Det bästa med att åkt till Kenya är att vi brutit (kanske temporärt) men närmare fyra månaders förkylning. Med adderade ögon/öroninflammation, vinterkräkis etc. I morse kände jag för första gången på månader att T.A. hade bajsat på lukten och inte för att jag kontrollkollade i blöjan. Det var stort. Lika stort som att känns doften av lime och koriander och inte bara smaken. Kanske svårt att se det stora men att vara ett sinne kort är ett handikapp.
Men bara för att jag är sjuk kan jag ju inte checka ut från min verklighet som innefattat ännu sjukare barn och jobb. Så man sätter sig själv i andra rummet av naturlig anledning. Man har liksom inte tid att fokusera på sig själv. Lite skönt kan jag tycka att det är men inte alltid det mest skonsamma för en själv jämt. Uppenbarligen inte få jag/vi alla varit sjuka över ett kvartal. Men nu är vi nog ur det!
Jag har verkligen ”jonglerat med knäna” den här hösten och tagit alla pauser som uppkommit till jobb. ”Vobbat” kan man säga.
Men ibland räcker ju inte en sömnpaus. Men mitt trick när Penny varit sjuk och T.A. också är att jobba från sängen. I sovrummet finns både teve,säng, uppkoppling, Apple TV och iPad. En mys och inderhållningsstation. Den lilla kan ligga och rulla runt och leka med babyleksaker och mina tår. Jag rasslar på med jobb undertiden Penny förkovrar sig i något världsligt på diverse bildskärmsutbud. Sen går vi upp och trycker i oss en Nutellamacka och går tillbaka till sängen igen. Sen får bildskärmarna hjälpa till ett tag till, innan toabesök eller läsa saga stund infinner sig eller bara rent av prata. Både jag och Penny har lätt för att fastna framför skärmen då jag har börja ställa in ett alarm dom ger oss en naturlig break. Jag vet inte om ni känner igen er.
Men nu har jag precis fått ett tips jag vill dela med mig av.
Fackföreningen Unionen arbetar just nu för att belysa företeelsen att många jobbar samtidigt som de tar hand om sjukt barn (dvs vobbar) och de har tagit fram en specialprogrammerad vobbomatic. Det kan beskrivas som en ny tjänst som hjälper föräldrar att få lite arbetsro när de vabbar, en vobbomatic. Den fungerar så att mamman eller pappan ställer in hur lång arbetstid de behöver (5-45 minuter) och ålder på barnet. Sedan genereras en unik spellista med YouTube-klipp som är garanterat barnvänliga utefter barnets ålder. När hela listan spelats upp kommer en animation som påminner barn och vuxna om att det är dags att sluta kolla film/jobba och leka istället. Så himla bra!
Kolla HÄR!
Superbra spellista också. Den här ska jag med glädje använda nästa gång. För ärligt det finns ju inga arbetsplatser – uttalat eller inte. Som bara är okej med att du drar ur uppkopplingen en vecka om så skulle vara fallet och du skulle vara hemma. Så sluta tramsa och påstå att det inte funkar så rent byråkratiskt. Ni som bestämmer.
Allt har flera nivåer än en.
Inlägget görs i samarbete med Unionen
Detta smakar riktigt unket. Och det kanske värsta är att det är unionen, ett fackförbund, som tagit fram detta. Borde inte unionen stå på arbetstagarens sida och kanske låta föräldern vara hemma och ta hand om sitt sjuka barn istället för att ”vobba”?