.

  4. Millan

    Fick en liten dotter för 7 veckor sedan. Hade bara lite lustgas, ingenting annat. Syddes 4 stygn utan bedövning och jag kan säga följande: Vi fick en jättefin förlossning. Inte alls så farligt som man trodde innan. (Sen är det ju olika för alla).

    Jag skulle bäst förklara det som magsjuka fast utan illamående (när det kommer till krystvärkarna). Det krampar som om du ska spy åt fel håll, vilket är fysiskt jobbigt, men smärtan är helt hanterbar. Bara man inte blir rädd. Be barnmorskan informera hela tiden så att du vet vad som sker.

    Det kommer att gå toppenbra! Det blir aldrig som man tänkt sig men det blir hur bra som helst ändå =)

  5. Malin

    Skriv din kommentar här!
    Alltså, du är så söt!!! Jag tänkte jag skulle skicka dig en bild på mig så du skulle få jämföra och faktiskt tycka att du har en ”söt liten kula” ( o ja hade ingen grotest mage eller så, bara en annan typ av mage som är helt Jä..a normal) men hittade ingen email adress.. 🙁

  6. Erika

    Jag var också livrädd för att ta epidural, rädd för den stora nålen, rädd för slangen in i ryggen, rädd för allt! Men tro mig, epiduralen är Guds gåva till födande kvinnor! Visst upplever man smärta på olika sätt, men skulle du tycka att det blir olidligt under förlossningen så ska du inte vara rädd för epiduralen! Det är inte alls så läskigt som jag hade trott, och värkarna försvinner inte av den. Däremot tas udden bort av den förskräckliga smärtan du kanske känner. Bara ett litet tips från mig, som blev mamma för 9 veckor sen :-).

  7. Katrin

    Jag tror det är bra att läsa på allt så man vet vilka alternativ man har och vad allt är. Eller iaf någorlunda vad allt är 😉
    Min Leo kom med enbart lite lustgas och det är glad över. Känns som att det blev mer på riktigt då 😉
    Sen är jag som du, lite skraj för epiduralen, tycker att det verkar lite läskigt att bli så bedövad och att man kan bli förlamad mm. Även om det nu är väldigt ovanligt!!

    Sen är en bra tanke att intala sig, att det kommer bli si och så utan att allt kan hända.. för det blir ju sällan som man tänk sig 😉

    Och btw, jag tror på en liten pojke i magen =)

  8. E

    Skriv din kommentar här Du är ju som du ska vara minst 15 kg SKA DU GÅ UPP ,för att det ska vara hälsosamt för dig och barnet jag gick upp 20 kg och hade en geting midja när barnet var ute.Ont man vet ju inte i förväg hur det blir endel får vänta i 11-12 timmar innan barnet kommer ut ,andra bara någon timma.Jag låg och tittade på en stor klocka och besökte toaletten då och då men vattnet hade ju gott för länge sedan .Det onda VARAR JU INTE SÅ LÄNGE.ryggmärgsbedövning och lustgas är kanse en ide.

  9. Bee

    Skriv din kommentar här! Epidural är jätteskönt, ett bra verktyg mot just den värsta smärtan, när den avtar så kan man koncentrera sig bättre på att just föda barn istället för att låsa sig av smärta. Lycka till

  10. Burkmatsmamman

    Om du så hade gått upp hundratretton kilo hade du varit as-snygg i alla fall. Och du det där med förlossningen blir aldrig som man tänkt i alla fall, jag vet ingen som sagt att förlossningen blivit precis som de tänkt sig, eller förberett sig på. Det bästa är nog att förbereda sig på att det aldrig blir som man föreställt sig helt enkelt. Samma med bebisen sen, vi fick en skrikare (4 månader dag och natt) och jag ville döda alla som sa ”MEN NUUUUT AV BEBISTIDEN”, jag bara ”eeeeeeh NJUTA?! det här ju fan helvetet” typ så.
    Man får bara vänta och se vad man får helt enkelt.
    Jag håller tummarna för att allt ska gå bra och blir det en skrikare så ge alla förståsigpå-are (men bebisen är ju hungrig/trött/uttråkad) fingret!

    Kramar burkmatsmamman

Comments are closed.